Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Politik

Det är Kina och inte Ryssland som är det stora hotet mot Europa

Kinas president Xi Jinping och Rysslands dito Vladimir Putin i Peking. Foto: Greg Baker / TT

Medan det alltmer auktoritära Moskva i blindo trevar och slår efter en plats i den framväxande multipolära världen verkar landet vara på väg att förvandlas till en lakej åt Peking. Bara en galning tror att det skulle vara bra för Europa med en väldig, kärnvapenbeväpnad proxy-supermakt som agerar i Kinas och den kinesiska industrins intressen. Det är därför viktigt att de europeiska ledarna, i stället för att driva Ryssland i famnen på Peking, överväger hur de kan integrera Ryssland i ett Storeuropa. Men den nuvarande korrupta och aggressiva ledningen i Moskva är meningslös att tala med. Därför ligger hoppet i att odla en europeisk identitet – särskilt hos den ryska ungdomen. Europa bör betrakta dagens Ryssland som ett vilsegånget lamm som till slut nog återvänder till sin europeiska flock, på västländernas villkor, menar Sjechovtsov.

Av Anton Sjechovtsov | 12 december 2019
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd KvartalLästid 17 minSkärmläsarvänlig
I korthet

Ryssland tillhör Europa – det riktiga hotet kommer från Peking.

Det är därför viktigt att de europeiska ledarna, i stället för att driva Ryssland i famnen på Peking, överväger hur de kan integrera Ryssland i ett Storeuropa.

I början av mars 2019 uppmanade den franske presidenten Emmanuel Macron till en förnyelse av tanken på ett enat Europa som står samlat kring idéer om frihet, framsteg och ett gemensamt försvar av kontinenten.

Men den nuvarande korrupta och aggressiva ledningen i Moskva är meningslös att tala med. Därför ligger hoppet i att odla en europeisk identitet – särskilt hos den ryska ungdomen.

Kina gör stora teknologiska framsteg och kan övervaka miljontals människor genom att identifiera och spåra enskilda individer och koppla data från ansiktsigenkänning till personlig information om tidigare resor, hälsodata och lånehistorik.

Men det totalitära förtrycket i Xi Jinpings Kina har inte bara drag av framtidsvision ─ den är också ålderdomligt grym. Sedan 2014 har Kina byggt upp ett system av koncentrationsläger där myndigheterna försöker ”omskola” en miljon uigurer.

Europa bör betrakta dagens Ryssland på samma sätt som det enade Europas förespråkare under kalla kriget betraktade det sovjetkontrollerade östblocket: som ett vilsegånget lamm som till slut nog återvänder till flocken.

 

 

I den programförklaring som den franske presidenten Emmanuel Macron lade fram i början av mars 2019 uppmanade han till en förnyelse av tanken på ett enat Europa som står samlat kring idéer om frihet, framsteg och ett gemensamt försvar av kontinenten. Macron talade om den globala konkurrenssituation i vilken EU per automatik dras in som politisk och ekonomisk stormakt, och det var nästan som om han verkade försöka kittla en europeisk nationalism då han beskrev behovet av att ”etablera en europeisk hållning [Macrons kursivering] inom strategiska industrinäringar och i våra offentliga upphandlingar, så som våra amerikanska och kinesiska konkurrenter gör”.

Citatet är talande på så vis att USA och Kina är de enda länder utanför EU som nämns i Macrons programförklaring, vilket sannolikt är betecknande för hur han ser på den framtida maktbalansen: USA och Kina är EU:s enda allvarliga utmanare; alla andra internationella problem är mer som irritationsmoment.

Ryssland är ingen tillfällig huvudvärk

Det var just som ett övergående besvär som Macron hänvisade till Ryssland då han beskrev behovet av att skydda EU-parlamentsvalet mot ”cyberattacker och manipuleringsförsök” och föreslog ett förbud mot ”utländska makters finansiering av europeiska politiska partier”. Vad han syftade på var inte så svårt att förstå med tanke på de ryska cyberattacker och desinformationskampanjer som riktades mot Macron under 2017 års franska valrörelse, eller det faktum att hans huvudmotståndare i nyssnämnda val ─ den i mångas ögon högerextrema ledaren Marine Le Pen ─ fick ekonomiskt stöd från Ryssland 2014 och träffade Vladimir Putin bara en månad före den första valomgången. För Macron gjorde sig Ryssland gällande i form av cyberattacker, manipuleringsförsök och utländsk finansiering av europeiska partier.

En huvudvärk som man kan avvärja med lite smärtstillande, kanske med ”en europeisk säkerhetstjänst till demokratiernas försvar”, vilket var vad Macron själv föreslog som lösning på omaket.

Läs mer Visa mindre