Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Prova Kvartal Total! Första månaden gratis.
Prova Kvartal Total! Första månaden gratis.
Kultur

Kärlek i tomhetens tid

Michel Houellebecq i juli 2019. Foto: Karl Schoendorfer/Shutterstock/ TT

Michel Houellebecqs förra roman Underkastelse skapade debatt med sin framtidsvision av ett islamistiskt Frankrike. Den nya romanen Serotonin kretsar också kring religion, men på ett mer privat plan. Ida Westin läser den som ett försök att med humorns hjälp skärskåda mänskliga relationer, och som en berättelse om att sätta sitt hopp till kärleken.

Av Ida Westin | 30 oktober 2019
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
ProfilLästid 6 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Vid sitt första (och enligt honom själv sista) publika framträdande på mycket länge, på litteraturfestivalen Louisiana Literature i Danmark i augusti, sa Michel Houellebecq att det är huvudpersonens skuld som är anledningen till att Serotonin är mer lyckad än hans förra roman.

Man skulle kunna beskriva Serotonin som en skildring av kärlekens lågkonjunktur i västerlandets marknadsekonomi, känsligt översatt av Sara Gordan. Huvudperson är Florent-Claude Labroust, en 46-årig agronom som påminner en hel del om den typ av män som Houellebecq brukar skildra. Han för en anonym tillvaro, med en överhängande känsla att inte kunna styra sitt liv. Tomheten han upplever försöker han fylla med mat, nikotin eller serotonin, den signalsubstans som höjs av (det fiktiva) pillret Captorix. Det gör honom inte lycklig, men funktionell – frånsett det faktum att hans sexlust försvinner helt. Han dras också med en allmän känsla av saknad som utgörs av gamla kärlekar, och i synnerhet av den tidigare flickvännen Camille som han har svikit.

Men saknaden utgörs också av det gamla Frankrike, delvis inkarnerat av det lantbruk som hans för

Läs mer Visa mindre