Pandemin och ”den tappade röda tråden”

Idag är reglerna delvis annorlunda och många österrikare är hjärtligt trötta på testandet. ”Vi testar oss till döds” säger en kvinna uppgivet till mig och påpekar att alla skolelever testats tre gånger i veckan (!). Samtidigt låter många österrikare, utan att knota, testa sig vid förkylningssymtom och vid positivt besked stannar de hemma tills en ny test visar att de inte längre har covid-19.

… med vaccinplikt finns det tecken på att […] makthavarna har spänt bågen till bristningsgränsen.

Men med vaccinplikt finns det tecken på att de österrikiska makthavarna har spänt bågen till bristningsgränsen. Inte för att Österrike är enda landet där vaccinplikt införs. I exempelvis Grekland råder vaccinplikt för alla över 60 år, och till och med i svenska Dalarna måste regionens personal nu vara vaccinerad. Men plikten att låta sig vaccineras är mer omfattande i Österrike och införandet närmast ”hafsigt”. Enligt statistikföretaget Statista säger 37 procent av österrikarna nej till vaccinplikt, medan 58 procent säger ja.

I maktens korridorer

Annorlunda är det i maktens korridorer i Wien, där det stora flertalet vill ha vaccinplikt. Beslutet att införa vaccinplikt – med 137 ja-röster mot 33 nej i parlamentet – har diskuterats och ifrågasatts inom samtliga partier. När jag ställer frågan till lokalpolitiker så är det dock få som vill uttala sig om saken. Här kan skönjas en motsättning mellan huvudstaden och regionerna eller kanske, som tidningen Der Standard skriver, en motsättning mellan östra (med huvudstaden Wien) och västra delarna av landet.

… hemsidan där besökarna får reda på när-var-hur de kan delta i gatuprotester mot ”Corona-styret”.

Av partierna som finns representerade på nationell nivå är det endast en lokal FPÖ-politiker (högerpopulistiska Freiheitlichen Partei Österreichs) som svarar på mina frågor. Peter Kaiser tycker som sin partiledare Herbert Kickl att vaccinplikt är helt fel väg att gå. Partiet har till och med en demonstrationskalender på hemsidan där besökarna får reda på när-var-hur de kan delta i gatuprotester mot ”Corona-styret”. Själv är Peter Kaiser inte vaccinerad men har haft covid. ”Vuxna människor måste få bestämma själva vad de vill och inte vill göra”, säger han.

I Österrike är det något större andel av befolkningen som är vaccinerad mot covid-19 än i Sverige. Noteras bör dock att siffrorna varierar i olika redovisningar. Men vi vet i alla fall att på sina håll är det inte ens en majoritet av invånarna som tackar ja till vaccinering. På nyheterna berättades för en tid sedan om en ort i region Kärnten där endast 40 procent av invånarna var vaccinerade. Kärnten är generellt sett en av regionerna där lägst antal är vaccinerade.

Något har hänt

”Klyftan och aggressiviteten växer mellan de som är vaccinerade och de som inte är det”, säger en medelålders österrikiska.

Jag inser att något hänt i människors sätt att tänka under de snart 40 år som gått sedan jag bodde ”på heltid” i Österrike. Vid slutet av 1980-talet när järnridån försvann genomsyrades samhället av optimism. Demokratierna i väst stod starka. ”Vi vann!” hojtade en entusiastisk svensk vän till mig i telefonen. Det var hösten 1989. Idag låter det annorlunda och inte bara på grund av pandemin. Nej, nu finns ett aggressivt motstånd mot regimer och makthavare som manifesteras i allt från lastbilskonvojer i Kanada till gatudemonstrationer i Wien. Motsättningarna har blivit mer oförsonliga. Och den offentliga samtalstonen har blivit råare. Alla har vi nog hört nedsättande uttalanden om dem som är ovaccinerade/vaccinerade: ”Varför ska vi behöva lida för idioterna som inte vill vaccinera sig?” Och: ”Är du så rädd för att sitta bredvid ovaccinerade – stanna då hemma!”.

Människor anser att politikerna inte förstår deras problem.

Människor anser att politikerna inte förstår deras problem, skriver Fabian Schmid i Der Standard. ”Coronavaccinering erbjuder ett tillfälle att protestera mot systemet. Att säga nej till vaccinering blir en återerövring av den enskildes autonomi.”

Förvirring och förfall

Michaela Hütteneder-Estermann, jurist och verksam i en partipolitiskt oberoende lokal grupp, anser att den österrikiska demokratin gått kräftgång under senare år. Hon säger att färre har förtroende för politiker. Här handlar det dock inte enbart om pandemihantering utan även om en rad politiska korruptionsskandaler. Dessutom, menar hon att ”politikerna under de senaste månaderna har tappat den röda tråden i pandemihanteringen” vilket skapar förvirring och förfall.

Det låter oroväckande likt en analys från det senaste presidentvalet i USA.

… tanken nära att makthavarna verkligen tappat den röda tråden.

Något har definitivt hänt med tilltron till det politiska systemet. Något som inte blir bättre av att makthavare som hälsominister Wolfgang Mückstein (miljöpartiet De Gröna) ena dagen säger att lättnader från coronarestriktioner kommer först när smittkurvan vänt neråt och någon dag senare är med och fattar beslut om att restriktionerna lättas trots att kurvan fortfarande pekar uppåt. När lättnader dessutom gäller ovaccinerade, samtidigt som vaccinplikt just införs, är tanken nära att makthavarna verkligen tappat den röda tråden.

En extra knorr får historien eftersom regeringen beslutat att en miljard euro ska investeras i ett vaccinlotteri. Jo då, varje vaccinspruta ska ge en chans att vinna värdecheckar på 500 euro. En ”lotteriplikt”, raljerar den konservativa tidningen Die Presse. När åtgärden presenterades hette det att det nationella tv-bolaget ORF, som delvis finansieras via tv-licens, skulle sköta lotteriet. Men politikerna hade missat (?) att vidtala ORF. Efter möten och samtal heter det nu, enligt österrikisk media, att någon annan sannolikt ska sköta detta statliga lotteri.

En viktig tråd

Med risk för att generalisera påstår jag att för flertalet är vaccinering mot covid-19 en fråga om att vardagen ska fungera och pandemin avklinga. Så är det i Österrike, och i Sverige. För en minoritet är det en fråga om individens rätt och statens orätt att bestämma över den enskildes liv och leverne.

Men vad är det som säger att vi måste acceptera politiker som tappat den röda tråden?

Rätt eller fel. Att människor har diametralt motsatta åsikter kan vi inte göra något åt. Det är en vital del av ett demokratiskt samhälle. Men vad är det som säger att vi måste acceptera politiker som tappat den röda tråden? Eller de som aldrig ens hittat en röd tråd?