Lenins arvtagare på frammarsch

I Kina piskar säkerhetstjänsten upp en paranoia med belöningar på upp till en halv miljon yuan (drygt 718 000 kronor) för den som anmäler misstänkta agenter åt utländska makter. 

Man utgår från att fienden tänker som en själv, och agerar som man själv skulle ha gjort

Ingen betvivlar att det finns spioner, men de som pekas ut är ofta idealister utan dolda agendor, som vill arbeta för miljö eller mänskliga rättigheter, eller bara är missnöjda med något beslut. 

Det är naturligtvis enklare att skylla inrikesproblem som man själv är ansvarig för på utlänningar, men en annan orsak kan vara spegelseende, mirror imaging, som är ett av de vanligaste problemen inom säkerhetsanalys. Man utgår från att fienden tänker som en själv, och agerar som man själv skulle ha gjort. Det leder till mönster av felbedömningar och en ”beroendeframkallande tendens” att bedöma motparten utifrån ens egna starkt avvikande kulturella erfarenheter.

Kinas kommunistparti (KKP) bekänner sig fortfarande till marxism-leninismen.¹ Putin har kallat Sovjetunionens upplösning för 1900-talets största geopolitiska tragedi, och försöker återskapa ett Storryssland. I december använde Högsta domstolen i Ryssland lagen mot utländska agenter för att stänga Memorial International, landets äldsta frivilligorganisation som dokumenterade förtrycket under sovjettiden. Putin säger även nej till förslag på att begrava Lenins lik, som fortfarande ligger balsamerat i Leninmausoleet på Röda torget. Det kan därför vara värt att påminna om att Sovjetunionens grundare var ett verktyg för en utländsk makt, med syfte att störta Ryssland i kaos. Och Kinas kommunistparti bildades under överinseende av utländska agenter. 

Den som sa’t han va’t

Hur omaka de än kan verka så var det den tyske kejsaren Wilhelm II som gjorde att Lenin (1870–1924) kunde ta och behålla makten i Ryssland. Tyskland och Ryssland var i krig under det första världskriget. Den tyska planen var att använda den landsflyktige revolutionären Lenin för att störta Ryssland i oreda och ingå en separatfred, så att Tyskland kunde lägga all kraft på kriget mot Frankrike och England.²

Till en början fungerade planen utmärkt.  

Tyskland ordnade så att Lenin kunde återvända från exilen via Stockholm till Petrograd i april 1917. När han anlände hade tsaren redan avsatts i en revolution. Lenin satte omedelbart igång med att försöka störta den nya provisoriska regeringen. Tyskarna finansierade Lenins parti, Bolsjevikerna, och deras propaganda i partiorganet Pravda. Större delen av pengarna förefaller ha slussats genom en tysk ambassadtjänsteman i Stockholm, Kurt Riezler, där de sedan gick vidare till kommunisterna genom frontbolag och bulvaner.³

I Lenins värld blev det enskilda offentliga, och det frivilliga påtvingat.

Den socialistiska intelligentians parti, Socialistrevolutionärerna, hade vunnit en stor valseger i valet till den konstituerande församlingen, som hölls i november 1917. Lenin kom med falska anklagelser, där han insinuerade att de var köpta av USA. De folkvalda som hade stöd av tre fjärdedelar av befolkningen kallade han för ”folkets fiender”, och manade till statskupp. Men Lenins motståndare var övertygade om demokratins oundvikliga framsteg och bemötte inte våld med våld. Därför förlorade de. För en leninist växer makten ur gevärspipan, som Mao senare skulle påpeka – inte ur akademikers teorier om hur världen borde utveckla sig. 

Så bildades Sovjet, som en extrem diktatur under ett konspiratoriskt och hårt centraliserat elitparti bakom en fasad av folkligt självstyre, företrätt av sovjeterna och demokratiska institutioner.

Ett utmärkande kännetecken för Lenins skapelse var att hela befolkningen påtvingades de regler som gällt för bolsjevikerna, en paranoid underjordisk rörelse med partidisciplin. I Lenins värld blev det enskilda offentligt, och det frivilliga påtvingat. Detta visade sig bli ett varaktigt arv.  

Skuggan av Lenins utrikespolitik

Det var Lenin som lade principerna för sovjetisk utrikespolitik. Högsta prioritet handlade alltid om att värna partiets politiska makt. Viktigast av allt är att säkra partiets ledarskap, som Kinas kommunistparti (KKP) under Xi Jinping säger. Det rättfärdigas med att tiden är på kommunismens sida, vilket innebär att det som avstås idag kommer att återvinnas i morgon.

Lenin såg all politik, inklusive utrikespolitik, som en form av krigföring som bör bedrivas känslolöst och med största uppmärksamhet på styrkerelationer. Han kunde inte heller tolerera avvikande åsikter eller lagar som begränsade regimen. Men Lenin var också en taktiker som predikade att man för att vinna tillfälliga fördelar kan ingå allianser med vem som helst. Så länge det finns kapitalism, förklarade Lenin 1918, är internationella överenskommelser ”bara papperslappar”. Till och med under perioder av nominell fred ska fientligheter bedrivas med dolda medel för att undergräva motståndarlägret. Grundprincipen blev att  att ”söndra och härska”, som Lenin sade: Utnyttja varje spricka, varje intressekonflikt inom borgerligheten i olika länder.⁴

Väl vid makten körde Lenin över internt motstånd och drev igenom den för Ryssland katastrofala freden i Brest-Litovsk, där de bland annat förlorade Ukraina, Polen och baltstaterna – något som kan vara värt att påminna om i dessa dagar när krigsmolnen hopar sig över Ukraina. 

Tyskarnas ambitioner steg och de såg nu framför sig att kunna förvandla Ryssland under den till synes galna och inkompetente Lenin till en tysk koloni, ett nytt Afrika i Öst. En del tyska generaler ville avsätta bolsjevikerna, men Lenins män neutraliserade militärerna genom att för det tyska näringslivet framhäva vilka lysande affärsmöjligheter det fanns i Sovjetryssland.⁵ Men historien visar att genuin utländsk inblandning ofta slår tillbaka mot intrigmakarna själva.

Kina blev Sovjets största seger

I november 1918 kapitulerade Tyskland för västmakterna. Första världskrigets slut kom som en skänk från ovan till Lenin, som nu kunde förklara Brest-Litovsk-avtalet för upphävt. I stället var det nu Lenins Sovjet som hetsade det tyska folket och hela världen till revolution. Lenins politik innebar en ständig inblandning i andra länders affärer. Områden som brutit sig ut från Ryssland, likt Georgien, återerövrades med en taktik som snart blev etablerad: först skedde ett ”spontant” uppror, som följdes av vänskaplig hjälp från Lenins Röda armé.

På den kommunistiska internationalens andra kongress 1920 drev Lenin igenom att alla kommunistpartier i världen obetingat skulle lyda Moskva, och gav dem order att infiltrera parlament och fackföreningar i sina respektive länder, och det jobbet kunde utföras med: ”alla former av knep, list, olagliga metoder, hemliga åtgärder, undertryckande av sanningen”.

Lenin menade att nationalismen var en progressiv kraft i kolonierna, och ville därför att rörelsen tillfälligt skulle alliera sig med borgerliga krafter i nationella befrielsekrig. I juni 1921 skickade Kominterns agent i Shanghai, Maring, ett hemligt meddelande till Moskva. ”Jag hoppas att konferensen som vi avser att sammankalla i slutet av juli kommer att visa sig väldigt användbar för vårt arbete.” ⁶ Mötet han pratade om var grundandet av Kinas kommunistparti. 

Xi Jinping för vidare och utvecklar det totalitära arvet från Lenin, Stalin och Mao.

Det var Lenins efterträdare Stalin som gjorde att Mao Zedong kunde bli KKP:s odiskutabla ledare. 1938, utan att någonsin ha träffat Mao, sände han en order till de kinesiska partibröderna: Säg till allihop att stödja Mao som ledare för Kommunistpartiet i Kina. Maos kommunister erövrade Kina 1949, och organiserade landet som en kopia på Sovjet, där partiet hade förgreningar och kontroll över alla delar av samhället, kulturen och ekonomin. 

Överst i varje kommunistparti fanns en stark ledare – en mini-Stalin som rapporterade till och fick instruktioner från Moskva, något som redovisas i boken Mao: the real story  som bygger på historikern Alexander Pantsovs dåvarande tillgång till Kominterns och KGB:s arkiv. Propagandan fick en central plats i de kommunistiska länderna. Dess uppgift var inte längre bara att försköna eller förvrida verkligheten; den blev en alternativ verklighet. Det fick en förödande effekt på synen på sanning.  

Vad gäller politiska metoder var bolsjevismens viktigaste bidrag koncentrationslägret i sin fullt utvecklade form, tillsammans med enpartistaten och den allsmäktiga politiska polisen, som den gamle KGB-mannen Putin är en produkt av. Xi Jinping för vidare och utvecklar det totalitära arvet från Lenin, Stalin och Mao, vilket syns i lägersystemet som byggts upp i Xinjiang, den digitala censur- och polisstaten, centraliseringen av makten med växande personkult och hans kraftfulla satsning på säkerhetsapparaten, däribland den fruktade hemliga polisen, Ministeriet för statssäkerhet, som under kommande år tippas bli ännu mer aktivt i omvärlden. I Xis Kina är allt en fråga om nationell säkerhet. Det framgår i en resolution från november 2021 om de historiska erfarenheter partiet dragit sedan grundandet i Shanghai för 100 år sedan.

Enhetsfronten utnyttjar demokratins sprickor

Xi Jinping har även storsatsat på ett annat leninistiskt koncept, Enhetsfronten. Xi har med ett citat av Mao Zedong beskrivit Enhetsfronten som ett ”magiskt vapen” för KKP. Enhetsfrontens arbete i väst går ut på att locka eller tvinga aktörer utanför partiet till att bilda tillfälliga koalitioner för att värna partiets intressen. Enhetsfronten opererar med dold agenda bakom otaliga frontgrupper, miljardärer, forskare och näringslivspersoner, något som gör att utlänningar ofta inte inser eller ser partiets närvaro, vilket skildras i boken Den dolda handen – hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen. Påverkansarbete sker i Sverige och i andra länder där man kan utnyttja demokratins sprickor och näringslivets kortsiktiga vinstintresse.⁷

Den 13 januari varnade exempelvis den brittiska säkerhetstjänsten MI5 för att en utpekad kinesisk agent, Christine Lee, hade infiltrerat parlamentet för att odla kontakter med  parlamentsledamöter genom frikostiga donationer. Aktiviteterna hade koordinerats i det fördolda av Kinas departement för Enhetsfronten och finansierades av personer i Kina och Hongkong, uppgav MI5.

Demokratiernas problem är att även de har lidit av mirror imaging, med metoder och analys som utgår från att demokratins fiender tänker som en själv.

Det är bara toppen på isberget av KKP-inblandning, inte bara i den politiska klassen utan även bland akademiker och i vissa sektorer av näringslivet, noterar Juliet Samuels, kolumnist på den brittiska tidningen The Telegraph. Hon efterlyser lagar mot utländsk påverkan, i stil med den som Australien införde 2018 – som gör det brottsligt att utöva påverkan utan att öppet deklarera ens kopplingar till utländska regimer, en lag som för övrigt även Sverige kunde överväga. Demokratiernas problem är att även de har lidit av mirror imaging, med metoder och analys som utgår från att demokratins fiender tänker som en själv.

Idag ser både Ryssland och den kinesiska partistaten dolda, tvingande och korrumperande påverkansoperationer som en normal del av omvärldsarbetet. I motsats till demokratiska länder, som har översyn och särskilda myndigheter för dolt arbete, och som saknar den kinesiska partistatens förmåga att mobilisera hela samhället, något som används för att ta över utländsk teknologi och kunskap.

Putin och Xi sluter cirkeln till Lenin

Xi Jinping höll några månader efter sitt tillträde som partiledare 2012 ett viktigt internt tal om Sovjetunionens fall. Han lade skulden för det på de ryska partibröderna som hade ägnat sig åt ”historisk nihilism” när de kritiserat Lenin och Stalin och avpolitiserat armén. När protesterna kom, sade Xi, var ingen ”man nog” att slå ner dem. Xis gärning handlar om att KKP inte ska upprepa de sista sovjetledarnas ”misstag”. Putin har gjort en liknande analys där han lägger skulden på partiledningen som tappade greppet. 

I dessa dagar när Kinas ekonomi beundras och fruktas i världen kan det också vara värt att påminna om att Lenin i utgångsläget ville införa statskapitalism i Ryssland, med den ekonomiska styrningen i Tyskland under första världskriget som förebild.⁸ I detta system lämnades den kapitalistiska sektorn av industrin orörd, men tvingades att arbeta för staten. Lenin fick backa för mer radikala socialister, vilket ledde till misslyckade ekonomiska experiment. Putin har liksom Xi Jinping på många sätt och utifrån sina länders förutsättningar slutit cirkeln till en diktator som framstår som en av vår tids viktigaste arkitekter – Lenin.