Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Samhälle |

Lärdomarna av Baader Meinhof-terrorn på 70-talet

Foto: TT Nyhetsbyrån
Av Per Österman | 5 maj 2019
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet

/ Att unga radikala som Ulrike Meinhof, Andreas Baader och Gudrun Ensslin utvecklades till terrorister underlättades bland annat av fyra nyckelfaktorer i dåtidens Tyskland: polariseringen, framvuxna alternativmiljöer, en utbredd allmän samhällskritik i Vietnamkrigets spår och slutligen stöd från andra länder.

/ Alla dessa fyra faktorer kan urskiljas även i Sverige i dag, från polariseringen till kontakterna med tvivelaktiga säkerhetstjänster.

/ Insatserna mot Baader Meinhof-ligan i form av lagstiftning och polisaktioner var mycket omfattande; de förändrade den tyska förvaltningsstrukturen.

/ Svensk polis har i dag ytterst små förutsättningar att klara det som då utfördes. Terrorhotet i Sverige må vara latent, men det kommer att bestå så länge utanförskapsmiljöerna finns.

Vad krävs för att radikalisera en människa så långt att hon är beredd att begå terrorhandlingar? Svaret är: det krävs rätt mycket. Men flera pusselbitar är redan på plats i Sverige, anser journalisten och författaren Per Österman. I denna artikel återvänder han till  den tyska Baader Meinhof-ligans historia och söker ledtrådar om framtiden.

Baader-Meinhofligan går mot sin egen undergång med en shakespeariansk obeveklighet i Stefan Austs skildring i The Baader-Meinhof Complex.[1] En grupp unga studenter passerar vägskäl efter vägskäl tills den hamnar i återvändsgränd där bara ett enda alternativ återstår, självmord. Stefan Aust arbetade själv som journalist tillsammans med Ulrike Meinhof i kulturtidskriften Konkret i början

Läs mer Visa mindre