Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Myten om fritidsgården

Ingen lösning på kriminaliteten. Fritidsgården "Blå huset" i Tensta, Stockholm. Foto: Ola Axman/Aftonbladet/TT
Av Jerzy Sarnecki och Helena du Rées | 20 april 2020
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
ProfilLästid 6 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Det finns en föreställning i den allmänna debatten om att fler fritidsgårdar skulle minska kriminaliteten. Men fritidsgårdar förebygger inte brott; de ungdomar som ofta besöker fritidsgårdar har i studier visats sig vara mer kriminella än de som inte gör det, skriver kriminologerna Jerzy Sarnecki och Helena du Rées. Ska man förebygga brottslighet bör man snarare stödja barn att engagera sig i skolan, idrott och föreningsliv.

En återkommande fråga i debatten om ungdomsbrottslighet handlar om fritidsgårdens betydelse. Det hävdas ibland att vi kriminologer påstår att fritidsgårdar är viktiga för att förebygga brott, att dessa fångar upp ungdomar som har alltför mycket oorganiserad fritid. Men den kriminologiska forskningen på området visar att även om fritidsgårdarna ofta fångar upp ungdomar med social problematik så uteblir de brottsförebyggande effekterna.

Redan för nästan ett halvt sekel sedan, i mitten på 1970-talet, utreddes de kommunala fritidsgårdarna i Stockholms stad. Vid en jämförelse av registrerad brottslighet hos de ungdomar som ofta besökte fritidsgårdar med övriga ungdomar visade det sig att ungdomarna p

Läs mer Visa mindre