Beroende på val av statistiskt mått kan både Sverige och världen beskrivas som allt ojämlikare eller som jämlikare än någonsin, skriver Mikael Sandström i den första av två essäer om ekonomisk jämlikhet. Det beror inte minst på att begrepp som Gini-koefficient, absolut fattigdom och relativ fattigdom syftar till att beskriva ett komplext och mångdimensionellt fenomen på en endimensionell skala. Han menar att det är en viktig uppgift för forskare och journalister att nyansera den ofta missvisande debatten om fördelningspolitik genom att peka på hur komplex frågan är. 

Få begrepp och företeelser är så centrala i den politiska debatten som inkomstskillnader, fattigdom, ekonomiska och sociala klyftor, ojämlikhet och rättvisa. Och så laddade. Partier till vänster anklagar partier till höger för att ”vilja sänka skatten för de rika” och därmed öka orättvisorna i samhället. De senare försvarar sig, antingen genom att hävda att anklagelsen är felaktig, eller genom att hävda att tilltagande inkomstskillnader är nödvändiga för att öka tillväxten genom förbättrade drivkrafter för arbete, investeringar och utbildning.

”Betydande ansträngningar görs för att analysera fördelningspolitiska effekter och resultat”

Betydande ansträngningar görs för att analysera fördelningspolitiska effekter och resultat. Inom Regeringskansliet, liksom i statliga utredningar, görs regelmässigt fördelningsanalyser av politiska förslag. Sedan 1994 lämnar regeringen, på uppdrag av riksdagen, varje år en fördelningspolitisk redogörelse i anslutning till budgetpropositionen eller den ekonomiska vårpropositionen.1

Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet, som ligger till grund för den nuvarande regeringen, lyfter fram ökade klyftor som ett viktigt samhällsproblem. Målet är att ”minska klyftorna mellan dem som får jobb och dem som står utanför, mellan dem som levt länge i Sverige och dem som nyss kom hit, mellan bostadsområden och landsändar”.2

Regeringen tillsatte sommaren 2018 en ”kommitté för ökad jämlikhet”. Kommittén, som leds av tidigare generaldirektören Per Molander, ska enligt direktiven främst lägga förslag om hur den ekonomiska jämlikheten ska ökas genom åtgärder som bidrar till en så jämn fördelning av marknadsinkomsterna som möjligt.3

Inom den nationalekonomiska professionen har inkomstskillnader rönt stort intresse under senare år. Thomas Piketty och forskare som verkat i hans efterföljd har satt fokus på växande klyftor.4 Även OECD och IMF betonar vikten av ”inkluderande tillväxt”, med vilket avses tillväxt som gynnar alla samhällsgrupper.5 De har under senare år till och med hävdat att ökade inkomstklyftor leder till minskad tillväxt, en slutsats som dock har ifrågasatts.6

Är klyftorna större eller världen jämlikare?

Trots det stora intresset är diskussionen och debatten om inkomstskillnader oftast förenklad och endimensionell. Typiska rubriker lyder ”Därför växer klyftorna i Sverige”7, ”I Sverige ökar klyftorna snabbast”8 eller ”Nya siffror: Klyftorna i Sverige rekordstora”.9 Detsamma gäller internationell press: ”Inequality gap: Growing gulf between rich and poor leaves 42 people with same wealth as world’s 3.7bn worst off”10, »Pourquoi les inégalités se creusent dans le monde »11 eller ”Die Welt wird reicher – die Ungleichheit wächst”.12

Den lilla grupp som har allra högst inkomster röner stort intresse. I Demokraternas primärvalskampanj inför det amerikanska presidentvalet 2016 gjorde Bernie Sanders kampen mot den rikaste procenten till sitt ledmotiv. I Sverige har LO sedan slutet på 1990-talet publicerat en årlig rapport som beskriver inkomstskillnader mellan toppchefer i näringslivet och industriarbetare.13

”Även seriösa analyser pekar på växande klyftor”

Även seriösa analyser pekar på växande klyftor. Statistiska Centralbyrån (SCB) redovisar ett av de vanligaste måtten på inkomstspridning, den så kallade Gini-koefficienten. Det är ett mått på inkomstfördelningen som är konstruerat så att värdet 0 står för en perfekt jämn inkomstfördelning, det vill säga att alla tjänar lika mycket, och 1 står för den mest extrema tänkbara ojämlikheten, att all inkomst tillhör en enda individ.14 Gini-koefficienten för Sverige har ökat, i stort sett kontinuerligt, sedan 1980-talet.15 Enligt detta det vanligast förekommande måttet på inkomstfördelning har alltså ojämlikheten i Sverige ökat.16

Ett annat vanligt mått på inkomstspridning är relativ fattigdom, ett begrepp som också beskrivs som andelen hushåll med låg ekonomisk standard. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat, definieras detta som andel hushåll som har en disponibel inkomst som är mindre än 60 procent av medianvärdet. Även detta mått ger samma bild som Gini-koefficienten, det vill säga ökande ojämlikhet sedan 1980-talet.17 Nordic Economic Policy Review 2018, som ges ut av Nordiska Ministerrådet, har titeln ”Increasing income inequality in the Nordics”. I förordet hävdas att ojämlikheten i de nordiska länderna ökat snabbast i OECD.18

Framför allt är det förmögenhetsfördelningen som lett till ökade inkomstskillnader i Sverige, även om graden av ökning tycks påverkas av vilket mått på inkomstskillnader som används.19 Historiskt har svenskarnas samlade kapitaltillgångar varit mindre, i förhållande till BNP, än i andra länder, men sedan mitten 1990-talet har den samlade förmögenheten växt kraftigt och kommit ikapp många andra länder. En orsak är den dramatiska ökningen av fastighetspriserna, men även växande finansiella tillgångar, främst pensionssparande. Ungefär hälften av ökningen av Gini-koefficienten i Sverige sedan 1995 kan hänföras till kapitalinkomster.20 De växande förmögenheterna avspeglas också i att värdet av de tillgångar som överförs i arv har växt sedan 1980-talet, från cirka fem procent av BNP till nästan en tiondel.21

Även avseende förmögenheter och förmögenhetsfördelning röner den minimala gruppen extremt rika stor uppmärksamhet. Den brittiska tidskriften The Economist har lyft fram Sverige som exceptionellt, bland annat eftersom det här finns fler miljardärer i förhållande till befolkningen än i nästan något annat land.22

Det är notoriskt svårt att mäta förmögenheter, inte minst för de allra rikaste, även om några försök har gjorts. Saez och Zucman har studerat hur förmögenheterna utvecklats för dem som finns på den amerikanska tidskriften Forbes lista över USA:s 400 rikaste personer, och funnit att deras andel av den samlade förmögenheten mellan 1982 och 2013 ökat från under en procent till över tre procent.23 Bastani och Waldenström24 gör en motsvarande beräkning för Sverige, anpassad för befolkningsstorlek, och finner att utvecklingen för de superrika i Sverige följer samma trend som i USA.

Den andra bilden

Samtidigt finns en annan bild. Exempelvis har regeringen lyft fram att de rikaste inte har ”dragit ifrån” i Sverige, utan att de i toppen på inkomstfördelningen sedan 1970 haft svagare inkomstutveckling än övriga 90 procenten.25 I CIA:s ”World Factbook” hamnar Sverige på plats 152 av 156 i rankning av inkomstspridning, alltså som världens femte jämlikaste land.26 Eftersom Sverige tillhör världens rikaste länder, så kan man hävda att vi i detta avseende lever i den bästa av världar – hög levnadsstandard som är jämlikt fördelad (se Figur 1).

 

Figur 1 – BNP per capita respektive Gini-koefficient. Rika länder är ofta mer jämlika. (Källa: CIA Factbook).

Även enligt ytterligare ett mått som brukar användas för att beskriva fördelningen av den ekonomiska levnadsnivån, allvarlig materiell fattigdom, framstå Sverige som bäst i klassen. EU definierar allvarlig materiell fattigdom som att en person inte har råd med fyra av nio utgifter, till exempel att man inte kan betala en oförutsedd utgift, inte kan betala skulder i tid, inte kan äta en måltid med kött, kyckling eller fisk minst varannan dag eller inte har råd med uppvärmning av bostaden. I Sverige är andelen av befolkningen som lever i allvarlig materiell fattigdom omkring en procent, vilket är lägst i EU.27

”De globala inkomstskillnaderna, mätt som en global Gini-koefficient, har minskat drastiskt sedan 1970-talet”

Internationellt finns också motbilder till beskrivningen av ökande klyftor. Hammar och Waldenström (2017) visar att de globala inkomstskillnaderna, mätt som en global Gini-koefficient, minskat drastiskt sedan 1970-talet.28 Hans Rosling29 beskrev med sin mästerliga pedagogik hur världen med många mått mätt blivit mycket jämlikare under senare decennier, framför allt om man ser till extrem fattigdom – definierat som att leva på mindre än 2 amerikanska dollar (USD) per dag. Andelen av jordens befolkning som levde i extrem fattigdom för 200 år sedan var 85 procent. Andelen var hälften 1966 och är nu under en tiondel. Fattigdomen har inte bara minskat som andelen av världens befolkning, utan antalet fattiga har halverats. Minskningen av den extrema fattigdomen har varit som störst de senaste 20 åren.

Förklaringen till de skilda bilderna

De skilda beskrivningarna av inkomstskillnadernas utveckling beror på att endimensionella mått används för att beskriva något som är mycket komplext. Diskussionen om jämlikhetsmått skiljer sig helt från diskussionen om bruttonationalprodukt, BNP. Kritiken av BNP-begreppet är omfattande, både bland forskare och i den allmänna debatten. Ingen seriös ekonom skulle hävda att BNP ensamt kan mäta välståndet för ett land och dess invånare.

BNP kompletteras ofta med andra mått, där Human development index (HDI), är det mest kända och använda. HDI lanserades 1990 av FN:s Utvecklingsprogram (UNDP) och omfattar, förutom ekonomiskt välstånd, indikatorer på hälsa och utbildning.30 ”Grön BNP”, som inkluderar miljövariabler, har diskuterats åtminstone sedan början av 1970-talet.31 Strävandena att komplettera BNP-måttet har fått stor uppmärksamhet, även utanför forskarkretsar. När HDI presenteras, så blir det ofta en nyhet. Referenser till HDI förekommer frekvent i riksdagsmotioner och i den allmänna debatten.

”Samtliga mått på inkomstspridning är svårtolkade”

Ändå är BNP lättolkad. Visst finns det mätproblem samt definitions- och avgränsningsproblem, liksom teoretiska invändningar. BNP mäter inte alla aspekter av välstånd. Men om man säger att USA har en BNP per capita på omkring 60 000 USD, medan Sydkoreas BNP per capita är omkring USD 30 000, så är det meningsfullt att säga att USA, även med hänsyn till alla invändningar, har högre ekonomisk levnadsstandard än Sydkorea. Det är till och med meningsfullt att säga att USA:s nominella BNP per capita, inte justerad för skillnader i köpkraft, är ungefär dubbelt så stor som Sydkoreas. På samma sätt som utomhustemperaturen är ett viktigt mått om man ska beskriva vädret, så är BNP ett viktigt mått om man ska beskriva ett lands ekonomi. Det ger inte en komplett beskrivning, men är en viktig komponent.

Samtliga mått på inkomstspridning är däremot svårtolkade, vilket kan demonstreras med några enkla räkneexempel.

I Figur 2 visas tänkt inkomstfördelning, mätt som USD per dygn och person i sex olika länder. Länderna har delvis olika inkomstfördelning och olika genomsnittsinkomst. Gemensamt för alla sex länderna är dock att Gini-koefficienten blir densamma, 0,08. Med detta det vanligaste måttet för inkomstfördelning skulle alltså alla sex länderna hamna lika om de rangordnades. Betyder det att dessa länder är lika jämlika?

”Rangordningen kommer att bero på vilket mått som väljs”

Nja, det beror på hur man räknar, vilket framgår om man för de olika länderna också lägger in mått på relativ eller absolut fattigdom. Rangordningen kommer att bero på vilket mått som väljs.

Figur 2 – Fördelningsexempel: I länderna längst till vänster och i mitten har 90 procent av befolkningen samma inkomst men i länderna längst till vänster är en tiondel av befolkningen betydligt rikare än resten, medan det i länderna i mitten finns en mycket fattig tiondel. I länderna längst till höger har 80 procent av befolkningen samma inkomst medan en tiondel är fattigare och en tiondel är rikare. De tre länderna i nedre raden är identiska med de tre övre avseende fördelningen, men i varje inkomstgrupp är inkomsten dubbelt så hög.

Sammanfattning av resultaten från Figur 2:

  1A 2A 3A 1B 2B 3B
Gini-koefficient 0,08 0,08 0,08 0,08 0,08 0,08
Andel absolut fattiga 90% 10% 10% 0% 10% 0%
Andel relativt fattiga 0% 10% 10% 0% 10% 10%
Medelinkomst 2 2 2 4 4 4
Medianinkomst 1,8 2,2 2 3,6 4,4 4
BNP 20 20 20 40 40 40

Tabell 1 – Tre jämlikhetsmått

Låt oss fortsätta tankeexperimentet och anta att varje kolumn i stället beskriver tre länder, som har en fattig och en något mindre fattig region. Alternativt kan vi tänka oss att raderna representerar två länder, med tre regioner med olika inkomstspridning. Slutligen kan vi föreställa oss att alla exemplen i figur 2 är regioner i ett och samma land. I samtliga fall blir Gini-koefficienten högre. De övriga måtten på inkomstspridning förändras i skilda riktningar.

 

  1-land 2-land 3-land A-land B-land Global
Gini-koefficient 0,20 0,23 0,20 0,12 0,12 0,23
Andel absolut fattiga 45% 10% 5% 37% 3% 20%
Andel relativt fattiga 45% 10% 5% 7% 7% 5%
Medelinkomst 3 3 3 2 4 3
Medianinkomst 3,6 2,2 2,5 2 4 2,6
BNP 60 60 60 60 120 180

Tabell 2 – jämlikhetsmått i större regioner 

Exemplen ger oss två viktiga insikter, dels att olika mått på inkomstspridning leder till olika rangordningar, dels att samtliga mått är helt beroende av hur stora grupper som inkluderas i beräkningen. Insikterna är triviala, men slutsatserna är det inte.

Om vi slår ihop två homogena, men helt olika länder, säg tidigare Östtyskland och Västtyskland, så ökar Gini-koefficienten kraftigt. Betyder det att ojämlikheten ökat? Om ett land tar emot ett stort antal invandrare från relativt sett fattigare länder, ökar såväl Gini-koefficient som absolut och relativ fattigdom, men är det ett tecken på icke fungerande fördelningspolitik?32

”Om ett land genomgår en svår kris kan olika mått på fattigdom och inkomstfördelning ge olika bilder”

Om ett land genomgår en svår kris kan olika mått på fattigdom och inkomstfördelning ge olika bilder. Grekland illustrerar detta. I Grekland föll genomsnittsinkomsterna med 40 procent 2009–2014.33 Effekterna på olika inkomstgrupper varierade. Inkomstandelen föll för både de två lägsta inkomstdecilerna och för den översta decilen. Därför visar mått som framför allt påverkas av förändringar i centrum av inkomstfördelningen på en större ökning av ojämlikheten än mått som främst påverkas av skillnaden mellan de allra högsta och de allra lägsta inkomsterna. Vissa mått visar till och med på minskande inkomstskillnader. Men vore det riktigt att säga att Grekland blivit mer jämlikt bara för att de allra rikaste, i procentuella termer, drabbats hårdare av krisen, sannolikt främst av fallande värden på tillgångar som fastigheter och aktier, än medelklassen?34

Inget av de ovan beskrivna måtten behöver ha någon relation till andelen av befolkningen som lever i allvarlig materiell fattigdom, enligt den definition som beskrivs ovan. Inkomstfördelning kan vara jämn, även om en stor andel av befolkningen lever i allvarlig materiell fattigdom, eller ojämn, samtidigt som andelen i allvarlig materiell fattigdom är liten.

Tilläggas kan dessutom att alla mått på inkomstspridning kan definieras olika. Bör man studera individers inkomst eller hushållsinkomster? Mäter vi bara inkomst under en viss period, eller ska vi se till livsinkomster? Ska vi ens nöja oss med en generation, eller ska vi se till intergenerationell inkomströrlighet? Inkluderas kapitalinkomster eller inte? Hur hanterar man offentligt finansierad konsumtion, som till exempel skattefinansierad skola, vård och omsorg? De möjliga måtten på inkomstfördelning är oräkneliga.

Världen är krånglig

Statistik är meningslös eller vilseledande om man inte förstår vad den mäter, vad den inte mäter och vilka komponenter den består av. En analys kräver förmågan att granska olika mått och att använda dem för att förstå terrängen som kartan och våra mätinstrument beskriver. I den politiska debatten saknas ofta detta perspektiv. En viktig uppgift för forskarvärlden och journalistiken är att nyansera debatten och att förebygga förenklingar som fördunklar mer än de förklarar. Förtroendevalda och andra beslutsfattare måste försöka förstå vad olika mått på inkomstspridning och fattigdom egentligen visar. Inte minst måste orsakerna till trender och förändringar analyseras på djupet.

”När man använder statistik mer som stöd än till upplysning riskerar policyslutsatserna att bli allvarligt fel”

Berättelsen om de ständigt ökande klyftorna är tacksam för den som vill väcka uppmärksamhet, vilket illustreras av de rubriker som lyftes fram i inledningen till denna text. För en politiker är det också lätt att framhålla en siffra som illustrerar just den tes som han eller hon vill driva. Problemet när man på detta sätt använder statistik som en drucken använder en lyktstolpe, mer som stöd än till upplysning, är att policyslutsatserna riskerar att bli allvarligt fel. I min nästa artikel försöker jag att dels göra en beskrivning av vilka de verkliga problemen på jämlikhetens område är, dels resonera kring hur de traditionella verktygen för att skapa jämlikhet fungerar för att möta dessa problem.

 

Noter

1, Waldenström, Daniel (2012). Regeringen och ojämlikheten: En granskning av budgetens fördelningspolitiska redogörelser 1992–2011. Rapport till Finanspolitiska rådet 2012/6. Stockholm: Finanspolitiska rådet. Som ett kuriosum kan nämnas att detta krav tillkom som resultat av en motion av de fem moderata riksdagsledamöterna Ingegerd Troedsson, Nils Carlshamre, Lars Tobisson, Göte Jonsson och Bo Lundgren.

2, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna (2019). ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna”, 11 januari.

3, Regeringskansliet (2018). En kommitté för ökad jämlikhet. Kommittédirektiv 2018:74.

4, Piketty, Thomas (2013). Le capital au XXIe siècle. Paris: Éditions du Seuil.

5, Se, till exempel, OECD (2019), Under Pressure: The Squeezed Middle Class, OECD Publishing, Paris. och IMF (201). Fiscal monitor – tackling inequality. Washington, D.C.: International Monetary Fund.

6, För en diskussion och litteraturreferenser, se Fuest, Clemens, Florian Neumeier och Daniel Stöhlker (2018). Why the IMF and OECD are Wrong about Inequality and Growth. EconPol Policy Brief. München: EconPol Europe. http://www.econpol.eu/publications/policy_brief_7, samt Warström, Olle (2018). Tillväxt och fördelning – bortom de enkla svaren. Stockholm: Svenskt Näringsliv. https://www.svensktnaringsliv.se/fragor/minska-skatt-pa-arbete/tillvaxt-och-fordelning-bortom-de-enkla-svaren_694165.html

7, Höjer, Henrik (2018). ”Därför växer klyftorna i Sverige” Forskning & Framsteg. 13 mars. https://fof.se/tidning/2018/4/artikel/darfor-vaxer-klyftorna-i-sverige

8, Ergon, Jens (2014). ”I Sverige ökar klyftorna snabbast” SvT. 12 maj. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sverige-snabbast-pa-att-oka-ekonomiska-klyftor

9, Israelsson, Linette (2018). ”Nya siffror: Klyftorna i Sverige rekordstora.” Expressen, 2 februari. https://www.expressen.se/dinapengar/nya-siffror-klyftorna-i-sverige-rekordstora/

10, ”Ojämlikhetsgapet: Växande klyfta mellan rika och fattiga ger 42 personer samma förmögenhet som världens 3,7 miljarder fattigaste.” Cox Josie (2018). ”Inequality gap: Growing gulf between rich and poor leaves 42 people with same wealth as world’s 3.7bn worst off.” Independent, 22 januari. https://www.independent.co.uk/news/business/news/oxfam-report-worlds-richest-poorest-inequality-gap-wealth-2017-davos-wef-a8167676.html

11, ”Därför växer ojämlikheten i världen.” Golla, Mathilde (2015). ”Pourquoi les inégalités se creusent dans le monde.” Le Figaro, 16 februari. http://www.lefigaro.fr/conjoncture/2015/02/16/20002-20150216ARTFIG00203-pourquoi-les-inegalites-se-creusent-dans-le-monde.php

12, ”Världen blir rikare – ojämlikheten växer.” Ehrhardt, Mischa (2018). ”Die Welt wird reicher – die Ungleichheit wächst.” Deutschlandfunk, 26 september https://www.deutschlandfunk.de/vermoegensreport-die-welt-wird-reicher-die-ungleichheit.766.de.html?dram:article_id=429103

13, Almqvist, Anna (2019). Makteliten – utan markkontakt. En studie av inkomstutvecklingen för makteliten perioden 1950–2017. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige.

14, Ofta multipliceras siffran med 100 och anges istället på en skala från 0-100.

15, SCB (2019) ”Gini-koefficient 1975–2017.” Senast uppdaterad 31 januari. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/inkomster-och-inkomstfordelning/inkomster-och-skatter/pong/tabell-och-diagram/inkomster–ekonomisk-standard-riket/gini-koefficient/

16, På Wikipedia finns en, förhållandevis, pedagogisk förklaring av hur ginikoefficienten definieras, utifrån den så kallade Lorenzkurvan https://sv.wikipedia.org/wiki/Lorenzkurvan.

17, SCB (2019) ”Andel med låg ekonomisk standard 1975–2017.” Senast uppdaterad 29 januari 2020. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/inkomster-och-inkomstfordelning/inkomster-och-skatter/pong/tabell-och-diagram/inkomster–ekonomisk-standard-riket/andel-med-lag-ekonomisk-standard/.

18, Calmfors, Lars och Jesper Roine (2018) “Introduction” i Aaberge, Rolf, et al. (2018) Increasing income inequality in the Nordics. Nordic Economic Policy Reveiw. Köpenhamn: Nordic Council of Ministers.

19, Lundberg, Jacob och Daniel Waldenström (2016) ” Wealth Inequality in Sweden: What Can We Learn from Capitalized Income Tax Data?” IFN Working Paper No. 1131. Tillgänglig: https://www.ifn.se/publikationer/working_papers/2016/1131 Läst: 19 januari 2020.

20, Bastani, Spencer och Daniel Waldenström (2018) “How should capital be taxed? Theory and evidence from Sweden”, CEPR and IZA DP. Tillgänglig: http://www.uueconomics.se/danielw/Research_files/BastaniWaldenstrom_Capitaltaxation.pdf Läst: 19 januari 2020.

21, Ohlsson, Henry, Jesper Roine och Daniel Waldenström (forthcoming). ”Inherited wealth over the path of development: Sweden, 1810–2016”. Journal of the European Economic Association. Tillgänglig: http://jesperroine.se/wp-content/uploads/2018/11/1811-Inheritedwealth.pdf Läst: 19 januari 2020.

22, Economist (2019). “In Sweden, billionaires are surprisingly popular.” 28 november. Tillgänglig: https://www.economist.com/briefing/2019/11/28/in-sweden-billionaires-are-surprisingly-popular Läst: 19 januari 2020.

23, Saez, Emanuel and Gabriel Zucman (2016). “Wealth inequality in the United States since 1913: Evidence from capitalized income tax data.” Quarterly Journal of Economics 131(2): 519‒578.

24, Ibid.

25, Se till exempel finansminister Magdalena Anderssons presentation av budgetpropositionen för 2018. Andersson, Magdalena (2017). ”Höstbudget 2018 Samhällsbygget – Investera för framtiden, Presentation av budgetpropositionen för 2018”. Finansdepartementet. 20 september. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/4a7023/contentassets/8973fb92aef64cceb601e3ea202ead07/presentationsbilder-fran-presstraffen.pdf Läst: 17 februari 2018.

26, Central Intelligence Agency (2019). The World Factbook. Country comparison – distribution of family income – gini index. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2172rank.html De länder som har lägre Gini-koefficient än Sverige är Slovenien, Slovakien, Kosovo och Färöarna.

27, Se till exempel SCB (2018). Sverige har lägst andel i materiell fattigdom i Europa. Statistiknyhet från SCB 2018-10-16 9.30. Tillgänglig: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/statistiknyhet/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulfsilc7/ Läst: 15 maj 2019.

28, Hammar, Olle och Daniel Waldenström (2017). Global Earnings Inequality, 1970-2015. IFN Working Paper No. 1166.

29, Rosling, Hans, Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling (2018). Factfulness. Stockholm: Natur & Kultur.

30, Stanton, Elizabeth A. (2007). The Human Development Index: A History. PERI Working Papers: 14–15, februari.

31, Se Nordhaus, William D. and James Tobin (1972). “Is Growth Obsolete?”, i Economic Research: Retrospect and Prospect, Volume 5, Economic Growth, National Bureau of Economic Research, pp.1−80.

32, Se Frycklund, Jonas (2018). SCB:s statistik om inkomstskillnader. Stockholm: Svenskt Näringsliv, 12 februari, för en genomgång av hur mått på inkomstspridning påverkats av invandring. https://www.svensktnaringsliv.se/Bilder_och_dokument/scb-inkomstskillnader-forklaringsfaktor-fodelselandpdf_696471.html/BINARY/SCB%20inkomstskillnader%20fo%CC%88rklaringsfaktor%20fo%CC%88delseland.pdf.

33, Märkligt nog ökade inkomsterna under de första åren efter krisen, 2008 och 2009. Se Andriopoulou, Eirini, Alexandros Karakitsios och Panos Tsakloglou (2017) Inequality and Poverty in Greece: Changes in Times of Crisis. GreeSE Paper No.116, Hellenic Observatory Papers on Greece and Southeast Europe, London School of Economics and Political Science.

34, Andriopoulou, Eirini, Alexandros Karakitsios och Panos Tsakloglou (2017) Inequality and Poverty in Greece: Changes in Times of Crisis. GreeSE Paper No.116, Hellenic Observatory Papers on Greece and Southeast Europe, London School of Economics and Political Science.