Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Låt nutidsromanen få hjälp av självhjälpslitteraturen

Foto: Anna Ådén/TT

I en understreckare i SvD från 21 december illustrerar Merete Mazzarella självhjälpslitteraturens framgångssaga. Med hjälp av historiska exempel och samtida nedslag tecknas en bild av hur den av finkulturen så föraktade genren skördar framgångar. Skribenten och översättaren Valle Wigers för här vidare resonemangen om varför läsare dras till dessa böcker som bin till nektar – och ger ledtrådar till hur nutidsromanen åter kan bli vår vän på nattduksbordet.

Av Valle Wigers | 12 januari 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd KvartalLästid 5 minSkärmläsarvänlig
I korthet
  • Självhjälpsboken Den ädla konsten of not giving a f*ck understryker vikten av att inte låta andras åsikter styra oss.
  • Läsare av självhjälpsböcker möts ofta av en elitism sprungen ur missunnsamhet inför den aktiva viljan till självförbättring.
  • Tankegångar hos de bortgångna författarna Joseph Brodsky och David Foster Wallace återfinns i Den ädla konsten...
  • Vi har alla ett ansvar att välja vad vi dyrkar, eftersom dyrkandet av fel saker (det mesta), leder till vår själsliga undergång.
  • Självhjälpslitteraturens segertåg handlar delvis om ett genuint intresse för människans ofrånkomliga sårbarhet.
  • Om nutidsromanen ska återerövra sin plats som vännen på nattduksbordet, måste den i högre grad omfamna ämnen som är relevanta för sökandet efter mening.
En bok som får stort utrymme i Merete Mazzarellas understreckare om självhjälpslitteratur i SvD den 21 december, är The subtle art of not giving a f*ck av Mark Manson – vars framsida annonserar ”över tre miljoner sålda exemplar”.Boken har dock några år på nacken, och följaktligen pryds undertecknads exemplar av den svenska översättningen (Den ädla konsten of not giving a f*ck) från 2019, av utropet: ”Över sex miljoner sålda böcker!”.

För läsare som betecknar sig själva som intelligenta och kräsna – triggar detta skroderande sannolikt i flera fall ett motstånd inför att ha boken synligt placerad i bokhyllan. Visserligen långt bättre än en glashund som bokstöd. Och tveklöst mer respektabelt än en Läckberg. Men helst bör nog boken inte stå där alls. För vad händer om någon lyfter ut den för att kika närmare? Detta är förstås ett resonemang som Mark Manson hade härlett till våra numera så frekventa neuroser om hur vi uppfattas av andra människor. Med andra ord helt fel saker att ”give a fuck about”.

Läs mer Visa mindre