Putin har fyllt sin krigskassa sedan 2014

Under första veckan sedan Putin utropat sin krigsförklaring har Moskvabörsen mer än halverats i värde – ännu mer om hänsyn tas till att rubeln varit i fritt fall. Men som Gazproms orderbok antyder så innebär inte det att ekonomin kommer att hindra Putin. Han hjälps av att oljepriserna har gått upp kraftigt och tangerat 100 USD per fat, men även mjuka råvaror, som vetepriser, har skjutit i höjden, och Ryssland är världens största export av vete.  Och skulle olje – och energiexporten till Europa fallera på något sätt kan det på sikt kompenseras av Kina.

När Putin mötte Kinas Xi Jinping under vinterolympiaden i Peking presenterades en ny pipeline utöver den redan existerande som invigdes 2019.

Europa är fortfarande Rysslands största kund, men Kina väntas år 2030 ha ökat sin konsumtion från 331 till 526 miljarder kubikmeter per år och därmed konsumera mer än vad Europa gör idag. Gasen till Kina leds inte av från den som ska gå till Europa utan går i en egen pipeline från Sibirien, där Ryssland har sina största gasreserver.²

Valuta- och guldreserven motsvarar flera års import

Men det som främst hjälper Putin i detta krisläge är att hans regim har systematiskt fyllt på sin krigskassa, och tittar man på siffrorna så började det redan 2014 när västvärlden införde sanktioner efter annekteringen av Krim. Den ryska centralbankens valuta- och guldreserv har sedan dess blivit så stor, 630 miljarder amerikanska dollar, att den motsvarar ett par års import av varor. Och Ryssland har byggt upp och fyllt på den ryska motsvarigheten till den norska oljefonden, som förvaltar oljepengarna för framtida bruk/dåliga tider. Den uppgår till närmare 200 miljarder dollar (före de globala börsfallen orsakade av kriget, ska tilläggas). Landet har nu en stark krigskassa och kommer sannolikt klara en tid i det ekonomiska utvisningsbåset för att använda en term som hockeyentusiasten Putin sannolikt inte är främmande för.

Ryssarna är också vid det här laget vana vid att landet tappar ekonomisk vikt, och utvecklingen mot isolation och pariastatus har gått i enlighet med hur författaren Hemingway beskrev en konkurs: först gradvis, sedan plötsligt.

Rysslands gyllene 00-tal

Från millennieskiftet, när Vladimir Putin installerats efter att ha vunnit presidentvalet, fram till den globala finanskrisen var förväntningarna på den ryska ekonomin höga. Världens hunger på olja och gas och andra mineraler som världens till ytan största land kunde leverera var nästan omättlig. Det fanns frågetecken kring korruption och tecken på omfattande miljöförstöring. Men det var inget världens ledare oroade sig speciellt mycket över när det planekonomiska Ryssland i rekordfart skulle göras kapitalistiskt och ta plats på den ekonomiska världsscenen. Den ryska ekonomin utvecklades väl, den ekonomiska tillväxten uppgick till 7 procent om året i snitt och reallönerna ökade, fram till den globala finanskrisen 2008 (se diagram 1 nedan). Och president Putin var en ganska väl sedd gäst i olika internationella sammanhang.

Från att ha varit en av de tio största ekonomierna i världen innan finanskrisen med ambitioner att klättra uppåt, har Ryssland fallit i ekonomiska rankningtabeller.

En del ögonbryn restes när Ryssland gick i krig med Georgien 2008. Ett krig som fördömdes av det internationella samfundet. Men den ryska ekonomin utvecklades hyggligt ändå fram till 2014, understödd av inte alltför låga oljepriser. Då ändrades spelplanen radikalt när landet kastades ut som medlem av den prestigefyllda G8-gruppen och sanktioner infördes efter att Ryssland invaderat Ukraina och annekterat Krim. Sanktionerna slog hårt mot BNP-utvecklingen, och landets betydelse för världsekonomin har därefter minskat rejält. Från att ha varit en av de tio största ekonomierna i världen innan finanskrisen med ambitioner att klättra uppåt, har Ryssland fallit i ekonomiska rankningstabeller.

BNP-tillväxten i Ryssland har saktat in betänkligt från millennieskiftet (årlig % förändring)

Den höga tillväxttakten från början av millenniet saktade ned efter den globala finanskrisen, på grund av lägre oljeprisutveckling och att ekonomiska sanktioner får effekt. Coronapandemin har varit ett ekonomiskt sänke, men den ekonomisk tillväxten har tagit fart igen med ökade energipriser. Källa: IMF

Under pandemin har situationen förvärrats. Ryssland är ett av de hårdast drabbade länderna. Enligt officiell statistik har närmare 350 000 dött i pandemin, men enligt beräkningar av tidskriften the Economist med utgångspunkt i överdödlighetsstatistik kan den siffran vara mycket högre kanske över en miljon³  Vaccinationsgraden i Ryssland är låg, trots att landet tidigt tog fram egna vacciner. Vektorvaccinet Sputnik V var ett av de första som togs fram och har i studier uppvisat hög effektivitet. Samtidigt har den globala ekonomiska återhämtningen när pandemin gått in i en ny fas gynnat Ryssland som kunnat njuta frukterna av kraftigt höjda priser på gas och olja.

Sparat i datjorna för sämre tider

Frågan är hur den ryska befolkningen, som i pandemin upplevt en kraftigt försämrad folkhälsa samtidigt som reallönerna urholkats, ställer sig till ett krig med grannlandet.⁴

Konflikten mellan Ryssland och Ukraina är lite Davids strid mot Goliat. Den ryska ekonomin är ungefär tio gånger så stor som den ukrainska. Och tittar man på köpkraften bland befolkningen är övertaget för Ryssland stort. Den är mer än dubbelt så hög i Ryssland som i Ukraina enligt Världsbankens statistik.⁵ I det stora hela är både Ryssland och Ukraina ganska små ekonomier, så även om både länderna går in i djupa recessioner är effekterna för den övriga världen inte så stora. De mest uppenbara konsekvenserna av kriget är turbulens i finansiella marknader med stora börsfall som redan registrerats.

Klart är att olja och gas, som är Rysslands största intäktskällor, där sanktioner skulle kunna vara mest effektiva, är undantagna.

Hur tuffa sanktionerna slutligen kommer att bli är osäkert. Det diskuteras om, och i så fall hur, Ryssland skulle kunna stängas av från det internationella banksystemet Swift. Klart är att olja och gas, som är Rysslands största intäktskällor, där sanktioner skulle kunna vara mest effektiva, är undantagna. Länder som Tyskland och Italien är för beroende av rysk gas för sin energiförsörjning för det. Det finns geopolitiska experter, exempelvis akademikern och den före detta portugisiske europaministern Bruno Macaes, som länge varnat Europa för att ”cosy up” alltför mycket med Putin genom att göra sig beroende av rysk energi. Men Macaes och andra har talat för döva öron fram till nu.⁶

Nästa vecka väntas EU-kommissionen presentera en ny strategi för att ta bort Europa från beroendet av rysk energi genom att öka takten i övergången till förnyelsebar energi. Det kommer dock att ta många år och vara dyrt för skattebetalarna, men strategin har nu stöd av Tyskland, ett land som varit så insyltat i Putins affärer att den tidigare förbundskanslern Gerhard Schröder är ordförande för Rysslands största oljebolag, Rosneft.⁷

Chockerapins följder

En stor del av världen stöder omfattande ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Även om vissa vill tillbaka till förhandlingsbordet, som den amerikanska ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs. Han vill att USA bör kompromissa om Nato för att rädda Ukraina. Sachs var för övrigt rådgivare till den ryska regeringen och en av huvudarkitekterna bakom Rysslands hårda ”chockterapi” när landet skulle reformeras för att lämna kommunismen i början på 1990-talet. ⁸ Talesättet att när fan blir gammal blir han religiös kommer kanske väl till pass här: från att förorda ”chockterapi” till att i stället vilja ha samtalsterapi via förhandlingar. Det är också, ytterst försiktigt uttryckt, en öppen fråga huruvida Putin skulle stoppa kriget om Nato ändrar sina regler för nya medlemmar.

De största konsekvenserna av Ukrainakriget enligt analysinstitutet Capital Economics i London är sannolikt effekten som prisuppgången på gas och olja får på inflationen i världen – som redan är den högsta flera decennier. Det skapar problem för världens centralbanker. Ett annat problem är vad som kommer att ske med mera ”mjuka” råvaror. Både Ryssland och Ukraina tillhör världens största exportörer av vete och förser därmed bland annat stora delar av Mellanöstern med råvaran för bröd. En kraftig prisuppgång på vete skulle kunna vara problematisk. Det finns bedömare som menar att prisuppgången på mat var en viktig orsak till den arabiska våren 2010. Ukraina är även en av de viktigaste leverantörerna av majs till Kina.

Svenska fondsparare, som tidigare investerade mycket i den ryska aktiemarknaden, har sedan länge vänt Ryssland ryggen.

Det svenska beroendet av Ryssland och Ukraina är inte så stort trots den geografiska närheten. Den svenska exporten till Ryssland har mer än halverats sedan 2008 och uppgår till omkring 20 miljarder kronor. Svenska fondsparare, som tidigare investerade mycket i den ryska aktiemarknaden, har sedan länge vänt Ryssland ryggen. Ett storskaligt krig skulle naturligtvis kunna stjälpa den globala ekonomiska uppgången helt, men där är världen inte ännu.

Privatisering av våldsmonopol ingen bra idé

Hur kunde det bli så här? Att ett krig startar i Europa med risk att stjälpa hela världsekonomin. Möjligen började Ryssland i fel ände. Att göra fisk av fisksoppa är svårare än att göra fisksoppa av fisk.

Jag följde som student en föreläsningsserie som den före detta ryske premiärministern och reformpolitikern Jegor Gajdar gav om ryska ekonomiska reformer våren 1993 på London School of Economics, precis efter han avgått som premiärminister. Gajdar berättade för oss att det enda man i ett tidigt skede lyckats privatisera på ett tydligt sätt i Ryssland var våldsmonopolet under ”chockterapitiden”.

I en normal demokrati är våldsmonopolet en av få frågor där det finns konsensus från vänster till höger om att man inte bör privatisera.⁹ De som hade muskler och pengar kunde skipa sin egen rätt. Det skapade ett behov av en sådan som Putin, som kunde återupprätta statens våldsmonopol. I en sådan miljö kanske man inte ska förvånas över den utveckling som varit i Ryssland, även om man kan förfäras. Lägg till det en fullkomlig avsaknad av maktdelning, där nästan all makt ligger i president Putins händer.

Putin är varken ekonom eller demokrat, men han var en klok general i så måtto att han i flera år fyllde sin krigskassa innan han valde att slå till. En politiker i en normal demokrati vill ha tillväxt och skulle inte utsätta sin befolkning för de katastrofala konsekvenserna som det ryska folket nu kanske kommer att få utstå, men Putin är förvisso inte någon sådan. Hans mål verkar vara ett annat: att behålla makten och få revansch för det som han har kallat 1900-talets största geopolitiska tragedi – Sovjetunionens fall.