Vågar politikerna definiera en kvinna?

Initiativet är inte den borgerliga regeringens, utan ett förslag den ärvt av Socialdemokraterna. Turerna har varit många sedan det presenterades första gången 2018.² Trots att förslaget är radikalt och har sågats av många i två remissrundor, har ingen egentlig politisk debatt förts och allmänhetens kännedom om lagen verkar (hittills) vara liten.

Annat är det i Storbritannien, där transrörelsen nu är på defensiven i debatten. Nicola Sturgeon, partiledare för det skotska nationella partiet, SNP, och försteminister, lämnade nyligen besked om att hon avgår. Stödet för henne har rasat sedan det skotska parlamentet röstade för en ny lag om att alla från 16 år själva ska få bestämma om byte av juridiskt kön.

”En stor majoritet av både skottarna och SNP:s väljare var emot könstillhörighetslagen. Hennes ställning i partiet försvagades,” konstaterar The Economist. Sturgeon har under en längre tid kritiserats för att ha drivit en aktivistisk agenda för hbtqi-politiken, som inte erkänner betydelsen av biologiskt kön. Att inte kunna definiera vad en kvinna är, bidrog till hennes fall.

Det finns även en stor skillnad mellan Sverige och Storbritannien i hur debatten förs. I svensk media beskrivs dessa frågor som ett kulturkrig om normer, där gott ställs mot ont och inga målkonflikter erkänns. I England handlar de mer om vilka konsekvenser normerna kan leda till och hur självidentifikation kan påverka olika grupper i samhället. Det är också anledningen till att premiärminister Rishi Sunak har blockerat den skotska lagen; den bryter mot befintlig lagstiftning som skyddar kvinnors rättigheter.⁴

Sturgeons sorti

Några aktuella fall i England och i Skottland illustrerar hur svårt det är att överblicka alla konsekvenser av en lag om självbestämmande av kön.

Den senaste tidens rapportering om Adam Graham som dömts för våldtäkt mot två kvinnor, och som började att identifiera sig som kvinna, Isla Bryson, när han åtalades, fick stor medial uppmärksamhet. Graham/Bryson sattes på kvinnoanstalt, men flyttades efter omfattande kritik till en anstalt för män. Pressen blev mycket stor på Sturgeon, och situationen ohållbar, när hon inte kunde svara på journalisters frågor om Graham var en kvinna. Den försvårades också av att det skotska parlamentet hade avslagit oppositionens ändringsförslag att män dömda för sexualbrott inte skulle kunna utnyttja självidentifikation.⁵

Fallet med Graham/Bryson visar att självbestämmande av kön leder till en relativisering av verkligheten som får långtgående konsekvenser för hela samhället. Kan man tvinga alla andra att dela ens egen känsla (om kön)? Under rättegången beskrivs hur Isla Bryson med ”hennes penis” våldtog en kvinna. Vad betyder detta för de våldtagna kvinnorna? Eller, som parlamentarikern Miriam Cates argumenterar: “Det hotar förståelsen av lagstiftningen. Om lagen inte är baserad på fakta, hur kan vi då lita på den?”⁶

Kvinnors rättigheter

En annan fråga som ställts på sin spets är om en subjektiv upplevelse av kön – könsidentitet – kan övertrumfa kvinnors befintliga könsbaserade rättigheter?

När lagstiftningen fastställer att om en man säger att han känner sig som en kvinna så måste han behandlas som en, och ges tillträde till könsuppdelade utrymmen som omklädningsrum, skyddade boenden och anstalter för kvinnor. Idén om rätt till självbestämmande krockar med att kvinnor redan har vissa rättigheter som grundar sig på biologiskt kön. Dessa eroderas när språket och känslan blir viktigare än verkligheten.

Graham/Bryson-fallet synliggör också hur relativiseringen av kön får praktiska konsekvenser för jämställdhetsarbetet. I statistiken registreras brottet som att det begåtts av en kvinna. Data som inte bygger på fakta riskerar att dölja de verkliga effekterna av en lagstiftning baserad på självbestämmande. Med lagen kommer även krav på könsneutralitet, vilket också påverkar könsuppdelad statistik och arbetet för jämställdhet.

Betydelsen av biologiskt kön är mest uppenbar inom elitsporten. Flera idrottsförbund som tidigare låtit transkvinnor tävla med kvinnor, har på senare tid börjat införa restriktioner efter att mediokra män enkelt slagit ut hårt kämpandes kvinnors rekord. Länge trodde man att det går att överbrygga biologiska skillnader genom att reglera transkvinnors testosteronnivåer, men män som genomgått puberteten får oföränderliga biologiska fördelar.⁷

Förändrad syn

Allmänhetens låga stöd för lagen kan också förklaras med att synen på barn med könsdysfori har förändrats. Sommaren 2022 beslutade brittiska National Health Service att till våren i år stänga Tavistock, den enda nationella könsidentitetskliniken för barn och unga, där man utreder om barnet har transsexualism och behöver medicinsk transition. En oberoende utredning kom fram till att det under lång tid funnits starkt ideologiskt inflytande på vården som lett till att många inte fått en säker vård.⁸ Vården av barn med könsdysfori har sedan dess börjat förändras i grunden, liksom synen på social transition.

Läkare i England menar idag att de flesta unga som identifierar sig som trans går igenom en övergående fas, och att många könsöverskridande unga blir homosexuella som vuxna. Enligt nya riktlinjer⁹ ska unga inte uppmuntras till en social transitionsprocess, som riskerar att förstärka könsdysforin. Skottlands lag att sänka åldern till 16 år för byte av juridiskt kön går emot dessa riktlinjer.

En annan kritik gäller synen på kön som en social konstruktion. BBC berättar att den leder till att lesbiska som inte vill dejta eller ha sex med transkvinnor har blivit anklagade för transfobi.¹⁰ En strikt tolkning av transwomen are women betyder att en biologisk man kan vara lesbisk. Att ha en sexuell läggning baserad på (biologiskt) kön ses därför av vissa som moraliskt fel.

Idén att alla har en inre känsla av könstillhörighet, har i Storbritannien läge drivits av starka hbtqi-organisationer som Stonewall, Englands motsvarighet till RFSL. Trots att engelsk lag inte grundar sig på självbestämmande, har Stonewalls definition av kön fått tolkningsföreträde och institutionaliserats på myndigheter, vårdinrättningar och i många skolor.

Medias roll

Stängningen av Tavistock har riktat ljuset mot hbtqi-organisationers ideologiska inflytande och en stor debatt har sedan dess tagit fart som kan beskrivas som ”vändningen i transfrågan”.¹¹ Idag finns det en medvetenhet om att dessa är lobbyorganisationer samtidigt som de agerar expertinstanser. Medias granskning har här spelat en viktig roll.

Vändningen är också ett resultat av en stark kvinnorörelse och av att fler öppet vågar kritisera idén om att biologiskt kön är en social konstruktion. Många, ofta kvinnor, har hittills ”cancellerats”, eller tystats för dessa åsikter. De har drabbats av repressalier av arbetsgivare, förlorat arbetet och även åtalats. Att två sådana mål avgjorts till kvinnornas fördel, är också viktigt för att förstå varför opinionen vänder.¹²

Tidskriften The Economist menar att ”politikernas sätt att tala om könsideologin också börjar förändras”.¹³ Frågan har tidigare splittrat partierna, men många kvinnor i politiken har gått före och verkat för kvinnors rättigheter. Tories var det första partiet att vända när läkare protesterade och ifrågasatte vården av barn, och kanske också för att de upptäckt att de har stora delar av kvinnorörelsen emot sig. Labours ledare Keir Starmer, som under lång tid offentligt inte velat definiera vad en kvinna är, vänder nu också.¹⁴

Svensk könsblindhet

Även i Sverige har organisationer som RFSL och RFSU länge framgångsrikt drivit att kön ska ses som individens fria val och inte som ett biologiskt faktum, och att detta ska införas i lagstiftning och i policy.

Denna inställning har inneburit ökade krav på könsblindhet, inom såväl det offentliga rummet, som i förvaltningen. En svensk statlig utredning som hade fått i uppdrag att ta fram förslag till ”en mer sammanhållen, könsneutral och jämlik reglering om föräldraskap”, föreslog till exempel att orden ”mor” och ”moderskap” ska raderas i föräldrabalken. Den ökade hbtqi-inkluderingen har också i Sverige uppenbarligen inneburit att ordet kvinna blir problematiskt.

Ideologins inflytande är också tydligt i de två lagförslag som Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade 2018. Det ena är det som nu har hamnat på regeringens bord. Dåvarande regeringen tyckte att barn från 12 år skulle kunna ändra juridiskt kön enligt självbestämmande. Allt ljus hamnade dock då på det andra, hårt kritiserade förslaget om att tillåta kirurgiska ingrepp i könsorganen på barn från 15 år. Ett kritiskt Lagråd avstyrkte båda förslagen.

Senfärdiga politiker

Sverige har inte haft samma vårdskandal som England. Men allvarliga brister i vården av unga med könsdysfori har avslöjats¹⁵ och lett till en helomvändning i vården, och till att den förra regeringen drog tillbaka förslaget om sänkt ålder för könskorrigerande kirurgi.¹⁶ Dock kvarstår alltså frågan om ändring av juridiskt kön.

Motsvarande skifte märks inte i politiken. En radikal syn på kön är numera vedertagen i offentlig förvaltning och i lagstiftning, och detta utan en öppen politisk debatt. Få frågor ställs till politiker och intresseorganisationer som då tyckte att det var en bra idé att könskorrigera barn, och som fortfarande anser att barn kan få välja juridiskt kön.

Frågan om juridiskt kön har två gånger sågats av såväl kvinnorörelsen som av många tunga remissinstanser (2018, 2021). Socialdemokraterna presenterade ett tredje modifierat förslag i juli 2022, som så småningom hamnade i knät på den nuvarande regeringen.¹⁷ Ändå har ingen politisk debatt förts. Även de politiska kvinnoförbunden är tysta.

Diskussionen har i stället hittills dominerats av dem som är pådrivande för ny lagstiftning om självbestämmande. Miljöpartiet och RFSL, RFSU och Transammans, men även Liberalerna och flera av partiernas ungdomsförbund. Trycket på politiker från hbtqi-organisationerna är samtidigt stort, vilket märktes under Pride, då KD och M av allt att döma pressades att utrycka stöd för lagen.¹⁸

Svensk medias undfallenhet

En skillnad finns även i svensk medias undfallenhet att granska ämnet balanserat, vilket leder till att olika perspektiv inte kommer fram. Kritik mot självidentifikation och arbetet för kvinnors rättigheter, likställs med hat mot transpersoner.

I en kulturdebatt i Göteborgs-Posten beskrivs utvecklingen i Storbritannien som ”en hysterisk moralpanik” och som högerpopulistisk och skadlig. En objektivt skriven kulturartikel i Svenska Dagbladet om vändningen i Skottland och synen på J K Rowling, som noggrant kartlägger att allt fler i dag stödjer henne, beskylls i Arbetet för att vara ”förment neutral”. Den beskriver i stället alla kritiker till ”den växande backlashen mot transpersoner” som ”terfs”, transexkluderande radikalfeminister – med koppling till högerextrema. Medias skildring av utvecklingen som vänster mot höger och svartmålning av alla kritiker bidrar till kulturkriget. Beröringsskräcken vad gäller Sverigedemokraterna leder också till att många avstår från att delta i debatten.

En effekt av den radikala synen på kön är att de som insisterar på den biologiska verkligheten tystas. ”Cancelkulturen”¹⁹ påverkar på så vis alla, men särskilt de kvinnor som, likt Kajsa Ekis Ekman, kritiserat både vården av barn och förslaget till ny lag. Hon har avbokats från seminarier för att ”det fanns en risk för att människor skulle bli kränkta” och förlorat en tjänst under oklara former.²⁰

Att läkare, oroliga föräldrar och kvinnorörelsen som tidigare deltog i debatten anklagats för att vara ett hot mot transpersoners hälsa²¹ och att debatt i största allmänhet är skadlig, har också bidragit till tystnaden.

Rätten att leva i enlighet med sin sexuella läggning och könsidentitet utan diskriminering är en grundläggande mänsklig rättighet. Men är allas rätt till självidentifikation av kön – i alla situationer – en mänsklig rättighet? Övertrumfar den kvinnors rättigheter? Och kan en subjektiv känsla införas i lagstiftning?

Effekterna av politiska beslut måste få granskas och diskuteras. Frågan är om det finns någon inom politiken som vågar erkänna målkonflikterna och försvara kvinnors rättigheter? Vilka av våra politiker blir först med att våga definiera vad en kvinna är?