Könskampen om kärnkraften

Stödet för kärnkraften har dessutom ökat bland befolkningen de senaste åren – samtidigt som de som vill avveckla kärnkraften fortfarande är något fler. Men mycket tyder på att frågan kommer att segla upp som en allt viktigare fråga till nästa val, eftersom kärnkraften är fossilfri och på så sätt kan sägas gynna klimatet.

Men just kärnkraften har en laddning som få andra politiska frågor: ”Kärnkraften utmärks av en könskamp. En majoritet kvinnor vill avveckla kärnkraften medan en majoritet män vill använda den.” Så skriver Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i sitt kapitel i den senaste SOM-antologin Regntunga skyar (2020).

Hela 54 procent av männen vill långsiktigt använda kärnkraft, mot bara 20 procent av kvinnorna. Den typiske kärnkraftsförespråkaren är en medelålders man som kommer från tjänstemannahem och som står klart till höger politiskt.

Män mer riskbenägna

Jag frågar Sören Holmberg över epost om varför denna fråga är så könsspecifik. Han svarar snabbt: ”Män är mer riskbenägna, kanske något mer teknikpositiva, mer ideologiskt till höger och mer grå på den grön-gråa miljöskalan. Dessutom finns måhända också lite egenintresse. Män arbetar oftare i industri som direkt eller indirekt är beroende av billig el. Kvinnor jobbar oftare i offentlig sektor och inom vård och omsorg och utbildning. Kärnkraftsfrågan är en av de politiska frågor som uppvisar störst åsiktsskillnader mellan män och kvinnor.”

Faktum är att könsdimensionen överlag har ökat inom svensk politik.

Det finns faktiskt inget politikområde – utom möjligen synen på pornografi, där män är betydligt mer liberala än kvinnor – där könsskillnaderna är så stora.

Faktum är att könsdimensionen överlag har ökat inom svensk politik. Miljöpartiet har blivit ett kvinnoparti, och Sverigedemokraterna är ett mansparti. Det finns alltså ”tydliga könsskillnader i politiska prioriteringar och preferenser, och dessa har snarast ökat det senaste decenniet”. Det skriver statsvetarna Maria Oscarson och Jakob Ahlbom i den nya rapporten Trender i könsskillnader bland svenska väljare (Rapport 2021:1, valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet).

Om man backar ett halvt sekel var män tydligt mer vänster än kvinnor – men nu är positionerna omvända. Och framför allt är det männen som rört sig högerut sedan slutet av 1900-talet, medan kvinnor stått nästan stilla.

Frågan är återigen varför denna könsskillnad ökat. ”Tyvärr har jag ingen ordentligt grundad förklaring, det krävs mer forskning. Men, det kan nog att ha att göra med den sociokulturella dimensionens ökade betydelse”, menar Maria Oscarson, som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, när jag frågar henne.

Däremot finns det studier som stödjer tanken att könsskillnader faktiskt förstärks med ökad jämställdhet. Det kan handla om att biologiska könsskillnader syns mer när jämställdheten i övrigt gör att män och kvinnor får allt mer liknande förutsättningar. Men en sak är säker: det behövs mer forskning om detta.