Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

En maktanalys som missar målet

Foto: Frugan / Mostphotos
Av Dan Korn | 6 juli 2016
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • Svenska museers verksamhet beskrivs ofta som genomsyrad av idéer om kulturell och etnisk homogenitet och därmed som diskriminerande av olika minoriteter.
  • Diskussionen förs av myndigheter och museer under inflytande av postkolonial teori och identitetspolitik. Ofta saknas stöd i faktiska exempel. Makt och diskriminering i ett samhälle förutsätts vara konstanta, medan de i själva verket varierar starkt över tid och mellan olika samhällen och situationer. En analys av rasismens mekanismer i USA i mitten av 1900-talet, exempelvis, kan inte automatiskt tillämpas på den svenska museivärlden år 2016.
  • När ett museum för lokal kultur ifrågasätter sitt uppdrag, eftersom landskapets kulturarv anses exkludera besökare med rötter i andra länder, vittnar detta om samma slags idéer som museivärlden säger sig vilja göra upp med. Människans intressen ses som definierade av blodsband eller kulturellt ursprung. Invandraren är och förblir en främling.
Svenska museer säger sig vilja representera alla, ge plats för ”allas berättelser”. Men alla forum är inte till för att berätta alla historier. Vem bestämmer vilka berättelser som angår vem? Tanken att lokal svensk kultur inte skulle vara intressant för människor med rötter i andra delar av världen bygger på en outtalad tro på just det man vill bekämpa – nämligen föreställningar om jord och blod, skriver Dan Korn.

Den som aldrig hört talas om den amerikanska psykologen Ruth Horowitz behöver inte skämmas. Ingen biografi berättar om hennes levnadsöde – inte ens Wikipedia har en artikel om henne.

Läs mer Visa mindre