Kriminologidebatten fortsätter. Johannes Knutsson ger här ett genmäle till Jerzy Sarneckis tidigare replik Saklig redogörelse förminskar inte allvaret.

Sarnecki fyller på med gamla referenser med syftning på stämplingsteorin. Sarnecki hävdar att det finns ett omfattande empiriskt stöd för teorin att straff har kraftiga stämplingseffekter som ger den unge en uppfattning om sig själv som avvikare. Detta stämmer inte. Det massiva stödet i empiriska undersökningar finns inte. Sarneckis åberopade referens1  verkar vara en översiktsbok om mognadsprocesser hos tonåringar. Stämplingsteorin har i själva verket varit en hörnsten för den vitt spridda föreställningen om skadligheten av frihetsberövande påföljder.

För svensk del är det två undersökningar som varit fundamentala – en från 60- och en från 70-talet – där man jämfört återfall mellan en grupp som dömts till frihetsberövande straff och en utan sådan påföljd. Den metautvärdering från 2014 som Berggren åberopade2 bygger på en analys av 24 studier med experimentella uppläggningar där verkan av påföljderna jämförts. Intressant nog uteslöt man de båda svenska studierna då de metodologiskt var för svaga. Sammanfattningsvis visade de starkaste undersökningarna (de med slumpmässig indelning mellan grupperna med olika påföljder) ingen skillnad i återfall. Om det fanns mer påtagliga stämplingseffekter skulle de visat sig i dessa.

Sluta skjut-projektet

Självklart skall Sluta skjut-projektet i Malmö inte dömas ut i förväg, men det är svårt att se hur det ska lyckas med tanke på att det trovärdiga hotet om skarpa straff, som är ett centralt element i den internationella förebilden för projektet, ska kunna åstadkommas i Sverige. Sådana straffreaktioner ligger utanför ramen för vårt system att behandla unga lagöverträdare. Att det verkligen rör sig om påtagliga straff framgår av Ceasefire-studien3. Budskapet om att de riskerar riktigt hårda straff om de fortsätter med brott förmedlas under så kallade call-ins, där civilsamhället även erbjuder möjligheter till att lämna en asocial livsstil. Också här hänvisades till en metautvärdering(i detta fall från 2018) med 24 analyserade studier som påvisade effektiviteten i sådana program. Unga grovt kriminella visar sig således kunna bli avskräckta från fortsatt brottslighet, tvärtemot vad Sarnecki påstår. Erfarenheter från Storbritannien visar dock att det finns stora problem med att överföra filosofin till europeiska förhållanden.5 Man kan inte bara utgå från att det går att kopiera ett projekt som är utarbetat för amerikanska förhållanden och sedan tro att det ska fungera i Sverige. Förutsättningen med det trovärdiga straffhotet finns inte i Sverige. Därför tror jag tyvärr inte att ”Sluta skjut” kommer att fungera – även om jag självklart hoppas att jag får fel.

Noter

1, Steinberg, L. (2014) Age of Opportunity: Lessons from the New Science of Adolescence. Mariner Books. Boston. Houghton Miffilin Harcourt.

2, Villettaz, P., Gilliéron, G. och Killias, M. (2014) The effects on re-offending of custodial versus non-custodial sanctions An updated systematic review of the state of knowledge. Brottsförebyggande rådet.

3,  Kennedy D.M., Braga A.A. och Piehl A.M. (2001) Reducing Gun Violence – The Boston Gun Project’s Operation Ceasefire. Research Report, National Institute of Justice.

4,  Braga, A.A., Weisburd, D. och Turchan, B. (2018) Focused deterrence strategies and crime control: An updated systematic review and meta‐analysis of the empirical evidence. Criminology & Public Policy, 17(1), 205-250.

5, Bullock, K. & Tilley, N. (2008) Understanding and Tackling Gang Violence. Crime Prevention and Community Safety, 10, 36–47.