Jag skulle hämta ut ett av barnens nya pass häromveckan. Det går inte att förboka tid när man ska hämta ut ett pass som är klart. Väl medveten om att det brukar vara köer valde jag att åka till polisstationen en glåmig tisdagsförmiddag i början av mars. Jag har hela mitt vuxna liv haft jobb med fria tider, det vill säga man svarar ibland på mejl en söndag eller läser in sig på något jobbrelaterat en vardagskväll, och i gengäld kan man ibland ta en långlunch – eller åka och hämta ett pass en tisdagsförmiddag. Men, det var kö.
Men ändå bara 15 nummer före. Att hämta ut själva passet tar mindre än en och en halv minut. Det är redan betalt, och det gamla passet ska makuleras. Så det är bara att legitimera sig och få det nya passet i handen. Det är allt. Ändå tar 15 nummer en timme att hantera. När jag är klar och går därifrån börjar lunchen närma sig och köerna har fördubblats.
Den enda plats inom landets gränser där man kan få det tvivelaktiga nöjet att uppleva något liknande är på den ryska ambassaden. Sist jag var där tog visumkön flera timmar.
Tiden har stått stilla
Jag är gammal nog att ha växt upp i ett Sverige där köerna inte sällan ringlade långa på Systembolaget, men nuförtiden är det i princip aldrig mer än ett par personer före i kön, och de hanteras på max ett par minuter. Står man länge och velar framför hyllan med italienska viner kommer i regel trevlig och kunnig personal fram och frågar om man behöver hjälp.
Men hos Polismyndigheten verkar tiden ha stått stilla. Stämningen bland alla köande vid passhanteringen uppvisade en blandning av uppgivenhet, frustration och ilska. Även när man har bokat en tid får man vänta länge. Många telefonköer har nuförtiden en funktion som anger ungefärlig väntetid. Sådant har inte polisen. Hade jag vetat att kötiden skulle vara en timme hade jag kunnat åka och handla eller ta en långpromenad. Men icke.
Mellan 2018 och 2022 har polisens budget ökat från 25 till 34 miljarder.
Jag ringer polisens presstjänst för att fråga vem som kan förklara varför det är en timmes kö när det varken är rusningstid eller någon större ledighet i annalkande. Det kan ingen göra, får jag till svar. Det är helt enkelt kö ibland. Eller rätt ofta.
Mellan 2018 och 2022 har polisens budget ökat från 25 till 34 miljarder. Under samma period har antalet anställda ökat med 6 000 personer. Men vad har vi fått för pengarna? Ökad laglöshet i form av återkommande bombdåd och skottlossningar på öppen gata, påskkravaller där polisfordon kapas och där 300 poliser skadas av bland annat stenkastande småbarnsföräldrar, dålig uppklarningsprocent; bara Stockholmspolisen har hundratals ouppklarade mordfall, passkaos – och hundratals kommunikatörer som bland annat fyller Instagram med fina bilder av verksamheten.
Jag har all respekt för alla vanliga poliser som gör sitt bästa och som inte sällan riskerar livet för att hålla ordning i landet. Men vad gör egentligen ledningen med Anders Thornberg i spetsen för att vända utvecklingen?
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
