Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Krönika |

Hur Donald Trump blev medialt osårbar

Foto: Evan Vucci/AP och Wikimedia Commons. Kollage: Kvartal

På Donald Trump biter inte dålig publicitet – det bör de flesta ha observerat vid det här laget. Nu behöver journalister och mediechefer fundera på hur man bör hantera en makthavare som gjort sig medialt osårbar, skriver Staffan Dopping i denna krönika.

Av Staffan Dopping | 24 januari 2025
Staffan Dopping är Kvartals poddredaktör. Han leder oftast Veckopanelen.
ProfilLästid 4 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Kan man vara imponerad av USA:s 47:e president – oavsett ens åsikter om dennes politik och beteende i övrigt? Jag finner gång på gång hur Donald J. Trump på något sätt ”kortsluter” ett antal processer som försiggår i den demokratiska offentligheten, och jag tycker mig se hur tusentals redaktörer på gammelmedierna hackar tänder när de efter djupt kritisk och ofta alarmistisk rapportering kan notera att ingenting biter på den nye sheriffen i Vita huset. Detta måste alla ha förstått vid det här laget; det är otänkbart att Trump skulle ändra sin politik för att den inte ”kommer bra ut” i de stora medierna.

Ja, Trump föraktar gammelmedierna och hela ”det vänsterliberala etablissemanget”. Men han tycks inte frukta dem det minsta. Han har ett modus operandi som gör honom medialt osårbar, av allt att döma.

Bekommer honom inte det minsta

De som ogillar Trump och hans politik får en rapportering som de sannolikt uppskattar. Varje artikel och inslag som skildrar honom som en antidemokratisk niding med fascistoida tendenser lär gå hem i de kretsarna. Men det bekommer honom, som sagt, inte det minsta. Och på samma gång blir denna nattsvarta Trump-rapportering – för hans anhängare – bara ännu ett ”bevis” på att medierna är partiska och inte att lita på.

Den här uppfattningen om de stora mediebolagen – att de gynnar politiska krafter som de anställda sympatiserar med – finns uppenbarligen också hos en inte obetydlig andel av den svenska allmänheten. Men jag vet ingen ledande svensk politiker eller myndighetschef som skulle anse sig ha råd med ständigt starkt negativ publicitet. De svenska makthavarna är helt enkelt känsliga för ”dålig press”, och på medieredaktionerna blir det ett bevis för att deras journalistik är viktig och har effekt.

Om vi tittar bakåt några år finner vi en tämligen stor skara makthavare som till slut har avgått efter kritisk och avslöjande rapportering. Medierna granskar makten, och makten är känslig för publicitet. Även om det tycks pågå en rörelse också här där fler och fler makthavare väljer att ignorera mediers intervjuförfrågningar så gäller än så länge den här logiken i Sverige. Här skulle inte en statsminister komma undan om denne hade uttalat en flagrant lögn om exempelvis hur många jublande anhängare som hade kommit till en politisk manifestation.

På sitt återuppväckta @realDonaldTrump-konto når han idag 99 miljoner.

Men Donald J Trump befinner sig i en annan situation. Även om han egentligen inte behöver medierna drar han nytta av ”optiken” i att nästan alla stora, etablerade aktörer har en liknande kritisk grundhållning till den nye presidenten. Dessutom har han sin egen plattform Truth Social, som sannolikt är en hyggligt effektiv kanal ut till alla de amerikaner som är på hans sida. Och utöver det har han nu återvänt till presidentkontot @POTUS på X/Twitter, där han under förra mandatperioden hade som mest 90 miljoner följare. På sitt återuppväckta @realDonaldTrump-konto når han idag 99 miljoner.

Få vågar förhålla sig kyliga

USA:s 47:e president är ett fenomen, och stora grupper skräms av hans politik, värderingar, spelskicklighet och makt. Många journalister anser att Trump är en så mäktig (och farlig) person att det är viktigt att hårdbevaka honom och i feta rubriker rapportera nära nog allt han gör. Få redaktioner vågar (eller vill) förhålla sig lite kyliga när han har levererat ännu ett överraskande utspel, och det mesta tyder väl på att han älskar uppmärksamheten. Han surfar på uppståndelse och ilska medan journalisterna sliter sitt hår. Vad ska de göra? All denna enorma publicitet göder ju hans ego ännu mer!

Det som händer just nu i USA gör det inte lätt för oss journalister att behålla huvudet kallt.

Ovanpå Trumps egna verbala utfall och politiska tilltag kom sedan Elon Musks uppseendeväckande gest vid arenamötet i Washington. Var detta en hälsning med ett fascistiskt budskap? Det som händer just nu i USA gör det inte lätt för oss journalister att behålla huvudet kallt, men jag lutar ändå åt att mer kyla i rapporteringen skulle vara sunt. Jag skriver alltså inte att man ska mörka något – jag talar om temperatur och graden av upphetsning.

Men om det är så att demokratin i USA är på väg att vittra bort? Det saknas inte experter eller kommentatorer som är inne på just det. Om Trump använder sitt ämbetes makt för att underminera demokratin – vad bör journalister som ser sig som ”demokratins arbetare i vingården” göra?

Det där är något som jag hoppas blir föremål för en öppen, fri och självkritisk diskussion inom journalistkåren. Bland annat skulle man kunna pröva hypotesen att det till viss del kan vara mediers eget agerande som har gjort att Trump är USA:s första medialt osårbare president.

Redan prenumerant?    
Du har läst en olåst
artikel från Kvartal
Prenumerera för att få ta del av alla texter och poddar från Sveriges vassaste mediehus.
  • Alla artiklar
  • Alla poddar
  • Kvartals app
  • Reklamfritt

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?  
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.