Inflationen är rekordhög, reallönerna faller och kronan har blivit en skräpvaluta. Enligt EU-kommissionens vårprognos förväntas Sverige bli det enda landet av EU:s 27 medlemsländer där ekonomin
krymper i år.
1 Till råga på allt dimper det ner årsbesked från Pensionsmyndigheten i folks brevlådor som leder till än mer bekymmer över att de sista åren ska bli allt annat än ljuva.
Hur mår det svenska pensionssystemet? Jag ställer frågan till Håkan Svärdman, pensionsexpert på försäkringsbolaget Folksam som skrivit böcker om pensioner och välfärd. Han menar att det svenska pensionssystemet urholkats över tid. Han pekar på att den procentuella andelen av slutlönen man förväntas få i pension har minskat. Samtidigt menar han att det svenska systemet i ett internationellt sammanhang står sig ganska väl, även om placeringarna fallit något under senare år. Det är fortfarande bland de tio bästa pensionssystemen i världen i undersökningar som görs. Dessa toppas ofta av Danmark, Island och Nederländerna.2
Den som spar hen har
Många av de diskussioner som förs i medierna om snåla pensioner handlar dock om den allmänna pensionen, som alla får, men i olika omfattning. Beroende på hur länge man arbetat, hur hög lön man har haft, etcetera. Lägger man till att 80–90 procent av de yrkesverksamma även har tjänstepension ser utsikterna bättre ut. Och för dem som väntar med att ta ut sin pension och kanske jobbar ett par år extra, eller kanske både jobbar och tar ut pension samtidigt som har blivit populärt, är de ekonomiska utsikterna ännu bättre. Om man får leva och ha hälsan i behåll.
På sajten Min Pension går det att göra Pensionssnurran, prognoser över den förväntade pensionen. Där tas hänsyn till både allmän pension, tjänstepension och eventuellt privat pensionssparande. Och det är populärt att göra, berättar sajtens pensionsekonom Kristina Kamp för mig. Åtta av tio 65-åringar har varit inne och gjort Pensionssnurran på minpension.se. Där har Pensionsmyndigheten och pensionsbolagen enats om förutsättningar och antaganden för modellen, så att det inte ska bli vilda västern där pensionsbolagen överträffar varandra i att erbjuda orealistiska avkastningsalternativ för den framtida pensionen.3
Lär av ränta-på-ränta-historien
Hur mycket man förväntas få i pension beror till stor del på vilket antagande som görs om den förväntade avkastningen på det upparbetade kapitalet. I skrivande stund förväntas kapitalet öka med omkring 1,9 procent om året realt, det vill säga efter att inflationen räknats bort. Ser man till hur avkastningen varit sedan 1900, vilket enkelt går att göra i en databas som tagits fram av forskare vid London Business School, är den historiska avkastningen dock högre, ganska mycket högre.
Avkastningen på svenska aktier har sedan 1900 varit 5,9 procent och för statsobligationer 2,4 procent om året i snitt efter att inflationen räknats bort. Då är det ändå perioder som innefattar två världskrig, två stora pandemier och en mängd andra krisperioder, som exempelvis oljekriserna. Sverige är ett av de länder som har haft högst avkastning men även för världen som helhet ligger avkastningstalen ganska nära Sveriges. I vissa länder kan det dock gå riktigt illa för pensionssparare, som i Argentina där den dåvarande presidenten Cristina Fernández de Kirchner år 2008 beslutade att konfiskera privata pensionstillgångar uppgående till 30 miljarder amerikanska dollar för att stärka den argentinska statskassan. Men över lag och tid har trenden varit uppåtgående.4
Att dessa medborgare och de företag och organisationer de arbetar för gör stora pensionsavsättningar ligger i pensionsbolagens intresse.
Om den finansiella historien ska vara någon guide till avkastningen i framtiden är det ganska troligt att avkastningen blir högre för många än vad den förväntas bli enligt basalternativet i Min Pension. Det kan innebära tusenlappar mer i pension – varje månad – och åtskilligt mer för den som har stor tjänstepensionsavsättning. Tar man dessutom hänsyn till det som brukar kallas ränta-på-ränta-effekten, innebär det sannolikt ännu fler tusenlappar i pensionsplånboken än vad Pensionssnurran indikerar.5
Att ha flitiga medborgare som arbetar mycket och länge ligger i alla länders intresse. Det innebär både ekonomisk tillväxt och skatteintäkter bara för att nämna några positiva ekonomiska bidrag. Att dessa medborgare och de företag och organisationer de arbetar för gör stora pensionsavsättningar ligger i pensionsbolagens intresse. Det innebär ju högre omsättning och vinst för dem. Det ligger i nästan allas intresse (förutom då kanske den enskilda medborgarens som kanske vill slappa lite i stället) att inte haussa upp den framtida pensionsinkomsten. Kanske extra mycket i ett land som Sverige där det finns intressen som vill odla en luthersk arbetsmoral.
Kan det vara så att Pensionsmyndigheten och pensionsbolagen i sin iver att inte lova guld och gröna skogar, och för att uppmuntra till flit och sparsamhet, är lite för försiktiga i sina avkastningsantaganden? Ja, möjligen är det så säger Pensionsmyndighetens analyschef Ole Settergren. Han menar att det är många avvägningar som måste göras när man konstruerar en enkel pensionsmodell som på ett pedagogiskt sätt ska gå att förklara. Han tycker därför ändå att modellen är ganska väl avvägd och fyller sin funktion.
Fågel, fisk eller mittemellan
Vad kan man själv göra för att skapa sig en realistisk bild av hur pensionen kan komma att bli? Ett sätt är att gå in på Pensionssnurran och prova sig fram med lite olika avkastningsantaganden. Den nytillträdde riksbankschefen Erik Thedéen uttryckte i samhällsprogrammet Agenda häromveckan att det är bekymmersamt att folk litar för mycket på Riksbankens prognoser. Han har nog en poäng. Att inta en viss skepsis mot prognoser i allmänhet kan vara klokt. Även när det gäller pensionsprognoser.
Jonas A Eriksson är analytiker, skribent och rådgivare. Han har tidigare varit kommunikationschef på Skagen Fonder, ekonom på Riksbanken och tjänsteman i regeringskansliet.
