Kronan sänker Sverige – dags för euro?

Sedan 1992 flyter den svenska kronan fritt mot världens valutor med ett inflationsmål på 2 procent som Riksbanken styr mot. En regim som verkar ha tjänat Sverige ganska väl, tycker nog de allra flesta ekonomiska experterna. Även om Riksbanken under senare år har slitit med att få upp inflationen till två procent – fram till energikrisen. Problemet är nu det motsatta, att få ner en rusande inflation till 2 procent genom räntehöjningar.

Sedan 1992 fram till för några år sedan, då Sverige började sacka efter lite, har Sverige haft en hyggligt bra ekonomisk utveckling i jämförelse med många andra utvecklade länder. Svenskarna har tagit den rörliga växelkursen och inflationsmålet till sina hjärtan. Så mycket att de i folkomröstningen 2003 ratade en euroanslutning. Till skillnad från grannlandet Finland, som valde att gå med i euron några år tidigare.

Kronans olidliga lätthet

Plötsligt händer det. I slutet på förra året uttryckte finansmannen Christer Gardell att ”kronan blivit en liten skitvaluta” i en intervju med nyhetsbyrån TT, där han säger att kronans svaghet inte har att göra med att Sverige är svagt utan att vår valuta är för liten.² Det är ett ganska sensationellt uttalande eftersom Gardell, liksom många andra i finansbranschen, varit motståndare till att införa euron. Gardell berättar att han nu börjat tänka om. Han menar att det är knepigt men nödvändigt att återigen göra euron till en politisk fråga. Gardell säger att Sverige måste gå in i euron, annars blir svenskarna fattigare. Han frågar sig varför svenskarna ska acceptera att bli fattigare än sina nordiska grannar.

Nyligen uttryckte också ekonomiprofessorn Lars Calmfors, som tidigare utrett eurofrågan för regeringen, i en krönika i Dagens Nyheter, att det är dags för Sverige att ansluta sig till euron.³

Den svenska penningpolitiken styrs av andra

Vadan denna snabba ändring? I mitten på januari fick jag en pratstund med en av de allra främsta penningpolitiska förståsigpåarna: ekonomen Mohamad El-Erian.⁴ Han har som tidigare toppchef på Internationella valutafonden (IMF), vd för världens största obligationsförvaltare Pimco och som professor och fast krönikör i bland annat Financial Times, rört sig sömlöst i det penningpolitiska toppskiktet i världen sedan 1980-talet. Få personer har så goda inblickar i och kontakter med världens centralbanker som han.

Jag frågade El-Erian vad den viktigaste frågan blir för den nyligen tillträdde riksbankschefen Erik Thedéen. Han menar att det allra viktigaste blir att förklara för människor att en liten öppen ekonomi som den svenska har mycket begränsade möjligheter att föra en egen penningpolitik. Att det är centralbanksjättarna Federal Reserve i Washington och Europeiska Centralbanken (ECB) i Frankfurt som styr. Andra får bara rätta in sig i ledet. På frågan om Sverige bör ansluta sig till euron svarade El-Erian att det är en fråga som handlar om mycket mer än ekonomi, men att det kan vara klokt ur ekonomisk synvinkel eftersom Sverige har så mycket handel med euroländerna.

Tanken med den rörliga växelkursen var att kronan skulle röra sig mot andra valutor i takt med hur konjunkturen utvecklar sig. Så har också skett, men de senaste tio åren har den svenska kronan trendmässigt tappat mot euron. Det är vår viktigaste valuta, eftersom en stor del av vår handel sker med euroländerna. Svenskarna har tappat i köpkraft och blivit fattigare helt enkelt.

En låg växelkurs kan under vissa omständigheter vara gynnsam för exportindustrin. Men i dagens värld där företagen importerar många insatsvaror är det mer tveksamt. Och för inflationsbekämpningen kan en svag växelkurs vara knepig eftersom den gör att vi importerar inflation. Det märker var och en som till exempel varit och handlat europeiska eller amerikanska matvaror under senare tid. De har ökat mycket i pris.

Sverige sämst i Norden 2023

Ser man till prognoserna för de nordiska länderna för inflation och BNP i år framgår det att Sverige sticker ut (se tabell nedan). Vi förväntas både ha lägst ekonomisk tillväxt och högst inflation i Norden. Faktiskt det enda landet i Norden med fallande BNP. Not a good combination. Den högre förväntade inflationen beror delvis på den svaga kronkursen. Att vi för närvarande importerar mer inflation än våra grannländer.

Norge räknas inte

Hur hanterar då våra grannar penningpolitiken? Norge har rörlig växelkurs och inflationsmål som vi. Dessutom har norrmännen pensionsfonden, som förvaltar oljeinkomsterna, i ryggen. En nätt fond på över 13 000 miljarder norska kronor, motsvarande nästan 13 500 miljarder svenska kronor, som landet, mycket försiktigt ska sägas, använder för att reglera ekonomin. Dessutom påverkas den norska kronkursen mycket av hur oljepriset utvecklas. Så Norge faller bort vid en jämförelse.

Finland – en pålitlig euromedlem med vissa tvivel

Finland däremot är sedan många år medlem av euron. Landet var ett av de första att gå med 1999. Hur har det då gått? Jag ställer frågan till den finländska ekonomen Heidi Schauman, som är forskningschef på Danske Bank med placering i Helsingfors. Hon berättar att det funnits farhågor om att Finland, som ett litet land med en annan ekonomisk struktur än stora länder nere i Kontinentaleuropa, inte skulle passa i euron. Men det är farhågor som så här långt inte har förverkligats. Den stora fördelen för Finland att vara med i euron har varit en stabil valuta med allt vad det innebär. Ett problem som Schauman lyfter fram är de höga statsskulderna som vuxit i vissa euroländer. Som euromedlem är ett land solidariskt ansvarigt för alla länder.

Euron har ett stort stöd i Finland hos befolkningen, men stödet har gått lite i vågor menar Schauman som lyfter fram att ett utträde ur euron skulle bli mycket dyrt och komplicerat. För en utomstående betraktare förefaller Finland vara en ganska nöjd euromedlem.

Danmark – fast men öppet förhållande

Danmark har valt en annan väg än Finland. Danmark har en egen valuta men ingen självständig penningpolitik utan följer slaviskt euron. Det innebär att när ECB ändrar räntan gör den danska centralbanken detsamma. Hur har det gått? Jag ställer frågan till den danske ekonomen Jesper Rangvid, professor vid Danmarks mest ansedda handelshögskola, Copenhagen Business School. Han berättar att om penningpolitiken är fullständigt inställd på att upprätthålla en fast växelkurs gentemot euron så  fungerar den danska modellen. Men det bygger på två saker: att centralbanken inte kan föra en egen penningpolitik, och att allt ansvar läggs på politikerna och finanspolitiken vad gäller att bedriva konjunkturpolitik.

Om den självständiga penningpolitiken egentligen är osjälvständig och kronan bidrar till hög inflation kan vi räkna med att allt fler får sina egna Gardell-moments.

Rangvid pekar på att detta system hållit i 30 år och han ser inget skäl till att det inte ska kunna fortsätta hålla i många år till – förutsatt att viljan finns att upprätthålla systemet. Det verkar finnas i allra högsta grad fortfarande.

I det store hele verkar danskarna nöjda med sin speciella penningpolitik. De har större frihetsgrader än Finland, eftersom Danmark faktiskt kan avsluta förhållandet genom att ensidigt säga upp det utan att behöva genomgå uppslitande valutareformer. Landet har ju behållit den egna valutan. Dessutom slipper Danmark med nuvarande upplägg att vara med i bankunionen eller vara ansvarig för vad som sker i andra euroländer och därmed även ikläda sig mer spendersamma länders skuld.

Från politiskt håll i Sverige hörs fortfarande väldigt lite om euron. Det mesta just nu handlar om Nato, skjutningar, ålfiske och elräkningar. Men det kommer nog att ändra sig. I alla fall om den svenska kronan fortsätter att agera skvalpvaluta. Om den självständiga penningpolitiken egentligen är osjälvständig och kronan bidrar till hög inflation kan vi räkna med att allt fler får sina egna Gardell-moments, och politikerna kommer att se vinsterna med att se över upplägget för den svenska penningpolitiken. Räkna med det.