Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Konsensus gör att konsten kvävs

Foto: Sten-Åke Stenberg / Mostphotos
Av Lars Vilks | 24 mars 2017
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • Konsten vill vara progressiv – en kritisk röst mot makten och etablissemanget. Men svenskt konstliv är i dag beroende av offentliga institutioner och utövas i enlighet med deras normer.
  • Dagens tongivande konst behandlar frågor om identitet, klass, kön, etnicitet och migration ur ett givet politiskt perspektiv. Stark enighet präglar konstvärlden i Sverige och internationellt. Projekt som avviker, eller anses avvika, från den etablerade värdegrunden kan lätt misstänkliggöras.
  • Modernismen inom konsten innebar en öppen och kritisk hållning, medan det postmoderna tänkesätt som etablerats inte medger självkritik. Det har dessutom karaktären av en slutgiltig uppgörelse med det västerländska samhället.
  • Att i konsten gestalta olika förhållningssätt till religiösa auktoriteter har tidigare setts som självklart, men blir problematiskt i en tid av kulturrelativism och starkt postkolonialt engagemang.
Progressiv konst innebar tidigare en politisk utmaning av det rådande systemet. Men samtidskonstens förening med de rätta åsikterna har lett till en ny ordning, skriver Lars Vilks. Konstnärer är inte längre ”bad guys” – de strider inte längre mot etablissemanget. I stället ägnar man sig åt att bevaka en gemensam värdegrund där inga tvetydigheter eller misstänkta avsteg tolereras.

I min förra artikel skisserade jag bakgrunden till det svenska konstlivet i dag.

Läs mer Visa mindre