Kulturkrigets nya frontlinje

Men Hans Johansson var inte nöjd . På hemsidan www.raddahallandskusten.se sköljer vågorna över långa sandstränder, besjungna på hexameter av Alf Hambe.

Här lutar havet sig hisnande upp emot himlen och solen.

Fri från skymmande ting är din buktiga blånande linje.

 För 282 vindsnurror är ”skymmande ting” och föreningen Rädda Hallandskusten kämpar emot. Tio mil norrut har Öckerö kommun i Bohuslän gett avslag till 50 vindkraftverk med höjden 320 meter. Kommunalrådet Jan Utbult (KD) hävdar att motståndet inte handlar om huruvida det är fint eller fult med vindkraftverk höga som Eiffeltornet. Man har tyngre artilleri, såsom den fastställda havsplanen som väger in yrkesfisket, Försvarsmakten och artskyddet. Fast det är klart, en vindkraftspark skulle förstöra det vackra med kusten.

Det var den 6 april som Hans Johansson i Halland pratade med Ekot, samma dag som regeringen lade fram propositionen Tidigt kommunalt ställningstagande till vindkraft. Avsikten var att få fart på utbyggnaden. Den går nämligen inte så bra. Mellan 2014 och 2020 blev det avslag för 3 447 vindkraftverk, vilket var 60 procent av alla ansökningar enligt en analys från branschorganisationen Svensk Vindenergi. Omkring 1 200 av verken stoppades av kommunala veton. I propositionen föreslogs att kommuner ska ge besked om de godtar ett vindkraftsbygge inom nio månader, och därefter vara bundna till sitt beslut i fem år. Efter debatt den 17 juni väntas riksdagen fälla förslaget, lagom till midsommar.

Vindkraftens svaghet är att den kräver stora ytor. Arman Teimouri, näringspolitisk talesperson för Liberalerna, tror att motståndet mot vindkraft kan öka om man försvagar kommunerna och medborgarnas möjlighet att påverka.

– Vi vill också ha mer vindkraft, men eftersom vi även vill ha kärnkraft måste inte vindkraften bli fullt så dominerande, menar Teimouri. Hans liberala partikamrater Axel Darvik och Elisabeth Matsson i Göteborg låter mer som Alf Hambe.

”En helt förändrad horisont längs Bohuskusten är inte ett pris vi är villiga att betala”, skriver de i GP. Och då skulle ändå vindkraftsparken utanför Öckerö producera el motsvarande hela Göteborgs elförbrukning 2019.

Liberalerna är inte kända som poeter, snarare tvärtom. Men Axel Darvik och Elisabeth Mattsson kan ha snubblat över den vinkel som krispartiet behöver. Eller snarare – ett sår i folkdjupet:

Orkar vi med så stora förändringar av det svenska landskapet?

När naturkampen blev kulturkamp

Enligt Sveriges uppsatta energimål ska mängden vindkraftsel femfaldigas på 20 år. Ansökningarna har haglat in till Svenska Kraftnät från världens alla vindkraftsproducenter, nog för att motsvara tre gånger dagens svenska energiproduktion.

Men nu växer motståndet. Runt om i landet finns ett 60-tal nätverk och protestgrupper. Många människor har redan förlorat utsikt, sinnesfrid och fastighetsvärden i samband med vindkraftsetableringar. En del även sitt rykte. För vem vill misstänkas vara emot klimatkampen?

Utan att någon ville det har en ny front öppnats i kulturkriget, och SD var tidigt på bollen. Nyss var det en ojämnt fördelad invandring som skapade känslor av bestörtning och saknad efter ett förlorat Sverige på platser som tog emot oproportionerligt många. Nu är det vindkraften som ger känslan av att den lilla människan blir överkörd, även om syftet är ädelt.  ”Not in my backyard” ­– NIMBY – är det ironiska signalementet på dem som klagar. Och det står inget vindkraftverk på Gärdet i Stockholm.

– Det är nästan omöjligt för de drabbade att göra sina röster hörda mot denna miljardindustri som delvis är finansierad av våra skattemedel, säger Madeleine Staaf, koordinator för den politiskt obundna föreningen Motvind Sverige som många drabbade enskilda har vänt sig till.

Men även etablerade politiker från de traditionella partierna får nu erfara att bli bortviftade. När kristdemokraten Jan Utbult på Öckerö jämförde vindkraftverk med Eiffeltorn drog MP:s energipolitiske talesperson Lorentz Tovatt ingenjörskortet. ”Som bekant är jorden rund och Eiffeltorn minskar i storlek när betraktaren befinner sig långt bort.”

Men jordens krökning kan inte hjälpa Öckeröborna särskilt mycket eftersom ”deras” vindkraftverk skulle stå 15 kilometer ut i vattnet.

Numera talar regeringen främst om havsbaserad vindkraft, vilket leder tanken till oceaner. Men även ett vindkraftverk fem meter ut i vattnet räknas som havsbaserat.

Det kommunala vetot gäller 22 kilometer ut från kusten. Längre ut bestämmer regeringen. Den har just sagt ja till Sveriges hittills största havsbaserade vindkraftspark några mil söder om Trelleborg. Mellan Öland och Gotland är vindkraftsparken Aurora inne i ”samrådsfas”. Upp till 370 verk med 370 meters höjd finns på projektörens önskelista (Eiffeltornet är 320 meter högt). Och det är bara början. Den 1 december 2021 noterade Svenska Kraftnät totalt 63 ansökningar om havsbaserade vindkraftsprojekt, varav 31 i Kattegatt och södra Östersjön.

Ju djupare vatten som snurrorna ställs på, desto dyrare blir projekten. Jan Blomgren som är professor i kärnfysik (och ja, där kan förstås finnas en bias), jämför ett nybyggt kärnkraftverk med ett vindkraftverk med motsvarande kapacitet. Vindkraftverket är inte bara dyrare att bygga, utan levererar bara 50 procent av full effekt (jämfört med kärnkraftverkets 90 procent) och underhållskostnaden äter upp nästan hela överskottet, enligt Blomgren.

Många debattörer och politiker talar sig varma för så kallade SMR, små modulära kärnkraftsreaktorer som kan serietillverkas och typgodkännas och – om lagen så skulle tillåta – läggas i anslutning till de platser eller anläggningar som förbrukar mest el. Då blir också kraftledningarna kortare och billigare. De små modulära reaktorerna kan dessutom grävas ner och bli näst intill osynliga. Världens första SMR väntas starta i Kanada 2028 – Jan Blomgren utbildar just nu den kanadensiska strålsäkerhetsmyndigheten inför säkerhetsgranskningen.

Vindkraftsindustrin har för sin del bemött djuphavsproblematiken med alternativet flytande kraftverksparker. I höstas inkom exempelvis en ansökan om att ge Aurora upp till 220 flytande grannar i samma höjd. Med nästan sexhundra röd- och vitblinkande Eiffeltorn skulle Östersjönatten mer likna ett tivoli än ett mörkt hav.

Det gröna stålet – klimaträddare och elslukare

Sverige – först i världen med fossilfri stålproduktion. Men många terawatt-timmar blir det. En övergång till fossilfri stålproduktion i Sverige har beräknats kräva tio procent av landets elkonsumtion. Foto: Viveka Österman/Vattenfall. 

Så länge vindkraftverken mest stod på land bestod motståndet av små, lokala opinioner på landsbygden. Med enorma verk i massupplaga på havshorisonten utvidgas landskapsförlusten till stora delar av befolkningen, tvärs igenom samhällsskikten. Måste det verkligen bli så här? Finns det inget alternativ? Kan vi hålla ner elanvändningen på något sätt?

Nej, tvärtom. Sedan 2016 har både klimatmålet och elbehovet i Sverige fått extra skjuts genom Hybrit, ett koncept för att skapa stål helt utan koldioxidutsläpp. Eftersom stålindustrin inte bara står för stora exportinkomster utan också för 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp är projektet smått fantastiskt. Hybrit har nu kommit så långt att Magdalena Andersson kunde ge Joe Biden en ljusstake av fossilfritt stål när hon stod i Vita Husets trädgård och tackade för Nato-stödet – även om produktionen inte startar förrän 2026. I stället för kol används vätgas i Hybritprocessen. Vätgasen måste i sin tur tillverkas. Och det kräver el. Mycket el. Förr var det inget problem i Norrland, som historiskt har haft el ungefär som Egypten har sand. Men elbehovet för den nya gröna järnutvinningen och stålproduktionen blir så stort att norra Sverige för första gången någonsin skulle kunna tvingas importera el från södra Sverige. Den del av landet som normalt får sin elförsörjning från norr.

Det är förstås en omöjlig ordning – det räcker med att titta på vinterns elpriser för att förstå det. Och det är förstås därför det planeras så mycket vindkraft i södra Östersjön, Kattegatt och längs Bohuskusten. Hybrit-projektet har ett eget svar på sin elfråga: vätgaslagring. När det blåser mycket blir elen i den vindkraftsdigra svenska energimixen billig. Då är det rätt läge att köpa vind-el för att producera vätgas och lagra. Sedan kan gruva och stålverk ta vätgas ur detta lager när det är vindstilla och elen dyr. På så sätt kan Hybrit använda vätgasen som ”flexkraft”.

Men här finns också en uppsida för vindkraftsproducenterna eftersom det uppstår en marknad som tidigare inte fanns. Även på en blåsig dag finns det avsättning för vind-el, när den gröna stålindustrin producerar vätgas till sitt lager. Det ska man komma ihåg, när fabrikanternas vindkraftsansökningar till Svenska Kraftnät vida överstiger behoven och man undrar varför de gör sig mödan. På fredagen presenterar Svenska Kraftnät sin plan för sex anslutningspunkter till havs. Kostnaden kommer att uppgå till mellan 30 och 42 miljarder kronor. Vilket så småningom ska leda till fossilfri elförsörjning för 8 miljoner hushåll.

Räcker elen?

På LKAB i Kiruna sitter klimat- och energichefen Stefan Saavonen, stolt över Hybrit-projektet men också orolig.

– Hur ska vi få till den extra kraftproduktionen? Det blir fler och fler överklaganden av vindkraftsetableringar. Vi stänger ju inte dörrar för andra kraftslag, som kärnkraften. Men vi måste utgå från dagens utveckling, säger han.

Och SSAB:s styrelseordförande Martin Pei låter likadant. När SSAB ställer om från kol till el minskar energibehovet totalt sett, däremot ökar användningen av el.

– Sveriges nuvarande elöverskott kommer inte att räcka till för alla som behöver. Därför måste kraftproduktionen öka. Och vindkraften är det som är lönsamt att investera i, åtminstone i närtid.

Han förstår problemen. Det kan komma i konflikt med samhället i stort, det kan många gånger finnas legitima skäl att oroa sig för en alltför kraftig utbyggnad. Ändå behövs en förståelse för att bygga ut elkraft – inklusive vindkraft – och elledningar. Precis på samma sätt som samhället behöver vägar, järnvägar och annan infrastruktur.

Beträffande kärnkraft är Frankrike det land i Europa som är närmast att bygga SMR. Men ledtiderna är långa, Frankrikes första ska byggas 2030. Tekniken är inte mogen ännu, menar Martin Pei.

Han fortsätter:

– Som ingenjör är man intresserad av alla möjliga lösningar. Men när man i närtid ska bygga ut storskaligt så har de senaste årens utveckling visat att vindkraften är det som ligger närmast till hands. Och vi kan inte stoppa den här möjliga investeringen i väntan på något som eventuellt kan komma om tio, femton år.

Klimatet väntar inte heller. Så sent som den 25 maj fastslog EU-kommissionen för medlemsländerna att utbyggnaden av den förnybara energin är ett överordnat intresse som måste ges ”fördelaktigast möjliga process”.

Därför är det väntande beslutet i riksdagen om att stoppa regeringens försök att inskränka det kommunala vetot en påminnelse om att det folkliga tålamodet har gränser.

 Den lilla människan mot ”systemet”. En demonstrant i ”alliansen för öppna horisonter” blockerar en väg i Tyskland i protest mot planerade vindkraftverk. Foto:Jens Büttner/TT.

– Skulle det vara så att man kör över befolkningen, då är den kommunala demokratin på ett sluttande plan. Det folkliga motståndet är så stort. Även om det inte finns färdiga SMR-verk idag så ligger det inom en snar framtid. Man borde bygga dem vid Ringhals, säger kommunalrådet Jan Utbult (KD) i Öckerö.

Kärnkraftsprofessorn Jan Blomgren anser att det i Sveriges fall vore bättre att bygga fler stora reaktorer på de platser där reaktorer redan finns och där befolkningen inte är fientlig mot produktionen. Som Ringhals, alternativt Oskarshamn och Forsmark. Eller i närheten av Hybrits anläggningar för att säkra eltillgången för det revolutionerande klimatprojektet.

– Skälet till att vindkraftsproducenterna kastar sig över Sverige är för att de slipper betala anslutningskostnaderna. De betalas ju av de svenska skattebetalarna, via Svenska Kraftnät. Varför tror du att det kinesiska kärnkraftsbolaget CGN äger vindkraft i Sverige? Jag förstår inte varför svenskar via skatten ska betala kraftledningar för utländska bolag som tar ifrån oss den rikedom som orörd natur innebär, säger han.

Åter till den svenska riksdagen. När den får sommarlov kan ledamöterna gå ut i naturen och begrunda dess skönhet och fundera om den borde tillmätas ett värde i valrörelsen, och i så fall vad det är och vem som har rätt till det.

*