Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Samarbetade mästerdiplomaten med ryssarna?

Sverker Åström. Foto: TT. Montage: Kvartal

Sverker Åström (1915–2012) var Sveriges ledande diplomat under efterkrigstiden och en central figur för den svenska neutralitetspolitiken och hanteringen av Raoul Wallenbergs fall. Men samarbetade han också med Sovjet? Raoul Wallenberg-forskaren Susanne Berger redogör för de många misstankarna mot Åström och menar att det är nu dags att öppna arkiven och utreda dessa grundligt. Det skulle kunna ge en förklaring till den svenska sidans passivitet i frågan kring den försvunne diplomatens öde.

 

Av Susanne  Berger | 19 november 2022
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Lästid 47 min
I korthet

 

 

Förra året uppmanade den försvunne svenske diplomaten Raoul Wallenbergs efterlevande Sveriges regering att öppna en ny utredning av den officiella hanteringen av ärendet. I januari 1945 frihetsberövades Wallenberg av det sovjetiska militära kontraspionaget, efter att räddat tusentals ungerska judar undan nazisternas förföljelser. Ryska och sovjetiska myndigheter har hävdat att Wallenberg avled plötsligt av en hjärtattack i ett fängelse i Moskva i juli 1947, men de fullständiga omständigheterna kring hans försvinnande har aldrig offentliggjorts.1

Nya forskningsresultat pekar starkt i riktning mot att den svenska regeringens passivitet i fallet Raoul Wallenberg kanske inte, som tidigare hävdats, bara är resultatet av en serie administrativa misslyckanden, kaotiska efterkrigsförhållanden, enskilda individers inkompetens, Wallenbergs ”oklara diplomatiska status” eller Sveriges överväldigande rädsla för Sovjetunionen. I stället tycks det ha varit ett medvetet beslut av en grupp svenska statstjänstemän som satte Sveriges ekonomiska och politiska intressen, som de definierade dem, före behovet av att klarlägga sin diplomatkollegas öde.

Mer specifikt har de här insikterna lett till nya frågetecken när det gäller en lång rad svenska diplomaters agerande. Dit hör det kontroversiella svenska sändebudet i Moskva under den kritiska perioden i fallet Wallenberg (1945–1947) Staffan Söderblom samt Sverker Åström som hade direkta eller indirekta kopplingar till Wallenbergutredningen under mer än sextio års tid. I synnerhet måste det klargöras huruvida Åström eller någon av hans nära medarbetare försökte påverka den officiella svenska hanteringen av fallet Raoul Wallenberg. Detta gäller såväl 1945 som under senare år, inklusive den svensk-ryska arbetsgruppens tioåriga arbete (1991–2000). Nya uppgifter som har dykt upp tyder på att ryska och svenska tjänstemän hade en överenskommelse om att hålla viss dokumentation och information rörande Wallenbergutredningen hemligstämplad.2 Sverker Åström informerades regelbundet om hur Wallenbergutredningen framskred, också efter det att han pensionerats 1982. Vid åtminstone ett tillfälle i slutet av 1990-talet begärde han att en av arbetsgruppens konsulter skulle flygas från Moskva för att uppdatera honom om vissa aspekter av utredningen i hans hem i Stockholm.

Av Susanne  Berger | 19 november 2022
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil I korthet Lästid 47 minSkärmläsarvänlig
I korthet

 

 

Förra året uppmanade den försvunne svenske diplomaten Raoul Wallenbergs efterlevande Sveriges regering att öppna en ny utredning av den officiella hanteringen av ärendet. I januari 1945 frihetsberövades Wallenberg av det sovjetiska militära kontraspionaget, efter att räddat tusentals ungerska judar undan nazisternas förföljelser. Ryska och sovjetiska myndigheter har hävdat att Wallenberg avled plötsligt av en hjärtattack i ett fängelse i Moskva i juli 1947, men de fullständiga omständigheterna kring hans försvinnande har aldrig offentliggjorts.1

Nya forskningsresultat pekar starkt i riktning mot att den svenska regeringens passivitet i fallet Raoul Wallenberg kanske inte, som tidigare hävdats, bara är resultatet av en serie administrativa misslyckanden, kaotiska efterkrigsförhållanden, enskilda individers inkompetens, Wallenbergs ”oklara diplomatiska status” eller Sveriges överväldigande rädsla för Sovjetunionen. I stället tycks det ha varit ett medvetet beslut av en grupp svenska statstjänstemän som satte Sveriges ekonomiska och politiska intressen, som de definierade dem, före behovet av att klarlägga sin diplomatkollegas öde.

Mer specifikt har de här insikterna lett till nya frågetecken när det gäller en lång rad svenska diplomaters agerande. Dit hör det kontroversiella svenska sändebudet i Moskva under den kritiska perioden i fallet Wallenberg (1945–1947) Staffan Söderblom samt Sverker Åström som hade direkta eller indirekta kopplingar till Wallenbergutredningen under mer än sextio års tid. I synnerhet måste det klargöras huruvida Åström eller någon av hans nära medarbetare försökte påverka den officiella svenska hanteringen av fallet Raoul Wallenberg. Detta gäller såväl 1945 som under senare år, inklusive den svensk-ryska arbetsgruppens tioåriga arbete (1991–2000). Nya uppgifter som har dykt upp tyder på att ryska och svenska tjänstemän hade en överenskommelse om att hålla viss dokumentation och information rörande Wallenbergutredningen hemligstämplad.2 Sverker Åström informerades regelbundet om hur Wallenbergutredningen framskred, också efter det att han pensionerats 1982. Vid åtminstone ett tillfälle i slutet av 1990-talet begärde han att en av arbetsgruppens konsulter skulle flygas från Moskva för att uppdatera honom om vissa aspekter av utredningen i hans hem i Stockholm.

Läs mer Visa mindre

Redan prenumerant?
Prova Kvartal Total!

49 kr första månaden.

Eller vill du bara läsa denna artikel?