Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Camille Paglias draksådd

Bild: André Wong
Av Lena Andersson | 26 september 2019
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet

/ Kulturteoretikern, feministen och konsthistorikern Camille Paglia har sedan 1990-talet haft rollen som provokativ public intellectual i USA.

/ Paglia anser att samhället antagit socialstatens och dagiskulturens omhändertagande synsätt gentemot unga kvinnor.

/ Några av hennes mer provokativa åsikter är att oönskat eller ambivalent sex under en träff med potentiell pojkvän inte borde benämnas som våldtäkt. 

/ Paglias idealkvinna är den autonoma, modiga och starka figur som erkänner mäns historiska landvinningar och som försöker överträffa dem i stället för att klaga på att deras prestationer sätter kvinnor i sämre dager. 

/ Författaren beskriver Paglia som motsägelsefull och inkonsekvent.

/Paglia är lojal till 1960-talets anda av uppror men verkar samtidigt blind för den tidens draksådd som nu jagar henne i form av dogmatiska studenter och en kvinnorörelse som reducerar kvinnan till maktlöst offer.

/ Paglia menar att konst är ett ritualistiskt ordnande av verkligheten. I hela sin gärning har Paglia gått mot den tankeströmning som vill dekonstruera människan och metafysiken. 

/ Lena Andersson menar att Paglias intuitioner är sunda och riktiga men att gällheten i angreppen och förminskandet av dem hon angriper missgynnar hennes sak.

/ Om sex överhuvudtaget har något med ömsesidig kärlek att göra rimmar såväl Paglias som kvinnorörelsens sexualteorier illa med verkligheten, och den nuvarande feministiska synen på sex och könsrelationer ter sig absurd vilken av teorierna den än baserar sig på, menar författaren.

Den amerikanska kulturteoretikern, feministen och konsthistorikern Camille Paglia har något av en särställning i den amerikanska offentligheten. Sedan 1990-talet har hon intagit rollen av provokativ public intellectual, vare sig ämnet varit konst eller kändisar, religion eller reklamradio. Störst genomslag har kanske hennes uttalanden om män, kvinnor och sexualitet fått. I det offentliga samtal om metoo som nu har förts under snart två år i Sverige har hon dock varit frånvarande – trots att hennes tankar om ämnet är fruktbara även för vår debatt. 

Lena Andersson presenterar här en motsägelsefull, karismatisk och pragmatisk tänkare, som i sin syn på sexualiteten paradoxalt nog gör gemensam sak med den poststrukturalism som hon ägnat en stor del av sin gärning åt att kritisera.

”Vi måste få bort sådant som våldtäkt från genusstudierna.”

Orden är den

Läs mer Visa mindre