/ Den svenska modellen har blivit som en totempåle för Sveriges mentala självbild. Det är dags att avmystifiera den, menar artikelförfattaren.
/ Modellen är ett exempel på korporativism där samverkan mellan stat, näringsliv och fackföreningsrörelse trumfar medborgarmakt.
/ Den svenska modellens tre grundkomponenter är Saltsjöbadsandan, Harpsundsdemokratin samt Folkhemmet, senare kallat Det starka samhället.
/Saltsjöbadsandan ledde till en lång konfliktfri period på arbetsmarknaden.
/ Från 1930-talet och in på 70-talet var det staten, näringslivet och fackföreningsrörelsens parter som i mångt och mycket dikterade villkoren för svensk samhällsutveckling genom möten bakom slutna dörrar.
/ I dag har organisationerna lämnat de statliga styrelserummen, men problemen för demokratin är kvar.
/ De senaste årtiondena har den svenska modellen blivit dysfunktionell och letat sig in i välfärdsstaten, menar artikelförfattaren och tar upp frågan om vinster i välfärden som exempel.
/ Staten delar ut enskilda privilegier till olika parter, snarare än att samverka med dem i en gemensam lösning kring samhällsproblemen.
/ Den politiska framtiden kanske inte tillhör dem som försöker hitta mittenlösningar på samhällsproblem och avvaktar fleråriga utredningar, utan är kanske bättre ägnad åt politiker som är beredda att presentera radikala lösningar, skriver artikelförfattaren.
Den svenska modellen är dysfunktionell, men inte död. Det är hög tid att avslöja vår ”nationella totempåle” som en för demokratin osund historia där korporativism mellan stat, näringsliv och fackföreningsrörelse trumfar medborgarmakt. Det menar statsvetaren Mike Enocksson som forskat om de senaste 50 årens ekonomiska politik och välfärdspolitik. Han anser att exemplet med vinster i välfärden visar att den svenska modellen har blivit dysfunktionell – staten delar ut privilegier till olika parter, snarare än att samverka i en gemensam lösning kring samhällsproblem.
Christopher Hitchens, den amerikansk-brittiske journalisten och författaren, betonade betydelsen av att avmystifiera religionen för att sprida rationellt tänkande. Att klä av de religiösa texterna för att påvisa att de är skapade av människan och inte dikterade av Gud. Även om den svenska modellen inte är en religiös troslära eller åberopas som skapad av en gudomlighet så är den insvept i ett likartat mystifierat skimmer som heliga artefakter brukar vara. Och däromkring samlas kollektivet. Av den anledningen måste också den svenska modellen avmystifieras, ta