Hur mår patient Putin?

Jag vill först klargöra att jag själv inte har någon närmare insikt i Vladimir Putins hälsa eller psyke. Liksom andra skribenter kan jag bara spekulera. Många artiklar om Putins hälsa präglas dock av polemisk iver och vaga medicinska resonemang. Min förhoppning är att erbjuda spekulationer av högre kvalitet än de som hittills har florerat.

Många källor om hälsoläget

De källor som åberopas om Putins hälsa är många, och svåra att överblicka. Jag kommer här att fokusera på källor som oftast citeras i seriösa medier. En viktig sådan är statsvetaren Valerij Solovej, tidigare professor vid Moskvas statliga institut för internationella relationer (MGIMO). Redan år 2016 förutspådde Solovej att Putin snart skulle avgå som president, till följd av en då oidentifierad åkomma. Solovej har sedan dess hävdat att Putin har såväl cancer som Parkinsons sjukdom.¹ Som grund för sina påståenden hänvisar Solovej till hemliga kontakter vid “maktens själva epicentrum”.²

Professor Solovej gör sig bra i media, och framstår som en lärd och sympatisk person. Jag har själv med stort nöje lyssnat igenom hans Youtube-kurs om rysk historia. Professorns trovärdighet sänks dock av en tydlig böjelse för konspiratoriska idéer. I en föreläsning hävdar han exempelvis att den ryske generalen Lev Rochlin var i färd med att iscensätta en statskupp när han plötsligt mördades år 1998, återigen med hänvisning till anonyma kontakter.³ Lev Rochlins gåtfulla dödsfall har genom åren genererat en del spekulationer, men att generalen planerade att storma Kreml är det få som tror.

En annan viktig källa till rykten om Putins hälsa är ett reportage i den ryska nättidskriften Proekt från i fjol.⁴ Genom att granska hotellräkningar kom man fram till att Putin ofta åker på semester tillsammans med framstående läkare inom olika specialiteter, däribland såväl onkologer som neurokirurger. För varje semestrande specialist presenterade Proekts skribenter en eller flera hypoteser om Putins hälsotillstånd. De pekade också på Putins tendens att avbryta eller ställa in möten med kort varsel som ett tecken på sjukdom.

Under hela mötet håller han hårt i bordskanten, och vickar fram och tillbaka med ena foten.

En tredje källa är ett inspelat telefonsamtal mellan en amerikansk affärsman och en rysk “oligark”, som går under täcknamnet “Jurij”.⁵ Enligt den amerikanska tidskriften New Lines Magazine ska “Jurij” ha avslöjat att presidenten är “väldigt sjuk i blodcancer”. Att bedöma “Jurijs” trovärdighet är mycket svårt, eftersom vi inte vet vem han är, eller om han ens finns på riktigt. Tidskriftens bruk av ordet “oligark” väcker också en del tvivel. Detta ord användes under 1990-talet för att beskriva mäktiga bankirer som Boris Berezovskij och Vladimir Gusinskij.

Dåtidens oligarker hade onekligen stor makt, och ofta god insyn i Boris Jeltsins privata affärer. Men en av Putins första handlingar som president var att avskaffa oligarkerna som klass, och schasa ut dem ur Kreml. Begreppet “oligark” har levt kvar till vår tid, men saknar sin forna tyngd, och beskriver numera blott rika ryssar som stöder regimen.

Bildbevis

En del spekulationer om Vladimir Putins hälsa grundar sig på videoklipp av presidenten. Det mest kända av dessa visar Putin under ett möte med försvarsministern Sergej Sjojgu i fjol.⁶ I filmen framstår presidenten som besvärad och ser ovanligt plufsig ut. Under hela mötet håller han hårt i bordskanten, och vickar fram och tillbaka med ena foten. I ett senare framträdande, inför ryska skolbarn, visar Putin återigen tecken på rastlöshet i de nedre extremiteterna.⁷

Dessa klipp har underblåst olika utsagor om Putins hälsa. Presidentens fasta tag om bordsskivan och diskreta sprattlande med fötter och ben har tolkats som tecken på Parkinsons sjukdom. Putins plufsiga anlete har väckt misstankar om att han behandlas med kortison, vilket i höga doser kan ge upphov till en ökad fettansamling i ansiktet – så kallat moon face. Som endokrinologen Ashley Grossman förklarar i New Lines Magazine så används kortison ofta för att bekämpa cancer i blodet. Denna teori har i sin tur genererat en hypotes om Putins mentala tillstånd. I höga doser kan kortison nämligen ge upphov till “djupt irrationella och paranoida beteenden”, för att citera doktor Grossman.

Vladimir Putins invasion av Ukraina skulle med andra ord ha kunnat vara följden av en läkemedelsbiverkan.

Listan på föreslagna diagnoser kan göras betydligt längre, och innehålla allt från ortopediska skador till spetälska.⁸ Jag kommer dock att begränsa min analys till de hypoteser som tagits på störst allvar i media, nämligen Parkinsons sjukdom, cancer samt psykiska biverkningar av kortison.

Parkinson eller cancer?

Ingen vet säkert vad som orsakar Parkinsons sjukdom, men tillståndet kännetecknas av en brist på signalsubstansen dopamin i hjärnans centrala delar. Sjukdomen debuterar ofta med skakningar i en hand eller fot, men är förknippad med över 40 olika symtom, såväl somatiska som psykiska. Patienterna kan ha svårigheter med att resa sig upp, att gå, att tänka, att prata eller le spontant. Att diagnostisera Parkinsons sjukdom utifrån ett enda symtom, fångat på video, är omöjligt. I sitt tal inför ryska skolbarn svarar Putin glatt och obesvärat på publikens frågor, vilket vore svårt för en neurologiskt handikappad person.

Även om Putin verkligen skulle vara drabbad av Parkinsons sjukdom så är det oklart vad det skulle ha för konkret betydelse. Michael J. Fox diagnostiserades med denna sjukdom i början av 1990-talet. Det var först 30 år senare som han slutligen drog sig tillbaka som skådespelare.⁹ Parkinsons sjukdom kan vara förödande, men dess förlopp är ofta långsamt och svårt att förutspå.

Plufsiga ansikten är dock mycket vanliga. Oftast hos människor som stoppar i sig onyttigheter snarare än mediciner.

Hypotesen att Putin har cancer är ännu svårare att belägga, eftersom sjukdomen kan drabba diverse organ i kroppen. Det faktum att presidenten ännu är vid liv talar starkt emot vissa föreslagna diagnoser, såsom cancer i bukspottkörteln.¹⁰ Bland de symtom som tillskrivits Putin är det inget som specifikt talar för cancer. Mest kännetecknande för cancerpatienter är att de rasar i vikt, och senare tappar sitt hår till följd av cellgiftsbehandling. Medicinering med kortison för vissa cancerformer kan förstås ha orsakat plufsigheten i Putins ansikte under mötet med Sergej Sjojgu. Kortison används i många olika behandlingar, och inte bara mot cancer.

Plufsiga ansikten är dock mycket vanliga. Oftast hos människor som stoppar i sig onyttigheter snarare än mediciner.

Vissa av de bevis som lagts fram om Putins hälsa talar snarast emot att han har cancer. Proekt ägnar exempelvis stort utrymme åt den tackling som Putin utsattes för av NHL-legenden Pavel Bure under en av sina årliga hockeymatcher. Tidskriftens journalister frågar sig vad för slags skador presidenten kan ha ådragit sig under sina äventyr på isen.

Men att en av cancer försvagad president skulle envisas med att spela hockey verkar föga troligt. Såväl cancer som höga doser kortison ökar markant risken för allvarliga frakturer. Putin är välkänt fåfäng, men knappast dum nog att riskera livet för en selfie med Pavel Bure och Slava Fetisov.

Biverkningar av kortison

Mest långsökt av alla är nog hypotesen att Putin skulle ha blivit manisk eller paranoid av kortison. Den förutsätter något som i sig är högst osäkert, nämligen att presidenten skulle vara svårt sjuk och behandlas med höga doser av ett specifikt läkemedel. Den förutsätter också att Putins läkare skulle ha fortsatt att skriva ut kortison till presidenten sedan han börjat bete sig märkligt. Kortisonutlöst psykos eller mani är dosberoende fenomen, som vanligen klingar av efter att behandlingen avslutats.¹¹ Endast i nödfall skulle läkare förlänga en behandling som gjort patienten psykotisk.

Dessutom är det svårt att få någon klarhet i när den eventuella psykosen skulle ha inträffat, och hur den i så fall skulle ha yttrat sig. Putins hårda linje mot Ukraina är knappast någon nyhet. Efter händelserna på Majdantorget år 2014 annekterade han Krim. Under följande år försåg han separatister i Donbass med vapen och logistiskt stöd. För två år sedan började han mobilisera trupper vid den ukrainska gränsen, och ett år senare invaderade han landet. Presidenten har agerat lugnt och metodiskt, utan tecken på impulsivitet eller sinnesförvirring.

Man kan förstås tycka att Putins grundläggande attityd gentemot Nato eller Ukraina präglas av paranoia. Denna attityd har dock växt fram under många års tid, och är knappast en följd av någon akut psykos. Om Putin är galen så finns det metod i hans galenskap.

Fyra av fem män i Putins ålder har en förstorad prostata.

Innebär detta att Vladimir Putin är fullt frisk? Inte nödvändigtvis. Få män i 70-årsåldern är fullt friska. Att Putin skulle vara svårt sjuk i cancer verkar inte särskilt troligt. Det är däremot tänkbart att presidenten lider av en annan, långt mer banal, åkomma, nämligen godartad prostataförstoring.

Än en gång måste jag klargöra att jag aldrig har haft Putin som patient och därför omöjligen kan ställa diagnos på presidenten. Med tanke på den oerhörda tankemöda som ägnats åt Putins hälsotillstånd är det dock slående att ingen har funderat över hans prostata. Fyra av fem män i Putins ålder har en förstorad prostata, som i många fall utövar ett tryck mot deras urinrör. Detta kan resultera i besvär med blåstömning samt återkommande och plötsliga urinträngningar. Putins tendens att se besvärad ut, sprattla med benen och avbryta möten skulle kunna vara en följd av gammal hederlig kissnödighet. Det är åtminstone mer sannolikt än cancer eller Parkinsons sjukdom.

Önsketänkande

Vad ligger då bakom alla dessa spekulationer om Vladimir Putins hälsa? Varför är vi så angelägna att tro att han är sjuk eller galen? I viss mån är det förstås en fråga om önsketänkande. Om presidenten avlider eller spärras in på anstalt så finns det hopp om att kriget tar slut. Att Valerij Solovej är en populär gäst i ukrainsk TV borde knappast förvåna någon.

Spekulationerna tjänar även som ett slags alibi för de experter och politiker i väst som har verkat för Ukrainas medlemskap i Nato. Om kriget är en följd av Putins vansinne så kan de knappast kritiseras för sitt eget agerande. Hur skulle de kunna förutspå en galen despots invasion av ett grannland? I själva verket var det dock många som tidigt insåg vad som var på väg att hända. I samband med Natos toppmöte i Bukarest år 2008 påpekade Angela Merkel att Putin aldrig skulle tillåta att Ukraina gick med i Nato. USA:s dåvarande ambassadör i Moskva, den nuvarande CIA-chefen William Burns, var av samma åsikt.¹² Under en föreläsning år 2014 förklarade statsvetaren John Mearsheimer att Putin hellre skulle “slå sönder” Ukraina än låta landet gå med i Nato.¹³ Mearsheimer är en omstridd tänkare, men hans analys visade sig vara korrekt, och ingen har anklagat honom för att vara psykotisk.

Att ge tunga besked till en patient är aldrig särskilt trevligt. I mitt eget yrkesliv som läkare har jag ibland behövt förklara för patienter att de lider av en svår sjukdom. Vid varje sådant tillfälle hade jag föredragit att komma med ett mer hoppfullt budskap. I längden är det dock bättre för patienten att gå verkligheten till mötes och lära sig att leva med dess följder.

Ända från början har kriget i Ukraina präglats av falska förhoppningar. Ryska trupper skulle välkomnas som befriare med bröd och salt av tacksamma ukrainare. Inom några veckor skulle de ta kontroll över Kiev, och där installera en vänligt sinnad regim. Men den ukrainska militären bjöd på hårdnackat motstånd, och Putin fick nöja sig med att ockupera landets östra delar.

Efter den ryska militärens inledande misslyckande väcktes förhoppningar i väst om ett snabbt slut på kriget. Sanktionerna skulle knäcka den ryska ekonomin. Folket skulle resa sig mot makten, och Putins förtrogna i Kreml skulle vända sig emot honom. Därtill var Putin sjuk, och skulle när som helst avlida eller spärras in på anstalt.

Idag ser prognosen långt mer dyster ut. Konflikten har stelnat till ett utnötningskrig, utan någon fredlig lösning i sikte. Ryssland fortsätter att hanka sig fram ekonomiskt och landets befolkning står bakom sin ledare. Putin sitter säkert vid makten, och det finns inget som talar för att han vare sig är sjuk eller galen.

Det är en verklighet som vi nog får lära oss att leva med.