Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur

Konsten att överskrida gränser – men bara vissa

Konstnären Thomas Kilppers presentation av sitt projekt om migration, A lighthouse for Lampedusa! , vid Venedigbiennalen 2015. Projektet pågår sedan 2008. Foto: Lars Vilks.

Vår tids konst vill vara politisk. Men vad innebär det? Vilka gränser får konsten överträda – och vem avgör frågan? Konstvärldens problem i dag är dess förutsägbarhet, skriver Lars Vilks. Den radikala samtiden är inte radikal för sina invigda betraktare utan enbart för en bredare publik som önskar sig mer traditionella utställningsobjekt. Detta är den första av två essäer av Lars Vilks i Kvartal om nutidskonstens tillstånd – här med fokus på den svenska scenen.

Av Lars Vilks | 25 januari 2017
Lars Vilks var konstnär, konstkritiker och fil.dr i konstvetenskap.  
I korthet Stöd KvartalLästid 17 minSkärmläsarvänlig
I korthet
  • Den svenska kulturscenen förändrades drastiskt i och med postmodernismens genombrott i slutet av 1980-talet. Här föddes en ny konstuppfattning där de dominerande formerna var installationer, video och performance, ofta med samhällskritisk udd.
  • Sedan 1990-talet har den tongivande konsten utvecklats i alltmer politisk riktning. Postkolonialism och kritik av västvärlden är centrala teman.
  • Vid de stora konstbiennalerna markeras vilka hållningar och budskap som för närvarande gäller i konsthierarkins topp. Internationell samtidskonst utgör ett globalt nätverk. Även den svenska konsteliten följer agendan.
  • Trots att samtidskonsten gör anspråk på att vara politisk har den svårt att nå utanför museerna. Dess idéer och metoder ter sig förutsägbara i invigda betraktares ögon, men samtidigt för avancerade för en bred publik.
  • Rätten att provocera och kränka är i konstvärlden beroende av vad, eller vem, udden riktas mot.
Det som går under benämningen ”kultur” utgörs till största delen av underhållning. För att den ändå ska äga en glans måste det finnas spetsfunktioner som kan överskrida ”underhållning” och utgöra ett bidrag till samhällets ”andliga odling”, som det brukar heta. Konsten är en sådan, men det är endast en mindre del av den som har någon större betydelse. I övrigt får den sägas vara harmlös eller dekorativ.

I det följande ska jag skriva några funderingar kring konstens tillstånd i Sverige, eller närmare bestämt bildkonstens. Konsten är naturligtvis en del av kulturen men är svår att redovisa och styra i kulturutredningar. I konstens egenart finns traditionsbrottet och den kritiska attityden som är dess besvärliga del. I dagens konst, som inte handlar om vilka former som är estetiskt respektabla utan om samhällskritik, blir det svårare med konst som kultur. Är det till exempel kultur att motverka kommersialismen? Eller när man agerar för en ny marxism (man får ta ett sådant exempel eftersom konstnärshögern knappast existerar)? Inte heller är det alldeles enkelt att styra konstens spetsfunktioner eftersom det alltid brukar finnas ett tidsavstånd mellan konstens aktualitet och dess bredare acceptans.

Läs mer Visa mindre