Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Prova Kvartal Total i en månad helt gratis!
Prova Kvartal Total i en månad helt gratis!
Kultur |

Konststudenter rasar mot provocerande konst

Vanessa Beecrofts verk VB 48721 skapar debatt i Norge. Werner Zellien/Koro (koro.no/prosjekter/khio-kunsthøgskolen-i-oslo)

Identitetspolitiken och den politiska aktivismen har spridit sig till konsthögskolorna. En större diskussion försiggår i Norge där en grupp studenter och doktorander vid Konsthögskolan i Oslo (Khio) kräver att få bort ett provocerande konstverk från skolans lokaler. Konstnären och professorn i konstteori Lars Vilks skriver om varför krav på censur numera kommer från konsthögskolorna själva.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Lars Vilks | 5 september 2020
Lars Vilks var konstnär, konstkritiker och fil.dr i konstvetenskap.  
Profil Inlästa texterLästid 6 min Skärmläsarvänlig
I korthet
En del elever önskar mer obligatorisk queerteori, feminism, antirasism, antikapitalism, postkolonial teori, icke-västliga konstformer. Alltså ett särskilt hänsynstagande till ”BIPOC-konstnärer” (Black, Indigenous and People of Colour).

Fenomenet är utbrett och välkänt eftersom det har funnits i samtidskonsten under ett par decennier. För att förstå varför konsten har hamnat här får man gå tillbaka till slutet av 1980-talet. Då ägde det postmoderna genombrottet rum i bildkonsten. Modernismen med dess innerlighet och autenticitet ersattes med att allt var tecken, sociala konstruktioner och relativiseringar: allt var av lika värde och allting kunde vara konst. De mest påtagliga förändringarna var att innehållet blev väsentligare än formen och ett allt större intresse för teori och teoretiker.

Foucaltisering av konsten

Det var inte längre fråga om estetisk teori utan filosofi, sociologi, politik. De franska filosoferna Foucault, Baudrillard, Derrida, Lyotard, Lacan blev utgångspunkten som sedan ständigt har kompletterats och utvidgats. Giorgio Agamben och Jacques Rancière har haft starka positioner på 2000-talet, de postkoloniala referenserna har utgått från Edward Said, Franz Fanon och G. C. Spivak, queerteori från Judith Butler.

Läs mer Visa mindre