Kommunen med en annorlunda flyktingkris

Till Socialdemokraternas kongress har Gullspångs arbetarkommun skickat en barsk motion. Kommunens starka kvinna och KSO-ordförande Carina Gullberg (S) skräder inte orden när hon beskriver bakgrunden. Staten har svikit de små kommunerna anser hon.

Vid det här laget känner hon staten ganska väl. Redan 2013 låg lilla Gullspång med runt 5 000 invånare på topp 10 av flyktingmottagande kommuner i landet. Där andra knotade och radade upp svårigheter – ännu två år före flyktingkrisen – höll Gullspång fanan högt och expanderade sin gästfrihet. I politisk enighet byggdes nya lägenheter för ensamkommande barn, vilket redan då var kommunens specialitet. Upp emot 40 stycken ville man ta emot, per år. ”Vi vill vara solidariska och göra vad vi kan” sa Carina Gullberg som ledde kommunen även då.

Staten lurade oss, för att uttrycka det försiktigt

Men här finns också ett egenintresse, modell större. Befolkningstillväxten är bland de sämsta i landet och befolkningspyramiden står på huvudet sedan länge. Och trots att man i trakten gärna prisar sitt ”fina läge” halvvägs mellan Stockholm och Göteborg är distansen till metropolerna är 28 respektive 21 mil. Så det bästa med läget är förmodligen närheten till Vänern och det bedövande vackra landskapet. Och som sagt, den hotade Gullspångslaxen. Kommunens två små tätorter, Gullspång och Hova, får nog acceptera beteckningen ”hålor”.

En annan typ av flyktingkris

”När det blev flyktingkris 2015 sa staten ’fixa allt ni kan!’. Så vi köpte och renoverade upp två fastigheter till HVB-hem med rätt standard. Sammanlagt hade vi fyra som mest” säger Carina Gullberg. Ett av dem låg mittemot idrottsplatsen Movallen i downtown Hova, fastigheten användes tidigare av hemvärnet och det sägs på bygden att en desarmerad bomb har suttit monterad i en av väggarna. Kikar man in genom det välputsade husets fönster syns nu bara tomma rum, tomma sängar och ett biljardbord. 

”Sen” säger Carina Gullberg argt, ”halverade staten ersättningen och lade om fördelningen av de ensamkommande så att de ska samlas på ett fåtal ställen i landet i stället. Och där stod vi med personal och lokaler! En av de tomma fastigheterna har ett restvärde på 6 miljoner kronor.”

Hon tar sats, och nu följer meningen i motionen till S-kongressen: Staten måste göra ett ekonomiskt ”avslut” med varje kommun som har tagit ansvar för flyktingmottagningen. ”Staten lurade oss, för att uttrycka det försiktigt” säger Carina Gullberg. Det står inte i motionen. 

Men staten har inte för avsikt att luras. 

Samtidigt som kommunen alltså ligger i ambulansen vill den ta emot fler flyktingar

Tillsammans med 24 andra kommuner och 13 regioner med negativ soliditet ska Gullspång nu få extraordinärt stöd. Regeringen har nyligen öppnat en akutmottagning för dem som trots det omfattande kommunala utjämningssystemet inte klarar av att ha en budget i balans. Negativ soliditet betyder att skulderna är större än tillgångarna. Till kommunakuten tänker Carina Gullberg ta med sig 6-miljonerkronorsnotan.

Men samtidigt som kommunen alltså ligger i ambulansen vill den ta emot fler flyktingar. Hur går detta ihop? Migrationsverket och länsstyrelserna, medvetna om alla bekymmer förknippade med politikområdet – segregation, arbetslöshet, språksvårigheter – har tydliga fördelningsnycklar. En mottagningskommun ska helst ha en god arbetsmarknad, till exempel. Och om kommunen redan har tagit emot många flyktingar är det ett skäl att hålla igen.  Därför tilldelades Gullspång bara en (1) flykting för 2022. Men kommunstyrelsen har fattat beslut om att i stället ta emot 20.

Vad gör en kommun?

Eftersom reglerna tillåter att kommuner inom samma län byter flyktingar med varandra går det att ordna. Så bara ett par veckor efter medierapporterna om Gullspångs protester är saken ur världen, och Gullspång ska få ta över 19 flyktingar från Orust och Götene kommuner. Motsvarande situation i fjol löstes på samma sätt.

”Vi skulle kunna ta emot 30 personer om året utan problem” säger en av tjänstemännen som jobbar med kommunens integration. Vi ska strax återkomma till det. Men först den statistiska mardrömsläsningen. Så här står det till i Gullspång:

Sjuktalen är höga och arbetslöshetssiffran ligger över regionsnittet. Flyktingvågen på 90-talet samt 2015 skapade kortvariga gupp i en stadigt sjunkande befolkningskurva. Medelåldern är hög, genomsnittslönen låg (24 042 kronor i månaden 2020).  Antalet arbetstillfällen i småföretagen ökade visserligen med 290 jobb under kvartsseklet 1990-2016. Men samtidigt försvann 552 jobb i större företag och 421 jobb i offentlig sektor, samtidigt som staten minskade sin närvaro. Inget försäkringskassekontor. Goodbye arbetsförmedling. ”Det enda statliga vi har kvar är Systembolaget” säger Carina Gullberg.

Är det verkligen rimligt att kommuner är så här pyttesmå? Jag ställer frågan till Anders Bernhall, Gullspång kommuns ekonomichef. Han utgör i sig själv ett svar, eftersom han har sitt kontor i grannkommunen Töreboda och sin mejladress i en tredje kommun, Mariestad. De tre kommunerna har nämligen samordnat sin ekonomiskötsel. Och inte bara den, utan även HR-funktionen och den tekniska förvaltningen. ”Jag tror att man tycker att det kommunala självstyret är väldigt viktigt” svarar han. Och varje organism kämpar som bekant för sin egen överlevnad. Man kan kika på Öland vars två små kommuner folkomröstade om en sammanslagning 2019. Det blev nej med bred marginal.

5 000 invånare är en sorts informell nedre gräns. Blir man färre är det svårt att klara av det kommunala grunduppdraget. Så vad ska man göra? Gullspång tänker fresta barnfamiljer med attraktiva sjötomter, och ett bioenergiföretag kan möjligen vara på väg in. Och så är det ju flyktingarna. De går inte att komma runt. När Sverige sakta stramar åt invandringen till mer normaleuropeiska nivåer förlorar man ett glesbygdspolitiskt instrument i skepnad av internationell solidaritet. Om man nu ska kalla en spade för en spade.

I statens värld ska det räcka med två år för en flykting att etablera sig på arbetsmarknaden, det är så länge den statliga etableringsersättningen utgår till kommunerna. Statens tidtabell är överoptimistisk, vilket har föranlett kompletterande arrangemang med neutrala namn som ”välfärdsmiljard” och ”schablon”. Och hur den totala arsenalen samspelar med en glesbygdskommuns drift att till varje pris överleva illustreras väl av fallet Gullspång.

”Gullspångsmodellen”

Vi åker därför till det lilla samhället Otterbäcken intill Vänern där kommunens integrationsförvaltning huserar. Här möter jag två rutinerade tjänstepersoner som beskriver sitt reptrick, kallat Gullspångsmodellen. Den går ut på att maximera den statliga ersättningen för flyktingarna och därmed säkra deras försörjning under åtminstone åtta år på just denna plats, samtidigt som man minimerar risken att kommunen tvingas betala ut försörjningsstöd. Genom arbetsmarknadsåtgärden ”extratjänst” kan kommunen i perioder själv anställa flyktingarna som extrahänder i  kommunal verksamhet såsom parkförvaltning, städning och som rastvakter på skolgårdar. Lönen ersätts till 100 procent av staten. 

Tjänstepersonerna får själva beskriva hur de resonerar.

Hur gör ni?

”Här är ett exempel. En familj med två vuxna och två barn. Dels får vi generella statsbidrag till kommunen för att vi har fått fyra nya kommuninvånare. Och så kommer de här individerna tillsammans att generera ungefär 500 000 kronor i intäkter i etableringsersättning. 8 procent, ungefär 40 000 kronor går till ’glappersättning’ som vi kallar det. Det är försörjningen de första två månaderna innan de har fått personnummer och blivit inskrivna på Arbetsförmedlingen. Allt det formella.”

”Sen skrivs de in i etableringsprogrammet. Då får de sin försörjning av staten, men av den här pengapåsen som vi får så finansierar vi SFI- platserna för de vuxna, och samhällsorientering. Men det blir lite pengar över.”

”Om de efter två år inte går vidare till reguljära studier – då de kan få försörjning via CSN – så kan de få extratjänst i kommunen i två eller ibland tre år. Den är också statligt finansierad och de flesta får utbildning parallellt. Så vi har faktiskt statlig finansiering i fyra, fem år för deras uppehälle och försörjning.”

”Därefter, om individen inte har kommit ut på reguljär arbetsmarknad, blir det nystartsjobb och då betalar staten 50% av försörjningen och 50% betalar kommunen. Men då har vi ju pengar kvar i påsen som vi kan betala med.”

 ”Sen har alltså fem år gått. Då kan man få nystartsjobb en gång till. Efter det är de flesta etablerade på arbetsmarknaden. De har referenser, de har meriter och väldigt få hamnar i försörjningsstöd.”

”Så det blir alltså fem, sex år, plus ett år a-kassa, och sen har de kanske små barn, de får sex månader till, det blir 7,5 år. De här fyra, fem åren när de har extratjänst och nystartsjobb,  då betalar de ju skatt tillbaka till kommunen precis som alla andra. Då blir ju det en intäkt till kommunens kassa på mellan 4 000 och 5 000 kronor per månad. Sen kan de få ytterligare ett år med a-kassa. Det blir 8,5 år.”

”Skulle de bli arbetslösa efter de här sju eller åtta åren, då finns det ett socialförsäkringssystem, de har rätt till sjukpenning, föräldrapenning, a-kassa, precis som för vilken svensk som helst. Samma regler som alla andra. Då är man etablerad i samhället och  svensk medborgare. Man har samma rättigheter och inkomstförsäkringar, samma skyddsnät som alla andra.”

Men såna rykten är lättare att stävja i en liten kommun än en stor

”Ibland det kan vara så under det femte och sjätte året att vi för tillfället inte har budget och då kanske bara en i familjen kan få ett nystartsjobb. Och vi koncentrerar oss då på den svagaste, ser till att det är den personen som får jobbet.”

”Låt säga att EN vuxen i familjen har jobb. Då får de in kanske 15 000 kronor per månad. Barnbidrag på det blir 2 500 kronor, totalt kanske 17 000, 18 000 kronor in. Och hyrorna här är låga, så de kanske bara betalar 3 000 kronor i månaden. Då klarar sig familjen på det.”

”Ett kvitto på att den här modellen fungerar är att vi betalar ut väldigt lite försörjningsstöd. Det finns ett socioekonomiskt tänk här. Det kan gå nästan sju, åtta år innan de vänder sig till socialkontoret för att försörja sig.”

Men allt hänger på den statliga ersättningen som finns i botten. Funderar ni på det ibland? Det är vuxna individer, de har inte betalat in till det svenska skattesystemet tidigare. Det finns ju eventuellt ett legitimitetsproblem i botten någonstans. En del skulle ändå kunna säga det.

”Det är inte en diskussion vi känner igen här i Gullspång. Sen finns det ibland mycket okunskap i samhället. Det figurerar en massa falska rykten kring hur mycket pengar de får och att de har förtur och får körkort och flera hundratusen att köpa möbler för. Så är det ju inte! Men såna rykten är lättare att stävja i en liten kommun än en stor.”

”Och vår modell gäller ju inte bara flyktingar utan alla i kommunen som befinner sig i en liknande situation.”

Fisketurism och migration

Det är viktigt att betona att inte alla flyktingar i Gullspång behöver ekonomiskt stöd i sju, åtta år. En del har utbildning från hemlandet och behöver bara få den validerad och lära sig yrkessvenska. Totalt är ungefär hälften av flyktingarna i jobb eller utbildning efter fem år, enligt tjänstepersonerna i Gullspång. Och enligt ett 30-tal andra motioner på S-kongressen borde staten ta hela kostnaden för flyktingarna under just fem år. Då skulle kommunerna slippa hålla reda på vilka statliga bidrag som kommer automatiskt och vilka som måste sökas, en procedur som idag heltidssysselsätter i genomsnitt två handläggare per kommun i Sverige.   

Men ändå – efter de första åren flyttar flyktingarna i Gullspång ibland till andra kommuner i alla fall. Och det är just här som smärtpunkten finns. Hur håller man kvar dessa nya kommuninvånare och klarar sig över 5 000-gränsen? Förra året minskade befolkningen i Gullspång med 111 personer ner till 5 169. Plötsligt blir kommunstyrelsens önskan om 20 nya flyktingar ren överlevnadsmatematik.

För det spelar ingen roll hur många holländska eller tyska turister som spinnfiskar i sjön Skagern. De kan ändå aldrig ersätta intäkterna från några tiotal flyktingar, som genom anhöriginvandring kan bli det dubbla. Särskilt inte när man är van att ta emot många fler. Under krisåren 2015-2018 skrevs sammanlagt 573 personer in i Gullspångs mottagningssystem. 30 ytterligare flyktingar om året under tio år framöver är ”fullt möjligt” enligt integrationsenhetens tjänstepersoner. Det skulle dra upp totalsiffran till nära tusen flyktingar på 15 år, anhöriga oräknade. ”Vi behöver nya kommuninvånare. Det spelar ingen roll om de är från Syrien eller från Lund”, säger kommunstyrelsens ordförande Carina Gullberg.

Med hjälp av sändare inopererade i fiskarna har forskarna nu listat ut att hälften av dem tar fel väg i Gullspångsälven och simmar in en konstgjord kanal

Men är det verkligen så enkelt?

Inte enligt en tjänsteskrivelse som Gullspångs vård- och omsorgschef samt barn- och utbildningschef författade så sent som den 22 september i år.

”Om mottagandet av nyanlända ökar så måste förberedelseklassen startas upp igen, vilket medför ökade kostnader. Skolan har även minskat antalet språkstödjare och ett ökat mottagande kräver nyanställningar vilket också genererar ökade kostnader. Ett ökat mottagande innebär även ett ökat behov av resurser inom elevhälsan. På längre sikt finns det risk att kommunen får fortsatt låga skolresultat samt att elever får mindre lärarledd tid.” 

Och risken att flyktingar hamnar på försörjningsstöd finns, trots allt. Cheferna skriver:

”Under perioden januari till maj 2022 förväntar sig IFO att drygt 30 personer kommer att återaktualiseras på försörjningsstöd då deras sysselsättningsåtgärder inte längre förlängs och de inte har rätt till A-kassa. En ökning av antalet nyanlända riskerar på sikt en ökning av kostnader för ekonomiskt bistånd samt ett ökat behov av handläggare inom IFO och AME.”  

Kommunstyrelsen lyssnade. Nu ska alla konsekvenser av insatserna för flyktingarna gås igenom. Vad slutsatsen av den utredningen blir vet ingen.

Då är det lättare med laxen. Med hjälp av sändare inopererade i fiskarna har forskarna nu listat ut att hälften av dem tar fel väg i Gullspångsälven och simmar in en konstgjord kanal, byggd på 70-talet för att ta hand om överskottsvatten. När älvens kraftverk inte körs riskerar de att bli instängda där och dö. Och det måste man göra något åt.