Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Hur den norska Sverigebilden drastiskt förändrades

Ända in på 1990-talet sågs Sverige som ett föregångsland av många i Norge. Ingenjörsnationen som byggde egna stridsflygplan och Volvo-bilar och med världsberömda politiker, filmskapare, artister och idrottare. Idag är det få i Norge som ser på Sverige på det sättet. Kvartals chefredaktör anropar några norska Sverigeskildrare för att försöka förstå vad som hände?

Av Jörgen Huitfeldt | 29 december 2022
Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på Kvartal.
Lästid 10 min
I korthet

Sverige var länge ett gott exempel för andra länder att ta efter. Och det var inte bara i våra egna ögon – vårt land var verkligen en föregångare på många områden: Exempelvis jämställdhet, barnuppfostran, energiförsörjning, ekonomisk jämlikhet och internationell solidaritet. Detta har präglat vår självbild och medfört en tämligen hög svansföring på den internationella scenen.

I takt med våra växande problem har bilden dock snarast vänts i sin motsats. I grannländerna och på andra håll används Sverige allt oftare som ett skräckexempel. Okontrollerad invandring, växande otrygghet och en alltmer brutal gängbrottslighet är några av de områden som i Norge betecknas som ”Det svenska tillståndet”.

Så om vi inte längre är ett föregångsland – kanske är det dags att vi hämtar inspiration från andra håll där de lyckats bättre på de områden som vi misslyckats på? Under det år som börjar nu ska vi återkommande göra olika nedslag i länder som kan ha något att lära Sverige.

I denna första del tittar vi närmare på hur det gick till när vårt västra grannland började använda Sverige som skräckexempel i sin inrikespolitiska debatt.

Det började med en, sedan kom två till och snart var hela kullen fylld med stora lyxutrustade fjällstugor, eller hytter, som norrmännen säger. Ett ord som framstod som alltmer missvisande för varje jättekåk som växte fram på berget. Med sina smakfulla torvtak och rustika allmogedetaljer signalerade de en falsk anspråkslöshet. En dag landade en helikopter från NRK på kullen. Teamet från norsk TV var där för att intervjua en av landets mest framgångsrika brottmålsadvokater som bodde i ett av de nya husen.

”Svenskehytten” – en katt bland hermelinerna.

Vår lilla gistna stuga hade stått nästan ensam på fjällsidan utanför Geilo sedan 1960. Min mormor som var från Bergen ville ha en fot kvar i moderlandet efter att flyttlasset gått till den svenske makens hemtrakter. Jag minns hur vi under min barndoms vintrar, efter den tolv timmar långa bilfärden, fick börja med att i mörkret skotta ut en parkeringsficka nere på landsvägen och sedan kånka upp packningen för backen med snöskor på fötterna. El fanns till det nödvändigaste, som belysning och spis, men inget rinnande vatten. Vi smälte snö på braskaminen om vi inte lyckades gräva fram brunnen under de meterhöga snömassorna.

Av Jörgen Huitfeldt | 29 december 2022
Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på Kvartal.
Profil Lyssna på textenLästid 10 minSkärmläsarvänlig
I korthet

Sverige var länge ett gott exempel för andra länder att ta efter. Och det var inte bara i våra egna ögon – vårt land var verkligen en föregångare på många områden: Exempelvis jämställdhet, barnuppfostran, energiförsörjning, ekonomisk jämlikhet och internationell solidaritet. Detta har präglat vår självbild och medfört en tämligen hög svansföring på den internationella scenen.

I takt med våra växande problem har bilden dock snarast vänts i sin motsats. I grannländerna och på andra håll används Sverige allt oftare som ett skräckexempel. Okontrollerad invandring, växande otrygghet och en alltmer brutal gängbrottslighet är några av de områden som i Norge betecknas som ”Det svenska tillståndet”.

Så om vi inte längre är ett föregångsland – kanske är det dags att vi hämtar inspiration från andra håll där de lyckats bättre på de områden som vi misslyckats på? Under det år som börjar nu ska vi återkommande göra olika nedslag i länder som kan ha något att lära Sverige.

I denna första del tittar vi närmare på hur det gick till när vårt västra grannland började använda Sverige som skräckexempel i sin inrikespolitiska debatt.

Det började med en, sedan kom två till och snart var hela kullen fylld med stora lyxutrustade fjällstugor, eller hytter, som norrmännen säger. Ett ord som framstod som alltmer missvisande för varje jättekåk som växte fram på berget. Med sina smakfulla torvtak och rustika allmogedetaljer signalerade de en falsk anspråkslöshet. En dag landade en helikopter från NRK på kullen. Teamet från norsk TV var där för att intervjua en av landets mest framgångsrika brottmålsadvokater som bodde i ett av de nya husen.

”Svenskehytten” – en katt bland hermelinerna.

Vår lilla gistna stuga hade stått nästan ensam på fjällsidan utanför Geilo sedan 1960. Min mormor som var från Bergen ville ha en fot kvar i moderlandet efter att flyttlasset gått till den svenske makens hemtrakter. Jag minns hur vi under min barndoms vintrar, efter den tolv timmar långa bilfärden, fick börja med att i mörkret skotta ut en parkeringsficka nere på landsvägen och sedan kånka upp packningen för backen med snöskor på fötterna. El fanns till det nödvändigaste, som belysning och spis, men inget rinnande vatten. Vi smälte snö på braskaminen om vi inte lyckades gräva fram brunnen under de meterhöga snömassorna.

Läs mer Visa mindre

Redan prenumerant?
Just nu: 19 kr/mån
i tre månader
Därefter 99 kr i månaden utan bindningstid.
Eller vill du bara läsa denna artikel?