Så blev sex och samtycke del av alla ämnen

Ett metoo senare har mycket ändrats. Medvetenhet om sexuella trakasserier står högt upp på skolornas agendor. Man har börjat diskutera risker med ungdomars konsumtion av pornografi med våldsamma inslag. Barnmorskan Katarina Svensson Flood slog larm om att fler unga kvinnor än tidigare söker vård för sexuella skador, ett inlägg som fick stor spridning av influencers som Therese Lindgren och Stina Wollter.¹

År 2020 skrev en “arg och upprörd” Matilda Ernkrans, dåvarande minister för högre utbildning, att det är oacceptabelt att “unga tjejer och killar får sin första bild av sex från porrindustrin”.²

Sex, relationer & samtycke ska in i alla ämnen

Ungefär samtidigt som Ernkrans gick till storms mot pornografin var processen att reformera sexualundervisningen igång. I uppdraget, som Skolverket fick av regeringen år 2018, skulle myndigheten “föreslå ändringar i läroplanerna (…) för att förtydliga skolans uppdrag att motverka traditionella könsmönster” samt främja jämställdhet.³ Det nya kunskapsområdet, som numera har bytt namn till “sexualitet, samtycke och relationer”, trädde i kraft med den nya läroplanen den 1 juli 2022.

Relationer, som för några år sedan mest behandlades som en eftertanke i sex- och samlevnadsundervisningen, något som helst inte skulle ha så mycket med sex att göra, blir nu ämnets viktigaste del. I de nya kursplanerna märks hur Paradise hotel-synen på sex har börjat knaka i fogarna. Man börjar famla efter tydligare ramar, efter gränser.

Skolverkets lösning på dessa problem heter ämnesintegrering. Genom att skriva in formuleringar om sexualitet och relationer i skolans värdegrund ska sexualundervisningen “integreras” i alla skolans ämnen.⁴

Exakt vad det innebär att all skolundervisning ska koppla an till sexualitet har förbryllat många. Inte minst lärarna själva. Ska man sexualisera allt från teknik till slöjd? Kommer matematiken att bli sexig?

Verkligheten är mer prosaisk. För att ta några exempel från kursplanerna från grundskolans senare år, så ska exempelvis slöjdundervisningen visa hur färger och material skiftar mellan könen. Samhällskunskapen ska ta upp sexuellt våld, medan historieundervisningen ska visa hur könsroller är flytande genom tiderna.⁵ Bildämnet bör “omfatta bilder som behandlar maktrelationer”⁶ och undervisa i hur man “granskar normstrukturer”.⁷ Inom idrotten är “kön och könsmönster ständigt aktuella”, och undervisningen bör granska “normer inom rörelsekulturer”.⁸ “Även matematiken“, förklarar Skolverket (om än något forcerat) “har flera möjligheter att beröra dessa frågor”, exempelvis “hur könsuppdelad arbetsmarknaden är och problemet med riskkalkylering som rör sexuell hälsa”.⁹

För den som har gått i svensk skola under de senaste femton åren kan detta låta förvånansvärt bekant. Det är mer eller mindre så undervisningen redan ser ut: alla ämnen har ett tydligt fokus på jämställdhet.

Det anser även lärare, som tycker det låter som business as usual.¹⁰ Samma sak finner man i Skolinspektionens granskning från 2018, där 20 av 28 granskade skolor redan hade en ämnesintegrerad undervisning på ett som man tycker tillfredsställande sätt.¹¹

De nya riktlinjerna förbjuder könsuppdelad undervisning, något som tidigare kunde inträffa med unga flickor  vid samtal om menstruation eller när klassen besökte ungdomsmottagningen.

Så vad är det som är nytt med det nya kunskapsområdet?

Dels rent praktiska angelägenheter. De nya riktlinjerna förbjuder könsuppdelad undervisning, något som tidigare kunde inträffa med unga flickor vid samtal om menstruation eller när klassen besökte ungdomsmottagningen.¹² Detta är nu otillåtet eftersom alla elever måste få tillgång till samma information oavsett kön, samt eftersom det diskriminerar individer med “könsöverskridande identitet”.¹³ (Ett undantag till uppdelade klasser görs dock för transpersoner, som kan erbjudas separata simlektioner).¹⁴

Nytt fokus på relationer

Den mest påtagliga förändringen är att sex- och samlevnadsämnet har bytt namn till “sexualitet, samtycke och relationer”. Begreppet ”sex och samlevnad” ansågs vara “alltför snävt” och “daterat”. Det passade inte in i “ett bredare sammanhang där jämställdhet, intersektionalitet och främjande värdegrundsarbete är bärande delar”.¹⁵ “Sexualitet och relationer” ansågs vara en bättre kandidat.

Begreppet samtycke tillkom i ett senare skede, kopplat till Skolverkets uppdrag från regeringen att motverka sexuella trakasserier i kölvattnet av metoo.¹⁶ Hela den nya undervisningen visar spår av de lärdomar man har tagit med sig efter att uppropet först briserade under 2017.

Nu läggs en helt annan tonvikt på relationer än tidigare. Samtidigt har en populär aspekt av sexualundervisningen försvunnit. Det var under en tid fashionabelt att totalt relativisera vad ordet “sex” betyder som protest mot en heteronormativ syn på samlag. I det inkluderande perspektivets namn fick vi höra av RFSU att hångel skulle kunna vara sex. Man kan läsa i en publikation av RFSU från 2012 att “sex är tankar, känslor”.¹⁷ Sex är vad man vill att det ska vara.

Få spår av detta finns kvar i det nya materialet. Det präglas av ett helt annat allvar.

“Be aldrig barnet pussa/krama/sitta i någons knä. Inte ens mormors. Då tränas barnet i samtycke.”

Att sexualiteten kopplas till relationer verkar inte kunna ske utan att barns relationer också sexualiseras. Hela skolans arbete från och med ettan i lågstadiet ska genomsyras av sexualitet och relationer. I ett avsnitt med rubriken “Vikten att börja tidigt” drar Skolverket fokus till “en bred repertoar av beteenden som kan relateras till sexualitet” hos barn i tidig skolålder.¹⁸

Detta blir som tydligast i läroboken Sexualitet, samtycke och relationer riktad till lärare om den nya undervisningen, författad av genusvetaren Nina Rung och läraren Erik Bäckström, utgiven av Rungs förlag Rebel Books. Trots att Rung inte har någon koppling till Skolverket har hon fått mer eller mindre all uppmärksamhet i mediernas bevakning av den nya ämnesplanen. Bokens publik utgörs, enligt Rungs egna uppskattningar, av landets “139 000 [heltidsanställda] lärare” plus alla vikarier.¹⁹ Boken har redan fått stort genomslag.

Något som författaren förespråkar är att sexualitet ska in i undervisningen i tidiga åldrar. En slags sexualisering av unga. Erik Bäckström skriver exempelvis om “sexuella lekar” som äger rum bland “mindre barn”.²⁰ I en artikel om den nya undervisningen passar Rung på att läxa upp föräldrarna före skolstarten: “Be aldrig barnet pussa/krama/sitta i någons knä. Inte ens mormors. Då tränas barnet i samtycke.”²¹ Att uppmana ett barn att sitta i sin mormors knä, verkar det som, kan vara det första steget mot att senare i livet bli utsatt för sexuella övergrepp.

Skolverket uppmanar till att frångå tvåsamhetsnorm

Detta synsätt bottnar i slutändan i en så kallad “normkritisk” ansats. Det är här, visar det sig, som tonvikten i de nya läroplanerna faller. Skolinspektionens granskning av sex- och samlevnadsämnet från 2018 visade på två områden där undervisningen brast: när det gäller HBTQ²² och “normmedvetenhet”.²³ Detta är enligt Skolinspektionen ett allvarligt tillkortakommande eftersom hela undervisningen bör “genomsyras av ett normmedvetet perspektiv”.²⁴ Som följd av detta har Skolverket numera ristat in formuleringen att all verksamhet i skolan bör “utgå från en normmedvetet förhållningssätt”.²⁵

I linje med detta hyrde Skolverket in Nathalie Simonsson, författare och tidigare sexualupplysare vid RFSU, för att bearbeta deras webbkurs. I läroboken i sex- och samlevnad som hon skrev 2012 (“Världens viktigaste bok”) lär barn sig exempelvis att det “inte [är] kroppen som bestämmer” ens kön och möts av sexualiserade mangateckningar av barn i tidig pubertet.

Webbkurserna som Simonsson bearbetat åt Skolverket är i samma anda: ”Skolans syfte”, står det i artikeln om idrottsämnet, är att lära barn att “kritiskt granska könsmönster”. Det understryks att det normkritiska “perspektivet kan finnas med i alla moment, inte bara som ett tema under en eller ett par lektioner”.²⁶ Samma sak gäller teknikämnet, som egentligen är befriat från normkritiska inslag i kursplanen. Den bör ändå kopplas till normkritik eftersom det erbjuder en möjlighet att “motverka könsmönster”.²⁷

Men vilka normer är det som ska genomskådas? Dels handlar det om de vardagligaste könsstereotyperna: rosa tjej, blå kille. Men det stannar inte där. Skolverkets webbkurs uppmanar vidare till att “frångå” den så kallade “tvåsamhetsnormen” – en familj med två föräldrar är på intet sätt bättre än en “stjärnfamilj” med ett obegränsat antal vårdnadshavare eller en självvald “självstående” familj (ett begrepp som ska ersätta det tvåsamhetsnormativa “ensamstående”).²⁸

I Rungs och Bäckströms bok ges flera exempel på normer som ska avskaffas: först och främst hittar vi “tvåkönsnormen”²⁹, en diskriminerande uppfattning som delar upp människor i män och kvinnor. ”Kön”, förklarar Rung, ”är inte något man är utan något man gör oberoende av ens biologiska kropp – något som en skapar själv och det är inte kopplat till det biologiska könet”. (Ordet “en” ersätter här det patriarkala pronomenet “man”).³⁰ Med denna bakgrund uppmanas lärare att få barn att “problematisera” den så kallade “cis-normen”, att kön och kropp bör sammanfalla.³¹

Det saknas däremot kriterier för vilka normer man måste avskaffa och inte. Det tycks först och främst vara en fråga om vad trenderna vid en viss tidpunkt normerar. På Skolverkets webbkurs lär man sig att sexualitet och identitet är “ett område som är i ständig rörelse och förändring” eftersom “samhället ändras hela tiden” i takt med samhällsdebattens förflyttningar.³² Ett talande exempel på detta är att Skolverket var tvunget att anlita en extern konsult för att uppdatera artikeln om HBTQI med ett nytt uppslag för bokstaven I – artikeln i webbkursen behandlade dittills den förlegade akronymen HBTQ.³³ Erik Bäckström och Nina Rung förklarar: “För att vårt samhälle inte ska halka efter är det av yttersta vikt att vi ständigt uppdaterar våra kunskaper och värderingar.”³⁴

Normkritiken skaver i det multikulturella samhället

Vissa normer kan man dock inte ifrågasätta. Den normkritiska ansatsen faller något platt när man konfronteras med människor som verkligen bryter mot normen: som hyser värderingar som går emot den samling av normer som Skolverket föreskriver som riktiga. I en studie från 2019 ser man att invandrare i hög utsträckning hyser mer konservativa åsikter än svenskar när det kommer till skilsmässa, abort, homosexualitet eller sex före äktenskapet.³⁵ Det leder till att många har fått en sexualsyn hemifrån som skaver mot den de möter i skolan och bland kompisar.

Skolinspektionen refererar till dessa som “elever vilkas kulturella eller religiösa uppfattningar avviker från majoritetssamhällets värderingar.”³⁶ Den “inkluderande undervisningen” verkar inte gälla för invandrare (eller religiösa) när deras åsikter skiljer sig från huvudfåran.

Det finns inget i Skolverkets nya kursplaner som förbereder en för mötet med sådana avvikare “från majoritetssamhällets värderingar”. Trots det är det möten som sker i många svenska klassrum och kärleksförhållanden. I stället ges vägledning enbart i hur man ska hacka dessa uppfattningar i stycken, hur man ska “dekonstruera” och kritiskt genomskåda dessa uppfattningar som en eller annan form av förtryck. Som Bäckström och Rung skriver i sin bok: ”Lärare ska förmedla goda (och korrekta) värderingar” och ”tillrättavisa förlegade åsikter” på området.³⁷

I sin iver att förmedla dessa korrekta värderingar kan det hända att man kör över barn i ideologins namn. En biologilärare som lyfts upp av Skolverket som exempel på hur normförebyggande undervisning ska bedrivas, uttrycker saken med ett talande ordval: ”Elever måste öva sig på att bryta någonting hos sig själva”.³⁸