- Med sin närhet till kontinenten har Malmö länge varit inkörsport för nya impulser och tendenser. Också i dag kan stadens tillstånd ge en fingervisning om den utveckling som väntar i resten av landet.
- Växande klyftor präglar Malmö – både ekonomiska och kulturella. Stadens problem med arbetslöshet, svart ekonomi, gängkriminalitet, segregation och religiös separatism är sedan länge kända och väldokumenterade.
- Inom de kommunala verksamheterna har man satsat starkt på att förändra attityder och förbättra stadens renommé, medan de grundläggande sociala och ekonomiska problemen förblivit olösta.
- Malmös kostnader för bland annat bostäder, skolor, omsorg och otrygghet innebär att välfärden urholkas allt mer. Samtidigt måste systemen byggas ut i spåren av asylkrisen. På en rad områden kommer olika gruppers behov att ställas mot varandra.
Gradvis har Malmö anpassats till segregationens verklighet. Här är parallella samhällen inte enbart något man kan varna för. De är redan ett faktum. Men i stället för att ta itu med de handfasta problemen har man lagt stor energi på att bekämpa fördomar och felaktiga attityder och på att försköna stadens självbild. Vilket öde väntar Malmö? Lars Åberg skärskådar Sveriges tredje stad och ser ledtrådar till hela landets framtid.
Tillbringar man väldigt många år på samma plats sker en viss tillvänjning. Man följer med i de små stegen, anpassar sig till förändrade omständigheter även när det ibland kan ta emot.
Så en dag hamnar man i en oöverskådlig operationskö eller finner att ens barn har blivit trakasserat i skolan. Någon får sin rullator söndersparkad framför en på bussen. En handgranat kastas in genom ett fönster. Käppen som den gamla kvinnan tidigare fick låna av kommunen måste hon nu betala hyra för. Man ringer efter polisen, men ingen kommer.