Unga män på landsbygden har skrämt makten i alla tider. Förr i tiden gick de mot slottet med högafflar, idag är tangentbordet vapnet. Journalisten Jonathan Lundberg möter näthögern och drar en linje från 90-talets Japan till Hanif Bali.

Under våren 2020 har SD:s inlägg på Facebook varit lika populära som de andra sju partiernas inlägg tillsammans. På Twitter är Moderaternas riksdagsman och nättroll1 Hanif Bali kung. På Instagram är humorsidorna Existenz och Mjölbypartiet tunga spelare, populära bland unga högermän. Detta är inte unikt för Sverige, tvärtom.

Näthögern och åsiktskorridorer

I stora delar av det som brukar kallas Västvärlden blomstrar en politisk, humorburen nätrörelse som kan kallas för ”näthögern”. Näthögern är en bred, oftast konservativ och nationalistisk rörelse som samlas kring några saker som den ogillar: vänstern, liberaler, traditionella medier, mångkultur, feminism, politisk korrekthet. Gemensamt för näthögern är att makthavare anklagas för att ha skapat en åsiktskorridor, till fördel för vänstern och liberaler, som denna högergruppering använder internet för att tackla.

I Sverige sträcker sig näthögern från den liberalkonservative Hanif Bali, till de socialkonservativa nationalisterna i Sverigedemokraterna, vidare förbi ett gäng etnonationalister och med en avstickare förbi en handfull klassiska liberaler. Dessa klassiska liberaler har väldigt lite gemensamt med nationalisterna, men de möts i ogillandet av status quo.

Vill man förstå vad som händer på internet inför valet 2022, måste man förstå forumet 4chan.

Näthögerns pulserande hjärta är det amerikanska forumet 4chan, med sina 25 miljoner användare. Idag är 4chan mest känt för sina incels, extremister och troll. Så har det inte alltid varit. På 4chan formades den moderna nätkulturen, den som är djupt ironisk, beckmörk och ständigt provokativ. Det är samma kultur som näthögern tagit till det politiska spelbrädet och slagit vänstern schack-matt med. Vill man förstå vad som händer på internet inför valet 2022, måste man förstå forumet 4chan.

Det började i Japan

Den berättelsen börjar i Japan, 1996. Då grundas ett forum vid namn Ayashii World. Det som skiljer forumet från andra är de helt anonyma medlemmarna. I ett land där den personliga hedern går först och fasaden utåt ska vara vattentät, kan användarna på Ayashii World tala fritt. De är teknikälskare, oftast välutbildade, unga män från Japans urbana medelklass. De pratar om sina kärleksproblem, familjer, om psykisk ohälsa och drogmissbruk. Men allra mest pratar de om datorer, tv-spel, filmer, japanska tecknade serier och pornografi.

Därifrån planerar medlemmarna sina cyberattacker, som oftast riktar in sig mot sajter där normies umgås.

Den mest populära delen av Ayashii World kallas för gesu, avskum. Därifrån planerar medlemmarna sina cyberattacker, som oftast riktar in sig mot sajter där normies umgås. Normies är de normala människorna, de ytliga, de som tar Japans normer till internet i stället för att anamma den anonyma och gränslösa nätkulturen.

Efter bara något år blir Ayashii World mer populärt än vad grundaren hade räknat med. Sajten blir överbelastad och börjar krascha, till användarnas stora frustration. Ilskan växer tills grundaren blir dödshotad av forumets egna medlemmar. År 1998 bestämmer han sig för att stänga ner Ayashii World helt.

Lockade normies

Året därpå grundas forumet 2channel, senare känt som 2chan. Det är närmast en kopia av Ayashii World och grundaren av sajten lockar över det gamla forumets medlemmar. Men 2chan lyckas också med det som Ayashii World aldrig klarade av – att locka normies in i nätkulturen.

Det första genombrottet kommer med en ljudinspelning som visar hur en av forumets medlemmar blir trakasserad av personalen på ett stort företag. Traditionella medier hakar på avslöjandet, och företaget ber om ursäkt med mössan i handen.

Därefter blir 2chan känt som samlingsplatsen för stora avslöjanden. På 2chan kan man läsa den groteska sanningen om ett mord. Där kan anställda klaga på sina arbetsgivare, utan att riskera konsekvenser. Där vågar homosexuella komma ut ur garderoben. Där provar japanerna sina mest förbjudna tankar, som de knappast hade lyft vid köksbordet. Det blir – och ska förbli – Japans största internetforum, med flera miljoner unika användare varje dag.

”Cyniska romantiker”

Detta sammanfaller med en ekonomisk stagnation i Japan mellan 1990 och 2010, då den japanska drömmen om att bli världens nästa supermakt slås i spillror. Ungdomarna som umgås på 2chan vid millennieskiftet, beskrivs av sociologen Kitada Akihiro som ”cyniska romantiker”. Cyniker älskar att avslöja hyckleri, riva itu idealbilder och peka ut brister i samtiden. Romantiker låter sig uppslukas av intensiva känslor och söker efter gränser. Romantiska rörelser rör sig snabbt framåt och slår sönder saker i sin väg. De hyllar det fula, onormala och groteska, som en protest mot status quo. De hånar det fina, prydliga och etablerade. Vänsterns 68-rörelse var romantisk. Punkrörelsen var det. Nätkulturen som växer fram på 2chan är romantisk.

För dem symboliserar 2chans bisarra, groteska nätkultur en bättre värld. Den kanske är ful, men den är ärlig och rak.

Samtidigt utvecklas internet fort och undergräver de gamla auktoriteterna. Det japanska samhället gungar, misstron mot politikerna är hög och de traditionella medierna tappar fotfästet. Där och då ser de cyniska romantikerna sin chans att omkullkasta allt, med den nya tekniken som vapen. För dem symboliserar 2chans bisarra, groteska nätkultur en bättre värld. Den kanske är ful, men den är ärlig och rak. De traditionella medierna och politikerna symboliserar det motsatta – de kanske har fina fasader, men de är oärliga och ljuger.

Politiken tog plats

Första gången som 2chan får en tydlig politisk riktning – senare kallad netto uyoku, näthögern – är under fotbolls-VM år 2002. Japan håller i arrangemanget ihop med Sydkorea. I Japan, som är ett relativt homogent land med liten invandring, finns en utbredd fientlighet mot koreaner – inte minst bland nationalister och konservativa.

Den japanska journalisten Furuya Tsunehira, som specialiserat sig på näthögern, beskriver det som att traditionella medier i Japan var ”nästan maniskt positiva” till samarbetet mellan länderna, trots att det fanns en uppfattning bland japaner – särskilt bland nationalister – att Sydkoreas lag spelade fult och kom undan med det.

Nationalister och konservativa upplever det som att traditionella medier inte vågar kritisera vare sig mästerskapet eller Sydkorea. Därför vädrar de sitt missnöje på 2chan.

Den japanska näthögern gör filmen The Matrix till sin egen.

På 2chan blandas näthögerns politiska åsikter med de bisarra internetskämt, symboler, trolltekniker och populärkulturella referenser som florerar på forumet. Den japanska näthögern gör filmen The Matrix till sin egen. Där lever huvudpersonen i en bomullsmjuk drömvärld, tills han tar ett rött piller och vaknar upp till den hårda verkligheten. Näthögern menar att det japanska folket måste svälja det röda pillret och vakna upp till det lurendrejeri som politikerna och medierna utsatt dem för.

Femtonåring hakade på

Amerikanska tonåringar sneglar över Stilla Havet och ser vad som händer där. I oktober 2003 skapar den femtonårige Christopher Poole, en teknikälskare i New York, forumet 4chan – en engelskspråkig kopia av 2chan. Poole är närmast besatt av japansk populärkultur: anime och manga.

På bara några år blir 4chan en succé, med miljoner användare som besöker forumet varje dag. Liksom 2chan blivit i Japan, blir 4chan en anonym mötesplats för unga, teknikintresserade män. De utmanar gränserna för vad som får sägas och är djupt ironiska på ett sätt som gör att humor inte går att skilja från allvar. Deras största intressen är samhällskritik, superhjältefilmer och pornografi. Under det tidiga nollnolltalet blir 4chan ett kreativt nav för den västerländska internetkulturen, den plats där trender föds. Men så fort en trend når ”normala människor”, dör den.

4chans medlemmar är livrädda för att normies ska ta USA:s normer till internet … Därför attackerar 4chans trollarmé sajter där normies umgås: Först Myspace, senare Facebook, Instagram och Twitter.

4chans unga män beskriver sig som förlorare och kallar varandra autistiska, på ett positivt sätt. De skämtar om att de är forever alone, för evigt ensamma. Tillsammans bygger de en punkig gemenskap i utanförskapet, där de hyllar det onormala. 4chans medlemmar är livrädda för att normies ska ta USA:s normer till internet, och på så sätt förstöra den tillåtande internetkulturen. Därför attackerar 4chans trollarmé sajter där normies umgås: Först Myspace, senare Facebook, Instagram och Twitter.

Ekonomin påverkar

År 2008 drabbar finanskrisen USA och Europa. Det är svårt att inte dra paralleller till den ekonomiska kräftgången i Japan, som gav bränsle åt den japanska näthögern. Det verkar nämligen vara runt 2008, i samband med Barack Obamas presidentvalskampanj, som 4chan får en tydlig politisk prägel.

Efter valet går den auktoritära och frihetliga högern på 4chan – nationalisterna, de konservativa och de klassiska liberalerna – ihop i en enda näthöger, som senare kallas för ”den alternativa högern”. De är cyniska romantiker, med den japanska sociologen Kitada Akihiros språk. De vill slå sönder samhället och bygga något nytt.

För dem symboliserar Donald Trump en bättre värld. Han kanske uttrycker sig fult, men han är rak.

Första gången som 4chans alternativa höger hamnar på löpsedlarna, är inför presidentvalet i USA 2016. Då kampanjar både den bredare näthögern, 4chans trollarmé och nätets högerextremister för att Donald Trump ska bli USA:s president.

För dem symboliserar Donald Trump en bättre värld. Han kanske uttrycker sig fult, men han är rak. De traditionella medierna och politikerna symboliserar det motsatta – de kanske har fina fasader, men de är oärliga och ljuger. Och, den alternativa högern älskar filmen The Matrix. De menar liksom sina japanska föregångare att det amerikanska folket måste svälja det röda pillret och vakna upp till det lurendrejeri som politiker och medier utsatt dem för.

Den svenska scenen

Flashback är en svensk lightvariant av 4chan, med en miljon medlemmar.

I Sverige har Sverigedemokraterna, ihop med delar av Kristdemokraterna och Moderaterna, anslutit sig till den politiska delen av näthögern. Omkring dem finns ett band av nätbaserade alternativmedier. De anklagar traditionella medier som Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter för att ha mörkat problem, oftast kopplade till invandring, mångkultur, feminism, klimat, hbtq, genusfrågor:

–  Det genusvetarna inte fattar är att det riktigt normbrytande är att vara som jag. De är de största normies som finns, säger Chang Frick, som grundat den alternativa sajten Nyheter Idag. Han beskriver det som en journalistisk version av Flashback.

Flashback är en svensk lightvariant av 4chan, med en miljon medlemmar. Där har samtal om invandring och kriminalitet stått i fokus de senaste åren. Även där finns en subkultur byggd kring det förbjudna: porr, knark, det politiskt inkorrekta.

En spegel av internet

Ett klick bort från Flashback ligger sajten Existenz.se. Existenz samlar länkar till allt det som internet snackar om, alltså samhällskritik, superhjältefilmer och pornografi. Den som ofta besöker Existenz får se mycket smuts – på gott och på ont.

– Att högern är i en klar majoritet på vår sida råder det ingen tvekan om, säger Existenz frontfigur under pseudonymen Roger.

Högern litar mindre på journalister än vad vänstern gör, så att högern lockas till Existenz – där de kan läsa, lyssna och se sådant som inte går att hitta i traditionella medier – är inte konstigt. Men Existenz mål är inte att gynna ”högermupparna”, som Roger kallar dem, utan att sajten ska spegla internetlandskapet. Lutar internet åt höger, kommer Existenz att luta åt höger. Lutar internet åt vänster – ja, ni fattar.

Sedan har vi Mjölbypartiet, med 135 000 följare på Instagram. När jag föreläser om det politiska spelet i sociala medier på gymnasieskolor, får jag nästan alltid frågan:

”Vad tycker du om Mjölbypartiet?”

Hanif Bali förstår nätkulturen från 4chan, och han förstår hur han kan använda nätets humor som politiskt verktyg.

Mjölbypartiet är satir. Det är partiet som vill ge Sverige mer ”diesel, traktorer och görgött snus”. De är Ronny och Ragge utan sexismen. De pratar om raggarbilar, Eddie Meduza, Fake Snus Establishment, vikten av billig bensin och värdet i att kunna skilja King Edward från andra potatissorter. De tar inte ställning för högern, men när jag frågar vilka deras typiska följare är gissar de på män i tjugoårsåldern som röstar M, KD eller SD och bor på landsbygden. Deras allra mest trogna följare är moderaten Hanif Bali, som ofta syns i deras filmer. Hanif Bali förstår nätkulturen från 4chan, och han förstår hur han kan använda nätets humor som politiskt verktyg.

Reaktion mot tolerans

Om den japanska näthögern började växa år 2002 och den amerikanska år 2008, så är 2015 det tydligaste året för den svenska näthögerns framryckning. Fram till flyktingkrisen 2015 var Feministiskt Initiativ den svenska sociala medier-succén, ett storstadstrendigt parti påhejat av unga kvinnor. Efter flyktingkrisen blev SD:s nätrörelse i sociala medier störst av riksdagspartiernas och den breda näthögern dundrade fram, påhejad av unga män.

Artur Hulu menar att dessa unga män pekats ut som ”roten till all ondska i världen”, vilket de reagerat kraftigt mot.

Artur Hulu är 29 år, med en bakgrund inom Moderaterna i Karlshamn och ett par tusen följare på Twitter. Han har tillbringat många år på forumet 4chan och har flera vänner som trillat ner i ”kaninhålet”, alltså de högerextrema delarna av internet. Jag frågar honom varför unga män lockas av högern. Artur Hulu svarar över mejl:

”Jag tror att unga män i Sverige, som har vuxit upp som den mest toleranta generationen i det mest toleranta landet genom alla tider, känt att de fått oddsen mot sig med en ny våg av feminism och antirasism”. Artur Hulu menar att dessa unga män pekats ut som ”roten till all ondska i världen”, vilket de reagerat kraftigt mot.

Under våren 2020 uppger var tredje av Sveriges unga män att de vill rösta på SD.2 Nästan lika många vill rösta på Moderaterna. Bara var tionde säger att de vill rösta på Socialdemokraterna. De här männen har mycket lågt förtroende för politikerna som styrt Sverige de senaste åren. Likaså är deras förtroende för journalister lågt. För dem tycks SD:s råa, hårda språk och ilska mot samhället symbolisera en ärlighet. De traditionella medierna och politikerna symboliserar det motsatta – de har fina fasader, men de är oärliga.

SD:s strategi

Inför valet 2018 sökte Sverigedemokraterna upp dessa unga män till sin kommunikationsavdelning. Där fick de experimentera med helt nya sätt att nå ut med politiska budskap på nätet, skämta och reta gallfeber på vänstern och liberaler.

De har en helt annan humor, retorik och öppenhet för skämt om folk man inte fått skämta om förut, sa SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein …

– De är ganska hårt ironiska. De gillar att stå på sig. De har vuxit upp med mem och tycker det är helt okej att driva med hipsters, PK-samhället, snowflakes. De har en helt annan humor, retorik och öppenhet för skämt om folk man inte fått skämta om förut, sa SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein när jag intervjuade honom under valåret för min bok Sverigevänner: ett reportage om det svenska nätkriget.

När jag är ute och föreläser om boken får jag ofta frågor om varför de andra partierna lyckats så dåligt på internet. Mycket handlar förstås om hur samhället ser ut; vindarna har blåst åt SD:s håll under tiotalet. Ett annat svar är att partier som är relativt nöjda med hur samhället ser ut inte kan anamma 4chans nätkultur. Ett statsbärande parti blir inte populärt hos 4chans unga män, så länge dessa unga män vill slå sönder den rådande samhällsordningen.

Sverige som USA?

SD, den alternativa högern i USA och den japanska näthögern har samlat stora, arga nätrörelser, därför att människorna de samlar de facto känner sig svikna av samhället.

Vad händer då ifall exempelvis Sverigedemokraterna blir statsbärande?

Kanske det som hänt i USA. Donald Trump har pekat ut nya motståndare efter valsegern – jag är USA:s president, men medierna är fortfarande emot mig. Jag är USA:s president, men den djupa staten jobbar emot mig. På så sätt behåller han sin roll som ”emot status quo”. Därför kan han fortsätta håna det fina, prydliga och välstädade – det etablerade – även i maktposition. SD skulle kanske kunna göra något liknande i Sverige, men det är svårt att se Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet eller Liberalerna göra det. Vill de partierna lyckas på internet, behöver de själva eller deras digitala gräsrotsrörelser bygga upp en nätkultur som kontrar den från 4chan. Hur det ska gå till, har ingen i Sverige, USA eller Japan listat ut ännu.

Noter

1) Någon som avsiktligt lockar fram känslomässiga reaktioner hos andra.

2) https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-novus-tjejerna-valjer-v-och-killarna-valjer-sd