”Försiktighetsprincipen” fick den dåvarande finansministern Magdalena Andersson att göra det mesta rätt under pandemins första tid 2020, framgår av Coronakommissionens slutbetänkande. De smittskyddsansvariga hade visserligen en korrekt grundsyn, men agerade för lite och för sent i pandemins inledning. Regeringen med Stefan Löfven i spetsen borde ha tagit tydligt ledarskap för alla delar av coronahanteringen och kommunicerat bättre med allmänheten. Den var alltför beroende av Folkhälsomyndigheten, menar kommissionen. Ansvaret hamnade därmed hos en enda person, den dåvarande generaldirektören Johan Carlson. ”Det är inte tillfredsställande för beslutsfattandet under en stor samhällskris”, skriver Coronakommissionen.
Sverige agerade resolut för ekonomi, inte hälsa
Kontrasten mellan ekonomiskyddet och smittskyddet var alltså stor i pandemins inledning – det är kommissionens huvudpoäng. Avgörande är försiktighetsprincipen.
Det är hård kritik, men vem ska den landa på? Dåvarande högsta ansvarige, Stefan Löfven, har slutat. Slutat har också Folkhälsomyndighetens tidigare generaldirektör Johan Carlson.
Det betyder inte att Magdalena Andersson kan vända blad, eftersom hon idag har Stefan Löfvens obekväma stol. Coronakommissionens slutbetänkande visar på allvarliga styrningsproblem, svag beredskap och svag politisk ledning under pandemins inledning. Långsam respons, otillräckliga förberedelser, otillräcklig lagstiftning, fragmentiserat smittskyddsarbete och motsägelsefull kommunikation är några av de kritiska punkterna för smittskyddets del. Att vänta in forskning i bemötandet av ett nytt virus var oförsiktigt.
Olyckligtvis, för Magdalena Andersson, tickar sekunderna lika snabbt i Ukrainakriget som i mars 2020 fast frågorna är svårare.
Detaljerna kommer att hålla journalisterna sysselsatta i månader. Men hur ska politiken agera? För Magdalena Andersson som står mitt i vad som beskrivits som Europas allvarligaste geopolitiska läge sedan andra världskriget blir det ”show don’t tell”. Hennes hantering av Ukrainakriget blir på så sätt hennes statsministersvar till Coronakommissionen. Ska hon lyckas tillämpa försiktighetsprincipen precis som hon gjorde som finansminister för två år sedan? Redan den 11 mars 2020 presenterade hon tillsammans med MP, C och L ett förslag om likviditetsstöd, preciserat fem dagar senare då systemet med korttidspermitteringar lades fram. Det innebar att arbetsgivare fick lönekostnadsersättning med upp till 50 procent, medan den anställde fick behålla 90 procent av lönen. Snabbheten och tydligheten i besluten och hur de kommunicerades var sannolikt avgörande för att förhindra massuppsägningar och begränsa konkurser våren 2020. Systemet administrerades mycket snabbt av Tillväxtverket, och utbetalningar till företagen kunde påbörjas inom veckor. Hela 18 procent av alla anställda i näringslivet blev korttidspermitterade. Redan i juni 2020 – tre månader efter pandemins start – var notan uppe i 270 miljarder kronor för beslutade budgetpåverkande åtgärder och 600 miljarder i garantier och likviditetsförstärkningar. Dessa insatser kan ha bidragit till att Sveriges BNP ”bara” föll med 2,8 procent under 2020, långt under EU-snittet på 6,2 procent.
Samma fel i försvaret som i pandemin
Olyckligtvis, för Magdalena Andersson, tickar sekunderna lika snabbt i Ukrainakriget som i mars 2020 fast frågorna är svårare. Är det oförsiktigt att skicka vapen till Ukraina? Att skramla med en Nato-option. Hjälper ens en plötslig störtskur av pengarna över försvaret? Den beslutade upprustningen av försvaret blir klar först 2030. Samma grundkritik som Coronakommissionen riktar mot smittskyddet kan dessutom riktas mot försvaret – för lite resurser under för lång tid, för mycket önsketänkande. Det är inte Försvarsmaktens fel, utan politikernas.
Cecilia Garme är politisk journalist, moderator och fil dr i statsvetenskap.
