Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Testa Kvartal Total! 3 månader för 3 kr.
Testa Kvartal Total! 3 månader för 3 kr.
Samhälle |

Postcovid: samma symtom i ny förpackning

Symtomen är högst reella och i vissa fall mätbara. Därför är allt prat om kropp eller själ dödfött. Vi bör i stället se till kropp och själ. Foto: Kinga Cichewicz/Unsplash.

Är postcovid eller långtidscovid en kultursjukdom? Journalisten Hanne Kjöller utforskar ämnet. Det visar sig att i Region Stockholm har närmare 60 procent av de långtidssjuka inte haft tidigare vårdkontakt med coviddiagnos. Samtidigt är symtomen reella, och vi behöver se till både kropp och själ.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Hanne  Kjöller | 6 december 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil Inlästa texter I korthet Lästid 14 min Skärmläsarvänlig
I korthet

På 1980-talet fanns det elallergiker. Något samband mellan exponering för el och symtom hittades inte. Det var en kultursjukdom.

Att bemöta kultursjukdomar med kroppsliga utredningar är dyrt och tidsödande. Det som i studier visat sig fungera är exempelvis KBT-behandling.

Vid en ”ny” sjukdom får de läkare som är skeptiska till den nya diagnosen höra att de inte ”tar patienterna på allvar” och att de kränker de sjuka.

Den som kan kultursjukdomars cykliska förlopp känner troligtvis igen mycket i diskussionen om postcovid. Den aggressiva debatten, den mediala dramatiseringen och ”smittoeffekten”.

I region Stockholm har närmare 60 procent av de långtidssjuka ingen tidigare vårdkontakt med coviddiagnos. Särskilt vanligt är detta bland kvinnor.

Postcovidarnas öppenvårdskontakter i Stockholms regionen före pandemin gällde ofta neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom. Andelen som sökt öppenvård under dessa diagnosavsnitt är signifikant högre inom postcovidgruppen.

Är postcovid en ny kultursjukdom? Att döma av Försäkringskassans statistik före och under pandemin framgår att andelen sjukskrivna med psykisk diagnos i riket uppgick till cirka 48 i Stockholm vintern 2019/20. Ett år senare har Stockholm tappat cirka fyra procentenheter. Men adderar man andelen sjukskrivning under de nya U-koderna (covid) blir siffrorna närmast identiska.

Enstaka patienter med postcovid har visat sig ha andra sjukdomar. Och långt fler har drabbats av postviralt syndrom – en etablerad diagnos efter genomgången infektionssjukdom. Åtskilliga av de långtidssjuka saknar antikroppar och har troligtvis aldrig haft covid.

Vi har alla ett autonomt nervsystem. Som ibland falsklarmar. Symtomen är högst reella och i vissa fall mätbara. Men att kroppen signalerar fara betyder inte alltid att det är där problemet uppstått. Eller att det är kroppen som ska behandlas.

 

Minnet är märkligt. När det nuförtiden talas om elallergiker är det inte sällan i termer av foliehattar. Få verkar minnas med vilket allvar sjukvård och forskare på 1980-talet och framåt mötte den nya grupp av patienter som ansåg sig bli sjuka av lysrör, tv, datorer och – i allvarliga fall – av all form av elektromagnetiska fält. Vissa kunde inte ens bo i ett hus med indragen el.¹

Patienternas lidande var monumentalt. Och inte verkar det ha blivit mindre för den grupp som mellan 1980 och 1998 remitterades till specialistkliniker för hud- samt yrkes- och miljömedicin vid Norrlands universitetssjukhus. I en uppföljande studie fann man att många hade kvarvarande stora medicinska problem och att en stor del slutat förvärvsarbeta.²

En symtombank

Bland symtomen fanns förutom hudutslag och rodnad även sådant som brukar hänföras till det autonoma (icke-viljestyrda) nervsystemet: hjärtklappning, andningsbesvär, sömnstörningar och yrsel. Vidare kognitiva störningar som minnesförlust och koncentrationssvårigheter. Och så de allmänna, som trötthet, illamående och huvudvärk.³ Alltså samma symtombank som närt i stort sett alla kultursjukdomar från 1800-talets bleksot och framåt.4

Läs mer Visa mindre