Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Politik |

Kris i omvärldsbevakningen

FOTO: Grøtt, Vegard /TT

Varför tycks vi ha hamnat i en situation där omvärldsbevakningen är satt på undantag, frågar sig statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson från Uppsala universitet.

Av Sten Widmalm och Thomas Persson | 9 september 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Stöd KvartalLästid 17 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Hur kunde Kabul så hastigt falla i talibanernas händer? Förvånansvärt få svenska akademiker tycks de senaste veckorna haft ett bra svar på den frågan – trots Sveriges långa engagemang och omfattande bistånd till Afghanistan. Och hur kommer det sig att Joe Bidens migrationspolitik skiljer sig så lite från Donald Trumps? Vem, förutom den sedan länge pensionerade USA-experten Erik Åsard kan svara på den frågan vid ett svenskt universitet? De forskare som har breda och genuina kunskaper om världens olika politiska system  vid våra universitet och högskolor tycks tyvärr bli färre och färre.

Samtidigt har vi som lärare noterat att alltför få av dagens studenter känner till exempelvis Kinas massiva satsningar på den ”Nya Sidenvägen” och att ett av EU:s medlemsländer – Ungern – inte längre anses vara en demokrati. Det finns förvisso viktig expertis om världens olika länder och regioner vid ett antal fristående institut i Sverige, som exempelvis Utrikespolitiska institutet, Nordiska Afrikainstitutet, och Svenska institutet för europapolitiska studier. Även universitet och högskolor har till yttermera visso inrättat institut och centrumbildningar för att bygga upp expertis om vår omvärld, men den är ändå relativt begränsad.

Så hur är det egentligen ställt med kunskapsuppbyggnaden vid vad som borde vara de viktigaste plantskolorna för just experter på vad som händer på den världspolitiska scenen, nämligen landets universitet och högskolor?

Läs mer Visa mindre