Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Krönika |

Jag har en idé om vinter-OS, Greta

Illustration: Hans von Corswant

Att arrangera OS i ett område med kronisk torka och svår vattenbrist kan inte beskrivas som ”grönt”, ändå gör Peking det. Men vad är framtiden för vinterspelen när vädret blir för varmt eller för torrt för snö och intresset sjunker globalt för den skandalomsusade olympiska rörelsen? Kvartals Ola Wong funderar på om det inte är dags att låta Sverige och Norge bli fasta värdar för nedbantade vinterspel.

Av Ola Wong | 13 februari 2022
Ola Wong är Kvartals kulturredaktör, Kina-kännare och författare.
Profil Lyssna på textenLästid 9 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Den som följer klimataktivisten Greta Thunbergs twitterflöde vet att hon inte brukar vara främmande för symbolhandlingar, det är därför desto konstigare att hon i skrivande stund fortfarande inte nämnt vinter-OS, som pågår i Peking. Det är ju annars öppet mål. Det är de första vinterolympiska spelen som nästan helt sker på konstgjord snö och i en del av landet som har lika lite vattentillgång per person som landet Niger i Saharas öken.

För att de hundratals snömaskinerna ska kunna fungera har man varit tvungen att leda av vatten från en reservoar som vanligtvis förser huvudstaden, stänga av konstbevattning av grödor och förflytta bönder som bodde där OS-byn numera står. Hela Peking är beroende av att leda upp vatten i ett 1 200 kilometer långt system av rör och kanaler från södra Kina. Snön som syns på tv-sändningarna är fejkad.

Myndigheterna med ansvar för väderförändring har beskjutit atmosfären med kemikalier för att skapa konstgjord nederbörd, med oklara miljökonsekvenser. Under månaderna före OS har de avfyrat åtminstone 250 granater mot molnen vid skidanläggningen i Zhangjiakou. Detta sker i landet som släpper ut mest växthusgaser i världen, men som märkligt sällan dyker upp på Thunbergs radar.  

300 miljoner vintersportande kineser

Läs mer Visa mindre