Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Konsten att överskrida gränser – men bara vissa

Konstnären Thomas Kilppers presentation av sitt projekt om migration, A lighthouse for Lampedusa! , vid Venedigbiennalen 2015. Projektet pågår sedan 2008. Foto: Lars Vilks.
Av Lars Vilks | 25 januari 2017
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • Den svenska kulturscenen förändrades drastiskt i och med postmodernismens genombrott i slutet av 1980-talet. Här föddes en ny konstuppfattning där de dominerande formerna var installationer, video och performance, ofta med samhällskritisk udd.
  • Sedan 1990-talet har den tongivande konsten utvecklats i alltmer politisk riktning. Postkolonialism och kritik av västvärlden är centrala teman.
  • Vid de stora konstbiennalerna markeras vilka hållningar och budskap som för närvarande gäller i konsthierarkins topp. Internationell samtidskonst utgör ett globalt nätverk. Även den svenska konsteliten följer agendan.
  • Trots att samtidskonsten gör anspråk på att vara politisk har den svårt att nå utanför museerna. Dess idéer och metoder ter sig förutsägbara i invigda betraktares ögon, men samtidigt för avancerade för en bred publik.
  • Rätten att provocera och kränka är i konstvärlden beroende av vad, eller vem, udden riktas mot.
Vår tids konst vill vara politisk. Men vad innebär det? Vilka gränser får konsten överträda – och vem avgör frågan? Konstvärldens problem i dag är dess förutsägbarhet, skriver Lars Vilks. Den radikala samtiden är inte radikal för sina invigda betraktare utan enbart för en bredare publik som önskar sig mer traditionella utställningsobjekt. Detta är den första av två essäer av Lars Vilks i Kvartal om nutidskonstens tillstånd – här med fokus på den svenska scenen.

Det som går under benämningen ”kultur” utgörs till största delen av underhållning.

Läs mer Visa mindre