Så hanterar islam universum

Ett ytterligare lager i blindheten inför det faktum att islam kan förändras i såväl teologisk som praktisk mening bygger på ett allmänt främlingskap inför den funktion som religion kan ha i samhället. Tre nya böcker bidrar till kunskapen om islams utveckling över tid – vare sig det handlar om 1900-talets Mellanöstern eller 2000-talets rymdkapplöpning.

En muslimsk reformation

I Modern things on trail: Global and material reformation in the age of Rida 1865–1935 analyserar Leor Halevi, historiker specialiserad på islam vid Vanderbiltuniversitetet, den tid av muslimsk reformation som inleddes från och med slutet av 1700-talet. Drivkraften i tänkandet kring islam var, enligt Halevi, inte muslimska intellektuella utan i stället den konkreta och materiella förändringen. Stödet för påståendet hämtas ur den Libanonfödde Rashid Ridas svar på läsarfrågor publicerade i den berömda tidskriften al-Manar, ”Fyren” som startades i Kairo år 1898.

Där mottog Rida frågor inskickade av läsare från Marocko till Indonesien om vad som var förenligt och oförenligt med islam. Frågorna rörde såväl det vardagliga som rättfärdigheten i att icke-muslimer styrde över muslimer. Ridas arbetssätt var inte nytt. Frågor om vad som är islamiskt eller inte har alltid varit en del av islams historia. Svaren kan ibland vara i form av fatwor.

Svaren visar hur sharia-rätt i praktiken förändras över tid.

Rida publicerade sina svar på läsarfrågor fram till sin död 1935. De visar hur en formellt tränad muslimsk teolog arbetade i syfte att kunna avge allmängiltiga svar med målet att hålla samman islam. För Rida blir nytänkande nyckeln i skapandet av ett islam som följer samhällets utveckling. I bilden som framträder drivs förändringen underifrån genom läsarnas konkreta frågor. Rida leder inte utvecklingen, utan han blir en av flera röster som i en pragmatisk mening tar ställning för att tänka nytt kring islams praktik i en tid då samhället förändras. Svaren visar hur sharia-rätt i praktiken förändras över tid.

Alkohol eller inte i baren?

Ett exempel är frågan från en hotellägare i Beirut som undrar om det är tillåtet att servera alkohol i hotellets bar. Frågan ställs eftersom området – som idag utgör Libanon – blev en del av ett franskt protektorat efter första världskriget. Hotellägarens fråga grundas därför på tanken att Beirut inte är en del av ”islams hus”, och därmed är frågan om ett sharia-rättsligt tänkande inte heller applicerbart. Rida bekräftar att alkohol kan serveras i baren, men bejakar även föreställningen att där muslimer inte är i majoritet eller en del av styrelseskicket kan inte sharia tillämpas i det offentliga. I sina ofta pragmatiska svar gav han stöd även för internationell handel, enligt parollen att en islamisk grundtanke är att bygga välstånd.

I idéhistorisk mening beskriver termen ”reform” inte något som startar vid en given tidpunkt och avslutas vid en annan. Snarare begreppsliggör termen en process som utgår från människors frågor om hur religion kan praktiseras i tider av förändring. Ridas pragmatism ska här ses som en naturlig del av tänkandet inom islamisk rättsvetenskap. Den är kopplad till muslimska auktoriteters förhoppning om att motverka splittring. Genom nytolkning önskar de bygga en teologisk enighet. Samtidigt bejakar inte Rida förändringar på alla områden. Han är avvisande till frågor om att tillåta dans till musik spelad på grammofon för par som inte gifta eller nära släkt. Han är i allmänhet inte positiv till förändring i sammanhang som rör kön och genus.

Trots att Rida och hans likasinnade var verksamma för ungefär 100 år sedan möter vi idag ofta såväl muslimska som islamofobiska ambitioner att presentera islam som något homogent. Vetenskapligt har dock idén om att kunna söka enhetliga islamiska svar på frågor om ”kvinnan” ”politiken”, ”sexualiteten” eller ”den modern vetenskapen” krackelerat för att inte säga omöjliggjorts genom inommuslimsk nytolkning under 1900- och 2000-talen.

Inget entydigt

Samma fråga får ofta olika svar, men alla i namn av att vara det rätta islamiska svaret. Rashid Ridas svar på läsarfrågor visar att sharia i betydelsen av regelverk för vardagsliv och ritualer inte är något entydigt.

I Space science and the Arab world: Astronauts, observatories and nationalism in the Middle East och Islam, science fiction and extraterrestrial life: The culture of astrobiology in the Muslim world belyser Jörg Matthias Determann, historiker vid Virgina Commonwealth-universitetet i Qatar, hur nya fenomen som rymdvetenskap och astrobiologi engagerat i muslimska majoritetssamhällen.

Böckerna stimulerar bredare diskussioner om hur tolkningar av islam, kreativitet, tankar om framtiden, andra världar, kunskap och transnationella idéflöden tar plats – i miljöer som vanligtvis framställs som repressiva, öppet religiösa i en negativ mening. Och inte särskilt fantasifulla och innovativa.

I den sistnämna boken besöks såväl föga kända aspekter av muslimsk kultur och religion som forskare i muslimska majoritetsländer som vetenskapligt studerar utomjordiskt liv. Dessutom belyses fantasivärldar utformade på språk som arabiska, malaysiska, persiska, turkiska och urdu. Det som anses vara islamiska uppfattningar om science fiction, astrobiologi och utomjordiskt liv kopplas till vardagliga förhållanden i muslimska samhällen, och följaktligen till en mängd olika tolkningar av islam.

I Determanns böcker placeras diskussioner om rymdvetenskap, science fiction och utomjordiskt liv i dagens politiska sammanhang. De kopplas till nationalistiska strävanden och arabisk vetenskapshistoria från mitten av 1800-talet och framåt.

Arabisk rymdvetenskap som politik

Genom institutioner som Qatar Foundation blir arabisk rymdvetenskap en del av den politik som legitimerar den moderna staten, och genom transnationellt samarbete blir det, åtminstone i ideologiska termer, ett projekt i mänsklighetens tjänst. Den betjänas även av en nostalgi som förbinder dagens ansträngningar inom rymdvetenskap med idéer om en tidigare guldålder av islamisk eller arabisk vetenskap. Sådan vetenskap kan ibland behöva tolkningar av islam eller kopplingar till ett historiskt förflutet som motiverar dess nutida genomförande. Detta som ett sätt att skydda introduktionen av modern vetenskap från religiöst grundad kritik.

De vanliga bilderna av islam bryts i framställningar av islamiska ufo-religioner. Determann skildrar observationer av ufon i olika muslimska majoritetsländer och påpekar hur islamiska ufo-religioner och muslimsk ufologi uppstod i ett minoritetssammanhang, särskilt i USA. Några exempel är rörelser som Nation of Islam och Nuwaubian Nation och deras antaganden om utomjordingar. Betydelsefulla företrädare för svarta muslimska rörelser i USA som Louis Farrakhan har beskrivit kosmologier och mytologier inspirerade av terminologi från vetenskap, teknologi och ufo-jargong. Det finns även kopplingar mellan ufoskrifter av populära författare som Erich von Däniken och olika muslimska rörelser.

De vanliga bilderna av islam bryts i framställningar av islamiska ufo-religioner.

Det finns en intimitet mellan olika globala anhängare av ufo-troende. De är inspirerade av samma litteratur, observationer och ett gemensamt utbud av klassisk science fiction-litteratur, ibland översatt till lokala språk.

Muslimsk futurism

Den transnationella aspekten av science fiction och idéflödet mellan sammanhang bryter upp enkla och konstruerade gränser mellan ett ”Väst” och en ”islamisk värld”. Böcker likt von Dänikens ligger till grund för såväl en transnationell aspekt av science fiction som skapandet av muslimska ufo-religioner. Detta illustrerar hur idéer som är icke-muslimska har ett inflytande på tolkningen och utformningen av islamisk teologi och praktik.

Halevis och Determanns böcker illustrerar vardagliga frågor om religiös praktik. De ger liv och sammanhang åt kunskapsproduktion och islamtolkning genom porträtt av entusiaster som skriver och översätter science fiction, akademiker inom astrobiologi eller genom detaljerade diskussioner om ”muslimsk futurism”. Böckerna är empiriskt solida och återger en historisk utveckling av samtida tankar om livet på andra planeter eller utvecklingen av rymdvetenskapen. De fyller ett gap i forskning om muslimsk kultur som visar på kreativitet snarare än ett stelbent följande av något oföränderligt benämnt ”islam”.

Samtidigt som denna forskning är vetenskapligt viktig visar den även på gapet mellan vetenskapliga diskussioner om islam, den allmänna debatten och politiskt beslutsfattande. På samma sätt som forskningsresultat är vägledande i andra sammanhang är vetenskapligt grundad kunskap om hur islam produceras över tid betydelsefull oavsett om islam ses som ett säkerhetsproblem, en fråga om integration eller en religiös praktik.

De senaste tvåhundra åren av muslimsk idéhistoria inkluderar alltså även moderna fenomen som rymdvetenskap, science fiction och föreställningar om utomjordiskt liv. De långa tidsperspektiven visar även hur ett tänkande kring islams mening utvecklats som vi kan dra lärdomar av i andra sammanhang.

De senaste tvåhundra åren av muslimsk idéhistoria inkluderar alltså även moderna fenomen som rymdvetenskap, science fiction och föreställningar om utomjordiskt liv.

Svenska muslimska fromma, men salafistiska, webbsidor som Islam.nu följer i en viss mening en etablerad tradition. Svenska muslimer skriver till dem på Instagram, och sidans religiösa auktoriteter håller online-föreläsningar som besvarar frågorna. Samma arbetssätt som Rashid Rida, och en modell som kan studeras idéhistoriskt och ge oss lärdomar om islams roll i samhället. Dörren öppnas för kunskap om komplexa relationer mellan transnationella flöden av idéer och hur de som vill bevara sin muslimskhet hanterat skiften i samhällen och modernitet.

Förhållanden som tid och plats samt historiska sammanhang lär oss att navigera mellan olika former av islam. Bara det är en kunskap som är viktig idag, speciellt i en tid då politisk retorik om islams oföränderlighet upphöjs till historiska sanningar.