Den 31 mars gav regeringen Folkhälsomyndigheten ett nytt uppdrag: Att utöka antalet tester och att utveckla en nationell strategi. Journalisten Katia Wagner beskriver hur Sverige kan bygga ut möjligheterna för att testa fler. Ett av de främsta hindren verkar fortfarande vara en bristande samordning från ansvariga myndigheter.

Sydkorea gjorde det redan från början, Tyskland tog efter, Norge och Island gör nu detsamma: testar sin befolkning i stor omfattning.

Men Sverige har sedan mitten av mars hållit fast vid sin linje att bara de som redan är sjuka eller inlagda på sjukhus med coronavirussymptom ska testas, samt vårdpersonal. Det har väckt stark kritik, bland annat från olika forskare i landet som menar att befolkningen borde testas i stor skala.

Tyskland har under tiden fortsatt att bygga ut sin kapacitet, i förra veckan undersöktes över 260 000 människor, veckan dessförinnan 100 000. Den stora omfattningen tester är ett av de viktigaste skälen till att landet har relativt få dödsfall sett till sin befolkning, förklarar landets just nu mest anlitade expert Christian Drosten, virolog på Berliner Charité som dagligen ger aktuella lägesbilder i podden ”Das Corona-virus update mit Christian Drosten”. Tisdagens siffror från tyska folkhälsoinstitutet, Robert Koch Institut, visar på 583 döda och 69 913 smittade.1 Förutom riskgrupper med bakomliggande sjukdomar och äldre, testas de som har symtom på covid-19.

Många svenska forskare är eniga om att en liknande strategi också är nödvändig här i Sverige. De senaste tio dagarna har flera från olika discipliner publicerat debattartiklar med ett och samma budskap: testa, testa, testa.2

Vinsterna som anges är flera. Genom provtagning i stor skala bromsas spridningen upp och håller dödstalen nere eftersom de som verkligen är smittade identifieras och kan isoleras från andra, och få vård. Vård- och omsorgspersonal med förkylningar som testas negativt kan fortsätta arbeta, sjukskrivna och de som håller sig hemma på grund av hosta och snuva likaså. Hemmajobbare kan återvända till sina arbetsplatser, elever och studenter till sina lärosäten. Och därmed kommer handel och ekonomi igång.

Att alla som jobbar inom vård och äldreomsorg som har symtom ska testas är en självklarhet, men det krävs betydligt mer än så.

Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi på Uppsala universitet, var en av fem medicinforskare som den 22 mars på DN Debatt påtalade ett akut behov av att testa fler i Sverige. Till Kvartal säger hon att när deras artikel publicerades pågick inte en offentlig diskussion om tester i stor skala, och att frågan nu i vart fall kommit högt upp på agendan.

Trappstege för utökning av tester

I dagsläget anser hon att en utökning behöver trappas upp i flera steg:

Att alla som jobbar inom vård och äldreomsorg som har symtom ska testas är en självklarhet, men det krävs betydligt mer än så.

Även samhällsviktig personal med lindriga symptom bör testas ifall de bär på viruset, som räddningstjänst, personal inom kollektivtrafik och sophämtning, för att nämna några exempel.

Det är också viktigt att löpande utöka antalet slumpmässiga tester, något som Tove Fall inte tycker att vi lägger tillräcklig vikt vid idag. Förra veckan startade Folkhälsomyndigheten ett sådant projekt i Stockholm, där ett urval på uppemot tusen personer ska genomgå prover. Till P1-morgon i Sveriges Radio sa statsepidemiolog Anders Tegnell att ”poängen är inte att veta exakt hur många som är smittade, utan var vi befinner oss på den utvecklingskurva som vi ser framför oss, och på sikt hur stor andel av befolkningen som haft smittan. Det kommer ha stor betydelse för hur vi ställer prognoser framåt”.

Resultaten av upprepade slumpmässiga tester är av stort värde eftersom de förutom att ge underlag till prognoser och kurvor också konkret kan användas till mer riktade insatser, säger Tove Fall, och ger några exempel: Regioner och städer som har låg smittspridning kan ha fortsatta skäl att smittspåra. På platser med hög andel smittade där en kartläggning på individnivå inte längre är lämplig, kan andra strategier bli relevanta. Exempelvis insatser på äldreboenden i hårt utsatta områden, eller riktade informationskampanjer för att nå fler.

– Nu mäter vi dödstal och intensivvårdsplatser, alltså i slutstadiet av infektionen, men slumpmässiga tester är ett väldigt viktigt verktyg både i det pågående skeendet och till den framtida forskningen.

Sista steget i Tove Falls resonemang är också det mest omfattande: Att testa de med symptom och att isolera infekterade hushåll. Det var så Sydkorea tidigt fick kontroll på smittspridningen, i Tyskland har man idag en kapacitet att testa uppemot 500 000 människor i veckan.

Det kräver stora insatser av samhället men förutsättningar finns, enligt Tove Fall och hennes forskarkollegor.

Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten svarar inte på frågor

Så hur skulle Sverige snabbt kunna testa betydligt fler? Vilka hinder står i vägen och hur kan de undanröjas? Jag har ställt frågorna till Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, som inte har gett några svar. Från regeringen har Socialstyrelsen sedan tidigare uppdraget att säkra tillgången på skyddsutrustning och fördela och omfördela vid behov, samt att inrätta samordningsfunktioner för intensivvårdsplatser. På tisdagen, 31 mars, fick Folkhälsomyndigheten av regeringen nationellt ansvar för att göra det möjligt att testa fler för covid-19. Myndigheten har nu bjudit in externa aktörer till ett samordningsmöte, men det är ännu oklart vad ”fler” betyder och hur det ska ske.

Tove Fall menar att hinder måste kartläggas, och lösningar samordnas. Situationen kräver nya grepp. Hon ger exempel:

  • När testpinnar tar slut – undersök vilka företag i landet kan producera sådana.
  • Undersök vem inom akademin och näringslivet som har bra kontakter i Kina och som kan hjälpa till att få tag på reagenser, alltså de ämnen och substanser som krävs för att laboratorierna ska kunna identifiera covid-19, och som inte tillverkas i Sverige.
  • Undersök vad som behövs för en nationell produktion. Finns det alternativa analysmetoder som inte är beroende av dessa produkter?
  • Går det att lägga ut en del av provtagningen på entreprenad, som exempelvis inom mammografi och test av livmoderhalscancer?
  • Ta reda på vilka aktörer som redan finns på marknaden och om de kan ställa om och i vilken mån företagshälsovården kan rycka in.
  • Ett av de stora problemen är sekretessreglerna i Sverige, exempelvis att sjukvårdspersonal måste ringa var och en som har blivit testad och meddela resultatet. 

I Storbritannien har den brittiska regeringen gått ut med ”UK Government’s urgent request” till aktörer inom olika sektorer med uppmaningen att bidra. Sverige har både stora och små företag med kompetent personal, med instrument och kontakter, likaså inom akademin. Men viljan måste finnas, konstaterar Tove Fall som är förundrad över myndigheternas bristande engagemang i frågan.

Privata och spontana initiativ

Samma dag som debattartikeln publicerades gick Science for life laboratory, Scilifelab, ett nationellt centrum för molekylär biovetenskap,3 ut med ett pressmeddelande om en stor donation från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, i syfte att hjälpa. Det handlar om 50 miljoner till forskning och utveckling av diagnostikmetoder och 40 miljoner till tester. Det utlöste en febril verksamhet med diskussioner och logistisk planering, berättar Siv Andersson, vice direktör för Scilifelab och professor i mikrobiologi. Mötena den senaste veckan har varit många och långa, med akademiker i deras stora nätverk, med regionerna runt om i landet, med Folkhälsomyndigheten. Och med samarbetspartner i Kina som visade sig kunna hjälpa till att beställa testkit med just reagenser som inte tillverkas i Sverige.

Nu är ett par hundra tusen sådana kit på väg till Sverige i specialchartrat flyg.

Med forskarpengarna kommer man också att fortsätta forska på olika slags test, bland annat antikroppstest,4 som kan ge svar på frågan om man har haft viruset och därmed förhoppningsvis är immun, vilket ännu inte är helt klarlagt. Det pågår redan intensiv forskning i Sverige, men det behövs statliga medel för att få fram tester som också kan tillverkas här, menar Tove Fall. Med tanke på de belopp som staten nu lägger på att mildra den ekonomiska krisen förstår man vidden av kunskapsbehovet.

Noter

1, Siffrorna är hämtade från folkhälsomyndigheten Robert Koch Institut, tisdag morgon: https://www.rki.de/DE/Content/InfAZ/N/Neuartiges_Coronavirus/Fallzahlen.html,

2, De nämnda debattartiklarna av olika forskare:

27 mars, DN Debatt:

https://www.dn.se/debatt/byt-coronastrategi-och-isolera-bara-utsatta-riskgrupper/

22 mars, DN Debatt:

https://www.dn.se/debatt/akut-att-sverige-testar-fler-forskningslabb-kan-hjalpa-till/

29 mars, SvD Debatt:

https://www.svd.se/nationalekonomer-vi-behover-spara-smittan

3, Science for life laboratory, Scilifelab, är ett nationellt centrum för molekylär biovetenskap med inriktning på hälso- och miljöforskning. Det är ett samarbete mellan Karolinska Institutet (KI), KTH, Stockholms universitet och Uppsala universitet, och fungerar som nationell resurs för hela landet.

4, Pågående infektion i covid-19 diagnosticeras med PCR-metoden, Polymerase Chain Reaction, genom svalg- och näsprov som analyseras i laboratorier för att spåra virusets arvsmassa, RNA.

Antikroppstest syftar till att ge svar om man haft infektionen. Genom blodprov letar man efter antikroppar som kroppen producerar som svar på infektionen, det vill säga ifall man varit infekterad. Testerna används ännu inte i Sverige eftersom det inte är helt klarlagt om testet säkerställer immunitet.