Detta kan man läsa på sidan 57 i en ny rapport från Brottsförebyggande rådet: Socioekonomiska faktorer och brott. En kunskapsöversikt. Rapporten är en översikt över forskningen om socioekonomiska faktorer och brottslighet, i första hand stöld- och våldshandlingar.
De konstaterar att detta samband är svagt: ”Både metaanalyser och enskilda studier visar att sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott är svagt, samtidigt som styrkan i sambandet kan variera något beroende på vilka brottstyper som är i fokus”, skriver Brå, som konstaterar att majoriteten av personer från hem med sämre socioekonomiska förutsättningar inte blir mer kriminella än personer från mer välbärgade hem.
Metaanalysen av ett stort antal studier visar ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och kriminalitet på mellan 0,03–0,16, vilket brukar tolkas som svagt. Det betyder att cirka 10 procent av variationen i brottsligheten kan förklaras av socioekonomiska faktorer. (Är värdet 1 är sambandet maximalt starkt, är det 0 finns inget samband alls. En korrelationskoefficient på 0,50 brukar betecknas som starkt i vetenskapliga sammanhang.)
Socioekonomi är alltså inte en orsak till brottsligt beteende, däremot kan det vara en av många riskfaktorer, vilket professor Marie Torstensson Levander vid Malmö universitet tidigare påpekat i Kvartal.
Attityder och impulskontroll spelar roll
Det poängteras i rapporten att saker som föräldrarnas uppfostringskompetens, om det förekommer konflikter i familjen, liksom skolproblem eller umgänge med brottsliga kamrater har ett starkare samband med brottsligt beteende än socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Detsamma gäller för riskfaktorer kopplade till individen själv, till exempel brottstillåtande attityder eller impulsivitet.
Överlag har människor från de lägre samhällsskikten en ökad risk för kriminalitet jämfört med de mer resursstarka. Samtidigt, påpekar Brå, kan det här handla om skensamband. Till exempel kan ärftliga personlighetsdrag som IQ eller grad av självkontroll påverka både brottsaktivitet och socioekonomisk position. Men då är det den bakomliggande faktorn som är viktigast.
– För kriminologer och andra forskare som är inlästa på forskningsläget är detta inte så nytt. Men vi tillhör inte målgruppen för rapporten.
Det säger Amir Sariaslan som är forskare vid Oxfords universitet. Han har läst Brås rapport. Han ser vissa brister i den men ser den som ett steg i rätt riktning. Brå har missat en del relevanta studier, påpekar han, men det spelar inte så stor roll för slutresultatet.
Det vore enkelt om fattigdom var orsaken till brottsligheten, då kan man ju höja bidragen så löser man problemet.
– I tidigare Brå-studier om invandrares överrepresentation vad gäller vissa typer brott har man ofta framhållit detta med socioekonomiska faktorer som förklaring. Så när den förra regeringen gav detta uppdrag till Brå så trodde nog politikerna att evidensen var större än vad den faktiskt är.
Brå använder sig även av ett kausalt språkbruk för vissa av de studier som de hänvisar till. Det ger intrycket av att det faktiskt är kausalt, när det handlar om samband, påpekar Amir Sariaslan, som även han har skrivit i Kvartal om denna fråga.
Tror du att rapporten kommer att förändra den allmänna förståelsen för brottslighetens orsaker i Sverige?
– Nja, den har inte fått så mycket uppmärksamhet som andra rapporter – hittills i alla fall. Men frågan har nu i alla fall kommit upp på bordet.
Varför har detta budskap så svårt att tränga fram?
– För att det inte är något populärt besked. Det vore enkelt om fattigdom var orsaken till brottsligheten, då kan man ju höja bidragen så löser man problemet. Men det finns inget som tyder på att det skulle vara så. Titta på Lyxfällan! Det är inte fattigdom eller brist på pengar som är deltagarnas huvudsakliga problem. Det är ett beteende – som sedan ger dem brist på pengar. Man ser inte sällan ekonomiska problem i familjer som har andra stora psykosociala problem. Och ofta är det dessa psykosociala problem som gjort dem fattiga.