Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Vänsterns villospår i hedersdebatten

Foto: Thorsten / Mostphotos
Av Klas Gustavsson | 20 januari 2017
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • I debatten efter mordet på Fadime Şahindal år 2002 har många, framför allt från vänsterhåll, ifrågasatt begreppet hedersvåld. Man har velat återföra frågan till en redan pågående diskussion om mäns våld mot kvinnor, och/eller hävdat att begreppet förstärker en kulturrasistisk världsbild.
  • Det kan vara värdefullt att påtala de drag som är gemensamma för allt patriarkalt våld. Men hedersvåldet har unika kännetecken – främst det faktum att det utförs och försvaras kollektivt av familj och släkt.
  • Hederskulturens normer upprätthålls även utan våld eller hot om våld, genom en mängd vardagliga begränsningar av kvinnors liv. Den som låst sig vid idén att allt patriarkalt våld kan likställas har svårt att få syn på dessa mekanismer.
  • Feministisk litteratur utgår inte sällan från kvinnors levda erfarenhet. Detta perspektiv saknas dock i många fall hos de debattörer och forskare som är kritiska till begreppet hedersvåld. Postkoloniala teorier övertrumfar vittnesmål från drabbade.
Hur kunde så många inom den politiska vänstern gå vilse i debatten om hedersförtryck? Oron för att befästa etniska schabloner är begriplig. Man kan också förstå värdet av att belysa de gemensamma dragen i allt patriarkalt våld. Men det är beklämmande att se hur etablerade forskare och debattörer avfärdat de röster som genom åren vittnat om personlig erfarenhet av förtrycket, skriver sociologen Klas Gustavsson.

Nu uppmärksammas femtonårsdagen av mordet på Fadime ?ahindal. Socialdemokratiska statsråd och miljöpartistiska borgarråd deltar i minnesmarkeringarna. Alla oppositionspartier representeras av sina ledare, förutom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som inte dyker upp.

Läs mer Visa mindre