Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Krönika |

Sliding doors – ett terapeutiskt coronaexperiment

Det som gör coronakrisen så speciell för alla beslutsfattare, och även för oss journalister, är att det finns så lite solida fakta att bygga sina beslut eller analyser på. Alla tycks spela på gehör och vad som är rätt eller fel går ännu inte att bedöma. Och det gör också att svaret på den stora frågan: “Var kommer detta så småningom att sluta?” liksom hänger i luften och tenderar att pendla mellan extremerna. Antingen går allt åt helvete eller så är detta tidernas mest överdrivna reaktion på ett hot, i det närmaste en global masspsykos.

Av Jörgen Huitfeldt | 5 april 2020
Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på Kvartal.
ProfilLästid 8 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Som många andra tar jag alla chanser att lyssna av min bekantskapskrets för att höra hur de ser på det unika händelseförlopp vi just nu bevittnar. Häromdagen talade jag med professorn. Han var bekymrad. “Detta är totalt irrationellt”, menade han. Vi kväver vårt näringsliv för att bromsa spridningen av en sjukdom som jämfört med många andra är rätt lindrig. ”Vad ska då hända när en riktigt allvarlig pandemi inträffar?” frågade han sig. Min vän journalisten å andra sidan, blev tidigt varse situationen i Italien vilket har påverkat honom starkt. “Detta är mycket värre än de flesta i Sverige inser!” har varit hans mantra sedan dess.

Själv har jag inte en aning utan pendlar som sagt mellan extremerna. Därför tänkte jag använda denna söndagskrönika åt ett slags terapiexperiment inspirerat av filmen Sliding doors som innehåller två alternativa versioner av samma period i en persons liv. Gwyneth Paltrow spelar en kvinna som i det ena scenariot precis missar tunnelbanan och därmed aldrig upptäcker att hennes man är otrogen. Därefter lever hon olycklig tillsammans med sin falske man i alla sina dagar. I det andra scenariot hinner

Läs mer Visa mindre