Utbredd åsiktsintolerans hotar demokratin

Stor opinion mot grundläggande demokratiska rättigheter

Författarna vill istället slå ett slag för en demokrati som står för yttrande- och åsiktsfrihet, för pluralism och för ett samhälle som har högt i tak. Boken tar avstamp i filosofen Karl Poppers vision om det öppna samhället: ett gemensamt samtal där olika uppfattningar tävlar och slipas mot varandra.

21 procent tycker att den grupp man själv ogillar inte borde få uttrycka sina åsikter.

Verkligheten i Sverige idag ligger långt från den visionen. Det visar också en undersökning som SOM-institutet i Göteborg har genomfört, även denna under Widmalms och Perssons ledning. I studien ställdes frågan om det finns en viss grupp i samhället som de svarande ogillar starkt. Högst upp på listan hamnade sverigedemokrater, vaccinmotståndare och abortmotståndare. Därefter hittar man den i övriga sammanhang ovanliga kombinationen klimatförnekare och miljöpartister. I studien frågade man också om huruvida det fanns något särskilt som dessa  grupper inte borde få göra. Resultaten är nästan overkliga. 21 procent tycker att den grupp man själv ogillar inte borde få uttrycka sina åsikter i tal och skrift, 34 procent anser att de inte bör få demonstrera, 45 procent anser att de inte ska få kandidera i riksdagsval medan 64 procent inte vill att de ska ha möjligheten att bli statsminister.¹

Allt detta som folk vill förbjuda sina meningsmotståndare att göra är grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det ironiska är att detta ofta sker just i demokratins namn. De meningsmotståndare man vill tysta beskrivs inte sällan som odemokratiska.

Man kan undra om det i grunden föreligger en missuppfattning om vad demokrati är. Demokrati tolkas i termer av enhällighet eller konsensus; det avvikande uppfattas därför som ett hot mot demokratin. Man kan förstå den estetiska dragningen i bilden av demokrati som samstämmighet: demokrati är i så fall något enkelt och rakt, fixt och färdigt. Den alternativa bilden som Skör demokrati målar upp saknar denna symmetri. Demokratin blir till något stökigt. Något jobbigt, som ständigt präglas av konflikter och kompromisser.

Det öppna samtalet vs goda värderingar

Men det finns en konflikt som även den liberala demokratin har svårt att hantera. Det är något som bidragen i antologin ofta uppehåller sig vid: konflikten mellan olika uppfattningar om vad demokrati egentligen innebär. Ska demokratin strida för ”det öppna samtalet” eller ska den baseras på att man har vissa gemensamma värderingar? För vissa är demokrati synonymt med förutsättningslös öppenhet, för andra är det att främst försvara jämlikhet och det som aningen luddigt kallas “demokratiska värderingar” – allt som är ädelt, allt som är rätt, allt som är rent.² Vi ser samma krock i debatten om cancelkultur: den ena sidan hävdar den demokratiska yttrandefriheten medan den andra sidan lyfter hur det demokratiska är att stå för goda värderingar.

Hur ska man lösa konflikten mellan dessa två “demokratier”? Demokrati som det öppna samtalets samhälle erbjuder ett svar: som alla andra politiska förslag ska åsikter prövas mot varandra på offentlighetens arena. Men detta svar löser inte den krock mellan olika uppfattningar om demokrati som SOM-institutets undersökning illustrerar. Det öppna samtalet förutsätter en grundläggande enighet om att ett öppet samtal är demokratins kärna. Även Widmalm och Persson lägger till brasklappen att det öppna samtalet pågår ”inom ramen för det demokratiska systemet”.³ De underliggande demokratiska värderingarna som möjliggör det öppna samtalet är själva inte öppna för revidering. Man kan inte rösta bort yttrandefriheten, eller för den delen demokratiskt förespråka yttrandefrihetens avskaffande, utan att demokratin undergräver sig själv.

Det är inte uppenbart hur konflikten mellan dessa två demokratiska visioner ska lösas. Vi behöver en fördjupad kritisk reflektion över demokratins grunder. Skör demokrati är en bra början.