Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Vad gör vi när kategorierna redan har brustit?

Illustration: Otto Dettmer / Ikon Images / TT

SLUTREPLIK. Efter Lena Anderssons replik på min Kvartal-text om subjektivt kön, ”Ja visst gör det ont när kategorier brister”, blir två saker uppenbara. Först: Andersson redogör fortfarande inte för kopplingen mellan könets ontologiska status och stormningen av Kapitolium, utöver en liknelse mellan subjektivism och Trumpism. Det blir alltså svårt att diskutera sakfrågan. Sedan: här behövs en begreppsutredning.

Av Ina Hallström | 3 februari 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil I korthet Lästid 9 min Skärmläsarvänlig
I korthet
  • Lena Andersson menar att för att lösgöra människor ur det hon kallar ”könsfängelset” ska man fokusera på ”könsroller” snarare än kroppen och orden.
  • Men begreppen än ålderdomliga och Ina Hallström ser behov av en begreppsutredning.
  • Orättvisor och begränsningar bör ändras medan frågor om könsidentitet och könsuttryck lämnas bäst till individen.
  • Frågor om kön bör relateras till grundläggande liberala värderingar och individens suveränitet.
  • Det finns personer som inte passar de hårda, absoluta kategorierna man och kvinna, då är det kategorierna som behöver uppdateras – inte människorna.
Lena Anderssons syn på kön låter sig sammanfattas i följande mening: ”Vill man lösgöra människorna ur könsfängelset är det könsrollerna man ska koncentrera sig på snarare än kroppen och orden.” Meningen är intressant och innehåller mer än man kanske tror vid ett snabbt ögonkast. Låt mig utveckla. För Andersson finns ”könsroller” och det finns ett ”könsfängelse”. Några närmare definitioner ges inte, men innebörden följer av texten. Explicit handlar könsfängelset om könsroller som ska ändras. Implicit handlar det om hur man kan vara som kvinna eller man – men inte om man är kvinna, man eller något annat.

Hon särskiljer också mellan ”kön” och ”könsroll”. Andersson får rätta mig om jag har fel, men jag har svårt att tolka det på något annat vis än att könsfängelset enbart gäller det senare. För att tala med Goethe: här närmar vi oss pudelns kärna.

Läs mer Visa mindre

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.