Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Människovärde – ett mantra med komplikationer

Foto: Åsa Larsson / Mostphotos
Av Birgitta Forsman | 30 oktober 2016
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • Uttrycken “människovärde” och “alla människors lika värde” hörs frekvent i samhällsdebatten. De är dock oklara och moraliskt problematiska.
  • Vad är en människa? Utöver Homo sapiens har minst 20 människoarter existerat. Varför skulle just vi själva vara unika?
  • Var går gränsen mellan “människa” och “djur”? Det är orimligt att alla av vår egen art – inklusive embryon – skulle ha ett absolut och identiskt värde endast därför att vi delar en viss uppsättning DNA, medan inget värde tillerkänns andra arter oberoende av deras egenskaper och behov.
  • Begreppet människovärde har på senare år lyfts fram inom medicinsk etik och i migrationsdebatten. I båda fallen fungerar det retoriskt, snarare än som ett sätt att stärka respekt och rättvisa för individer.
  • Begreppets vaghet i kombination med dess speciella status i debatten motverkar kritiskt tänkande.
  • Tankefiguren är i grunden religiös. Det sekulära samhället behöver andra slags begrepp för att åstadkomma jämlikhet.
Tal om människovärde bidrar inte till den jämlikhet som det från början var tänkt att värna. Det duger endast till att deklassera allt icke-mänskligt. Med vilken rätt ges en viss art unikt värde och alla andra bara bruksvärde eller inget värde alls? Begreppet människovärde är i grunden religiöst och bygger på idén om Homo sapiens som Guds avbild. I ett sekulärt samhälle är det oanvändbart, skriver Birgitta Forsman.

”Dagligen stöter man på utsagor om människors värde, främst deklarationen att alla människor har lika värde. Olyckligtvis är detta tal lika oklart som det är frekvent.”

Så skrev filosofen Ingmar Persson för trettio år sedan i Filosofisk Tidskrift. [1] Sedan dess

Läs mer Visa mindre