”Lagboken är en skyltfönsterprodukt”

Allras grundare och dåvarande vd Alexander Ernstberger dömdes 2021 till sex års fängelse för mutbrott och trolöshet mot huvudman. Enligt Svea hovrätt hade han medverkat till att 130 000 sparare blev blåsta på hundratals miljoner kronor. Ernstberger och de tre dömda medbrottslingarna åkte också på ett skadeståndskrav på 170 miljoner kronor, som med ränta nu uppgår till omkring 300 miljoner. Men i början av sommaren blev Ernstberger en fri man, efter tre år i fängelse och elva månader med fotboja. Han är aktuell med boken Staten mot kapitalet, i vilken han hävdar att han är oskyldigt dömd och berättar sin egen historia för första gången.

Välkommen tillbaka till Kvartals Fredagsintervju.

– Tack så mycket.

Förra gången, det var ju två år sen ungefär, då var det jag som besökte dig på Högsboanstalten utanför Göteborg. Nu besöker du mig. Hur mår du idag jämfört med då?

– Ja, det här är ett mycket trevligare rum och det är en bättre tillvaro nu än vad det var när vi sågs sist kan man konstatera. I fängelsemiljön blev vissa saker helt absurda. När mina småbarn kom på besök och blöjorna skulle visiteras och min fru frågar varför barnen måste byta blöjor. Ja, det var så att knark kan smugglas i dem. Då tänker man som vanlig människa att det är väl ingen som smugglar knark i barnens blöjor. Men uppenbart så händer sånt.

Vad har du framförallt ägnat tiden i full frihet åt?

– Mycket av tiden har jag ägnat åt mina barn och min familj givetvis. Jag har ju två små barn. Igår fyllde min son sex år. Och min dotter fyller fyra nästa vecka.

Hur funkar det rent praktiskt? Staten har ju en fordran på dig på runt 300 miljoner och du har näringsförbud. Hur försörjer man sig? Hur funkar det?

– Ja, hur funkar det? Med näringsförbud får jag ju arbeta. Och jag får för den delen också vara delägare i företag om jag skulle vilja vara det. Så man är begränsad, men inte fullt begränsad.

Fram till och med?

– Till, vad blir det, 2031.

Så du har sex år att fundera ut någon affärsidé då?

– Ja, precis. Och den dagen som man har möjligheten att betala skadeståndet, då blir frågan kanske mer aktuell. Tills dess så är det ju inte någonting som jag tänker på varje dag. Om det är 300 miljoner, 400 miljoner eller 600 miljoner – det är en abstrakt summa som inte på något sätt går att betala genom en löneutmätning.

Betalade tillbaka med muta

Allradomen handlar om en enda affär som sker 2012, då fondbolaget Gustavia köper in så kallade warranter – en komplex finansiell hävstångsprodukt – från två investmentbanker på Allras inrådan. Det är en affär på 430 miljoner kronor som sker för fondspararnas räkning och som mellanhand finns företaget Oak Capital som konstruerar och förmedlar warranterna. På det tjänar de 170 miljoner i arvode. Samtidigt köper de aktier av Alexander Ernstberger och hans kompanjon David Persson för ungefär 100 miljoner kronor. Det är ett rejält överpris, hävdar Svea hovrätt. Allra har alltså använt pensionspararnas pengar för att se till att deras kompisar får ett saftigt arvode som de sedan betalar tillbaka med en muta motsvarande överpriset de betalade för aktierna, enligt hovrättsdomen.

Kan man säga att ni var bättre på att sälja fonderna än på att leverera konkurrenskraftiga produkter om vi pratar om avkastningen? I jämförelser som gjordes mellan era och andra jämförbara fonder i index låg ni i det nedre intervallet.

– Absolut kan man påstå det. I all kapitalförvaltning finns perioder där det går bra och vissa perioder där det går lite mindre bra. Våra produkter enligt Pensionsmyndighetens egna siffror över tid haft en genomsnittlig avkastning på åtta procent om året. Det finns ju såklart fonder som har haft mycket bättre avkastning, på samma sätt som det finns fonder som har haft mycket sämre avkastning.

Du menar att ni inte fick en rättvis rättegång och att domen mer eller mindre var ett politiskt beställningsverk. Vad talar starkast för det?

– När jag pratar om Allramålet så pratar jag om vad jag är dömd för. Det är det som är det relevanta. Och vad jag är dömd för beskrivs i en dom på 88 sidor. Är det någonting som är fel i den domen, då är jag per definition felaktigt dömd. Och det är ju felen i domen som jag angriper.

Det är det som är ditt bästa argument, så att säga?

– Ja, i en rättstat så ska du inte dömas för någonting du inte har gjort. Och du döms ju baserat på det som står i domen. Är det som står i domen fel, ja då är du felaktigt dömd. Och det finns ju en rad fel i den här domen där det råkar vara så att alla fel råkar gå till min nackdel.

En sak som jag har väldigt svårt att komma runt är alla de indicier som ändå tydligt pekar mot att aktieaffären, när Oak Capital köper in sig i ert ägarbolag Supero, och warrantaffären är beroende av varandra. Kan du se hur mycket som faktiskt pekar på det? För det är det jag hakar upp mig på.

– Som jag beskriver i boken så handlar det om att i brottmålsprocessen så har ju allting genomlysts. Då ser man vad varje part runt bordet satt med på handen. Och vilken information man satt med. Då blir det tydligt att för Oak Capitals del, som visste vad de tjänade på den här affären, som visste hur deras avtal med investmentbankerna såg ut, för dem såg det ut på ett annat sätt än för oss som inte hade insyn i det.

Och varför ska man tro på att du inte hade insyn i det då?

– Dels för att det finns ingen bevisning som pekar på att jag skulle ha haft den insynen. Och varför skulle jag ha haft insyn i vad de tjänar på en affär med sina avtalspartner med en bank?

Du har också en idé om att låta AI granska domar gentemot lagstiftning?

– Vi har lagar i Sverige som allt och oftast är bra. Men jag menar på att det är en skyltfönsterprodukt för att man stoltserar med den fina lagboken men sen tillämpas inte den så som den bör i många fall. Då är jag tillbaka till mitt eget fall. Det jag är dömd för i hovrättsdomen är något helt annat än det åklagarna har åberopat. Det går inte ihop. Då menar jag att hade den här processen förts av exempelvis en AI som hade lyssnat på vad som hade skett i förhandlingen och stämt av det mot rekvisiten för de brott som jag då är dömd för då kommer utfallet vara ett annat än det som domarna har kommit fram till.

Skulle du hellre bli dömd av en AI än av en levande domare?

– Nej, det säger jag inte. När jag kommer tillbaka till den svenska lagboken och den skyltfönsterprodukten jag pratade om så måste det efterlevas på det sätt som är tänkt. I Sverige finns det ett alltför stort subjektivt utrymme för såväl domare som tjänstemän på myndigheter att lägga värderingar i saker och styra åt ett visst håll.