Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Politik |

LO - ett hot mot den svenska modellen

Foto: Magnus Sandberg/Aftonbladet/TT

Den svenska partsmodellen har tjänat Sverige väl, den som bygger på att arbetsgivarorganisationer och fackföreningar träffar avtal i stället för att relationerna på arbetsmarknaden styrs genom lagstiftning som fallet är i många andra länder. Men den svenska partsmodellen är hotad, dock inte från det håll som många kanske tror utan från LO, skriver Mikael Sandström, tidigare chefsekonom på TCO och statssekreterare under Fredrik Reinfeldt.

Med nuvarande medlemsutveckling kommer LO att bli en krympande organisation för fastanställda, socialdemokratiska och svenskfödda löntagare. Då riskerar partsmodellen att haverera, bedömer Sandström.

Av Mikael Sandström | 30 april 2019
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd KvartalLästid 20 minSkärmläsarvänlig
I korthet

/ Den svenska partsmodellen är hotad, och hotet kommer från LO.

/ Den svenska ordningen på arbetsmarknaden har tjänat oss väl, och en internationellt unikt hög organisationsgrad har varit avgörande.

/ På senare år har organisationsgraden minskat drastiskt, till under 70 procent, för LO-grupperna ännu lägre. LO har skyllt detta på Alliansregeringens reformer, men det kan inte förklara att utvecklingen har fortsatt. Organisationsgraden ligger nu mer än tio procentenheter högre för tjänstemän.

/ En trolig förklaring till utvecklingen är att LO har varit dåligt på att anpassa sitt erbjudande till dem som har tillfälliga anställningar. Till det kommer kopplingen till det socialdemokratiska partiet.

/ Med nuvarande utveckling kommer LO att bli en krympande organisation och partsmodellen att haverera.

Hotet mot den svenska partsmodellen  kommer inte i första hand från EU, globaliseringen, nyliberalismen, Reinfeldt-regeringens reformer, plattformsekonomin eller punkt 20 (”Arbetsrätten moderniseras”) i januariöverenskommelsen. Hotet kommer från LO. Låt mig förklara.

Grunden till partsmodellen lades av den frisinnade statsministern Carl Gustaf Ekman som, med stöd av Arvid Lindmans höger, stiftade Kollektivavtalslagen och inrättade Arbetsdomstolen 1928. Motståndet var hårt från LO, Socialdemokraterna och kommunisterna, men successivt accepterades och omfamnades modellen av Socialdemokraterna och LO. Sverige gick från ständiga arbetskonflikter till förhållandevis harmoniska relationer på arbetsmarknaden, inte minst efter Saltsjöbadsavtalet 1938.[1]

En stor förtjänst med modellen är att den är anpassningsbar. Den har överlevt världskrig, rekordåren på 1950- och 1960-talen, oljekris och omställningen av svensk ekonomi på 1990-talet, liksom övergången från industrisamhälle till tjänsteekonomi.

Läs mer Visa mindre