Även om Sverige har sjunkande födelsetal, så är det med 1,67 barn per kvinna ändå ett av de högsta i Europa 2020,
rapporterade SCB häromveckan. Så vi föder fler barn än i många andra europeiska länder, och vi vill även gärna ha barn av olika kön. I patriarkala, traditionella kulturer har i regel söner värderats högre, men dessa mönster har förändrats – framför allt i de skandinaviska länderna.
Detta kan mätas genom att analysera benägenheten att få ett tredje barn. De som fått en pojke och en flicka stannar ofta där – men av de som fått två barn av samma kön är ungefär 25 procent mer benägna att skaffa ett tredje barn, enligt SCB. Detta kan rimligen tolkas som att vi vill ha barn av olika kön.
Och själv jag kan bara hålla med. Min fru och jag har välsignats med både en pojke och en flicka – och sedan ville vi inte ha fler barn.
Men SCB gjorde ett till fynd – det visade sig att de som har två söner är klart mer benägna att skaffa ett tredje barn än de som har två döttrar. Det kan rimligen tolkas som att vi har en dotterpreferens i Sverige. Detta är relativt nytt; denna flickpreferens uppstod ungefär på 1980-talet. Bland svensksvenskar. Bland invandrargrupper är mönstren varierade. De från västländer som Norge, Tyskland och USA har liksom svenskar en flickpreferens, men bland dem från Iran, Irak, Kina och före detta Jugoslavien är pojkpreferensen fortfarande stor, enligt samma sätt att mäta.
Flera studier från 1980-talet och framåt har visat att par som får en dotter som förstabarn löper signifikant högre risk att skiljas.
Hur länge man varit i Sverige spelar roll bland dessa grupper: ”Kvinnor födda i Irak som kom till Sverige i barndomen har till exempel en större preferens för pojkar än för flickor, men i betydligt mindre grad än de som kommit till Sverige som vuxna”, skriver SCB.
Mönstret med dotterpreferens i de skandinaviska länderna har inskärpts i flera studier: dels en studie från 2018, som visar att detta fenomen har ökat över tid. Dels en studie från 2019 som visar att invandrare från framför allt Kina, Korea och Indien visar tendenser till att adaptera till svenska mönster i denna fråga, till skillnad från invandrare från före detta Jugoslavien.
Döttrar och separationer
Men att få en efterlängtad dotter kan även betyda ökad risk för skilsmässa. Flera studier från 1980-talet och framåt har visat att par som får en dotter som förstabarn löper signifikant högre risk att skiljas. Man har länge gissat att detta har att göra med den i många kulturer vanliga ”son-preferens” – där besvikelsen över att få en dotter lett till frustration, skavande äktenskap och i förlängningen skilsmässa.
Men en ny studie antyder att så inte är fallet, vilket The Economist rapporterade om för en tid sedan. I denna studie, som publicerades i Economic Journal, tittade forskarna på tidpunkten för skilsmässan – och kunde snabbt avfärda denna frustrationstes. Risken för skilsmässa var nämligen lika stor för dem som fått en son och en dotter som första barn fram tills barnet var 12 år gammal. Men när dottern kom i tonåren började dessa par skilja sig betydligt mer än de par vars söner hade nått tonåren. Forskarnas hypotes är att uppfostran av tonårsdöttrar är den avgörande faktorn. Tonårsdöttrar verkar alltså skapa mer gnissel i ett äktenskap än vad tonårssöner gör.
Forskarna fann dock en faktor som kunde minska risken för skilsmässa – nämligen fäder som vuxit upp med systrar.
Det är när den förstfödda dottern är ungefär femton år gammal som risken för skilsmässa är som störst, relativt de med en förstfödd son i samma ålder (den är knappt 10 procent högre). Forskarna refererar även till undersökningar som visar att tonårsdöttrar och deras fäder relativt ofta har konflikter – som kan drabba familjen och förhållandet.
Forskarna fann dock en faktor som kunde minska risken för skilsmässa – nämligen fäder som vuxit upp med systrar. De verkade mer förstående för hur saker kan se ut från dotterns perspektiv. Nåja, dataunderlaget från denna studie är dock hämtat från amerikanska och nederländska äktenskap. Kanske ser mönstren annorlunda ut i Sverige, vem vet? Ett uppslag för våra demografer, kanske?
I detta sammanhang kan man inte låta bli att koppla ihop detta med sociologen Gøsta Esping-Andersens rön om familjens återkomst. I framför allt Nordeuropa har han noterat färre skilsmässor och fler barn – igen. Allt färre barn växer upp med halvsyskon. Orsaken är troligen ökad jämställdhet, vilket gett stabilare äktenskap. Framför allt i medelklassen utbildar man sig längre och bildar familj senare, och männen gör allt mer i hushållet. Då ökar chansen att relationen håller, oavsett vad det första barnet har för kön.
Min fru och jag fick i alla fall en son innan vi fick vår dotter. Och vi är fortfarande gifta. Men å andra sidan har dottern just blivit tonåring. Men eftersom jag även har en storasyster så tror jag att det kommer gå bra.
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
