Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Jag tar min plats genom fackspråket

Källan till vår språkliga hybris?
Av Jakob Heidbrink | 29 maj 2018
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet
  • För den som inte har svenska som modersmål kan kunskaper om korrekt grammatik och förmågan att uttrycka sig på så kallad kanslisvenska vara viktiga konkurrensmedel och en möjlighet att tävla på samma villkor som infödda svenskar.
  • Att tro att man gör någon en tjänst genom att ha ett lättsinnigt förhållande till svenskan och inte påtala språkfel är därför destruktivt.
  • I Sverige är det självklara andraspråket engelska. Men svenskar är i allmänhet inte så bra på engelska som de själva tror. Dessutom ger det ett snävt perspektiv på omvärlden: Nyheter från andra språkområden än det anglosaxiska uppmärksammas ofta i Sverige först när de tas upp i engelskspråkig media.
  • Sammantaget försvårar dessa utbredda inställningar till språk både migranters möjligheter att orientera sig i det svenska samhället, och Sveriges möjligheter att som land och samhälle orientera sig i världen.

Jag brukar skämta att jag bara kan byråkratsvenska. Som jurist har jag ett yrke som premierar kunskap i den byråkratiska idiolekten, och det innebär att man inte behöver tillhöra urberget för att vara som alla andra. Även för infödda svenskar är kanslisvenskan ett förvärvat språk, och därmed smälter också jag självklart in i gemenskapen. Jakob Heidbrink, docent i juridik, skriver om erfarenheten av att erövra svenskan som vuxen.

Jag minns att mitt första intryck var besvikelse.

Jag hade köpt en lärobok för självstudier med åtföljande kassettband (detta var 1991).

Läs mer Visa mindre