Ukraina måste vinna – men sen då?

Då är vi tillbaka i frågan hur den av alla så eftertraktade segern egentligen kan se ut. ÖB:s definition är lika enkel som den är svår att föreställa sig.

– Kriget är vunnet när Ryssland har lämnat ukrainskt territorium. Inklusive den illegalt annekterade delen som heter Krim, säger han och möts av en spontan applåd från publiken. Men han inleder med att först säga att det egentligen är Ukraina som ska svara på den frågan.

Brist på politisk fredsvilja

Så jag söker upp Ukrainas ambassadör för att fråga honom hur en seger ser ut. Han har ingen annan uppfattning än Bydén. Kriget är vunnet när Ryssland har lämnat ukrainskt territorium och ukrainarna åter har kontroll över de internationellt erkända gränserna från 1991.

Samtidigt slutar de flesta krig någon gång vid förhandlingsbordet. Under söndagen fick Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg frågan vem som i så fall skulle ta initiativ till en sådan förhandling. Och enligt honom visar det senaste året att det finns många som är beredda att ta initiativ till förhandlingar mellan parterna, och han ger uppgörelserna om spannmålsexport och fångutväxling som två exempel.

– Problemet är inte en brist på potentiella medlare utan en brist på vilja från politiskt håll, hävdade Stoltenberg.

Så under vilka villkor skulle Ukraina vara redo att börja förhandla? Ja då måste alltså Ryssland först vara borta från ukrainsk mark. Men dessutom ska ytterligare fyra villkor vara uppfyllda. Alla baserade på internationell lag, säger ambassadör Plachotnjuk.

– De måste respektera FN-stadgan, alla förövare ska dömas och straffas för sina brott mot internationell humanitär rätt, vi ska kompenseras för all den förödelse Ryssland har åsamkat oss och slutligen ska vi ha solida garantier att den här typen av övergrepp inte upprepas i framtiden, säger han.

Lyssna på hela intervjun med Ukrainas ambassadör här.

Det låter som rimliga krav. Men vad för slags Ryssland är det som ska gå med på dem? Eller ens en del av dem?

Segra eller dö

Rysslandskännaren och forskningsledaren på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, Gudrun Persson, håller ett mycket intressant föredrag under rubriken Fredlig samexistens mellan Ryssland och Europa – är det möjligt?

– Nej, lyder hennes korta svar.

Hon beskriver ett Ryssland där numera allt i statsapparaten handlar om Ukraina, om hur kriget ses som ett existentiellt reningsbad. Segra eller dö, alltså.

– Från den ryska politiska och militära ledningen ner till enskilda ryska akademiker hörs ett enda budskap: ‘Det finns inget alternativ. Kriget måste fortsätta‘. Det innebär att kriget har blivit det nya politiska systemet, säger hon.

Så frågan är hur man besegrar en sådan motståndare utan att fullständigt förinta den. Eller åtminstone hugga huvudet av den. Men inte heller ett Ryssland utan Putin kommer att förändra den här ödesdigra linjen, menar Gudrun Persson.

– Drivkrafterna bakom kriget finns på hemmaplan. Detta handlar om att återupprätta imperiet, ett försök att ena ett fragmenterat ryskt samhälle, säger hon.

Vad kan bryta kamelens rygg?

Detta är naturligtvis inga nyheter för den ukrainske ambassadören. Vi har stor erfarenhet av att konfrontera Putins Ryssland, påminner han. Såväl på slagfältet som vid förhandlingsbordet. Samtidigt har vi ingen aning om vad som händer imorgon med den ryska regimen, menar han och exemplifierar med hur Sovjetunionen föll.

– Då hände allt på bara tre dagar. Vi vet inte vad som kan hända och kan heller inte veta vad som blir det sista strået som bryter kamelens rygg, säger han.

Så vad blir slutsatsen? Ja, det är inte alldeles lätt att reda ut. Några saker står dock helt klara: Den ukrainska stridsviljan är obruten. “Vi är redo att slåss tills segern är vår”, upprepar ambassadören gång på gång. Och Gudrun Persson avslutar sin ganska dystra genomgång i en mer konstruktiv tonart.

– Vårt jobb är att fortsätta stödja Ukraina på alla sätt. Uthålligt, enträget och enigt. Uthålligheten och sammanhållningen är den bästa försvarslinjen.