”Identitetspolitiken har varit helt dominerande”

Hur ser du på utvecklingen i USA under Trump?

– Den är ju katastrofal. Jag menar att en president som Trump, han går långt utanför sina befogenheter på alla möjliga sätt. Han är ett krissymptom, på ett sätt väl det värsta krissymptomet vi har idag. Detta att han kan tillskansa sig makten.

En återkommande förklaring till Trump och att han har kommit fram brukar vara att vänstern i någon bred bemärkelse gick bort sig i för mycket identitetspolitik – woke – och någon slags extrem akademisk form av social rättvisa som hade väldigt lite med vanliga människors vardag att göra. Ligger det någonting i att det där bäddade för Donald Trump?

– Jag tror att det ligger någonting i detta. Jag har haft svårt för det här väldigt identitetspolitiska i Sverige. Det är viktigt att föra fram alla de här aspekterna. Jag är väldigt för kvinnans frigörelse och kvinnors och mäns jämställdhet i alla avseenden. Men det blir väldigt mycket betoning på identiteten – att det är det viktigaste. Detta har blivit så helt dominerande att klassaspekten har kommit i skymundan. Det tror jag är väldigt illa egentligen. Man kan ju se detta att i en sån som Trump, han kan få väldigt många röster från arbetare, liksom Sverigedemokraterna. Helt enkelt för att deras intressen har företrätts för dåligt.

Inför förra valet så meddelade du att Miljöpartiet var ditt val, inte Vänsterpartiet. Orsaken var miljöpolitiken till stor del. Det där orsakade en hel del uppmärksamhet. Hur ska du rösta i det kommande valet om ett år? Har du funderat något på det?

– Det har jag inte bestämt mig för ännu. Vi får se vad som händer. För mig är det ju så att klimat- och miljöfrågan är enormt viktig. Den är ödesdiger. Det allra värsta med sådana figurer som Putin och Trump är att de totalt struntar i detta och säger att det blir skönt om det blir lite varmare. Alla dessa sagolika dumheter. När Vänsterpartiet plötsligt skulle gå med i det här att sänka bensinkostnader och sådär, med alla möjliga partier till höger – så tyckte jag att det där var väl verkligen stolligt.

Det där tyckte du var fel?

– Det gjorde mig ilsken, ja. Då röstade jag inte på det partiet, utan då röstade jag för Miljöpartiet.

Hur tycker du att Vänsterpartiet har skött de här lite mer extrema delarna av Palestinarörelsen som finns inom partiet? Jag tänker närmast nu på att Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas uteslöts och blev politiska vildar. Är det bra att de försöker hålla rent utåt den där kanten?

– Nu har jag  ju aldrig varit vänsterpartist – jag har ingen insyn där. Det här med uteslutning tycker jag är lite mycket, men det har ju varit massor av stridigheter tidigare.

Vissa pekar väl på att det handlar om att delar av de här rörelserna inte klarar av att hålla rågången mellan Israelkritik och antisemitism, och det finns någon slags vurm för terrorgrupper som vänsterpartiets ledning måste komma till rätta med om de ska kunna regera?

– Ja, det måste man absolut. Det är en ödesfråga att kunna skilja mellan kritik av staten Israel och dess förfärliga politik, och judar. De har ett tillfälligt samband, men är i detta fall totalt oväsentligt. Jag har själv många judiska vänner och det finns ingen som stödjer Netanyahu.

Så det är uppe till förhandling fortfarande för dig? Du får se vad rösten faller på nästa val. Det är inte självklart att det blir Miljöpartiet igen?

– Det beror ju på vilken klimat- och miljöpolitik man kommer att föra fram. Men för mig är detta väldigt mycket en vänsterfråga och sviker Vänsterpartiet en avgörande vänsterfråga så väljer jag inte dem.