Det är osannolikt att den pågående avspänningen på Koreahalvön leder till minskat förtryck i Nord. Ju fler sydkoreanska investeringar, och ju mer kultur och information som når in i Kim-Jong-uns totalitära samhälle, desto mer hotas den nordkoreanska regimens legitimitet, skriver Benjamin Katzeff Silberstein, forskare i nordkoreansk historia vid University of Pennsylvania.
Gråt, skratt, oväntad dramatik, symbolik och scenografi. Toppmötet mellan Sydkoreas president Moon Jae-in och Nordkoreas högste ledare Kim Jong-un i slutet av april bjöd på allt. Ledarna för de båda länderna har mötts två gånger tidigare, utan långsiktiga resultat, och precis som då blev det förhållandet att den nordkoreanske ledaren faktiskt är människa i sig en stor och dramatisk nyhet. För det är bara kontrasten mellan den gängse mediebilden av Kim Jong-un – som en kufisk diktator med lustig klädstil – och framträdandet under toppmötet, när han gick, pratade och förde sig som en vanlig mänsklig varelse, som kan förklara reaktionerna från stora delar av världspressen och från den sydkoreanska allmänhete