Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Samhälle |

Hundra år av vanvård är nog

Foto: Eric Ward/Unsplash.

Om föräldrar hade behandlat sina ungdomar på samma sätt som Statens institutionsstyrelse, SiS, skulle de ha förlorat vårdnaden, skriver Rebecca Willén, fil dr i psykologi. Hon berättar om flickor på SiS-hem och om vanvård, något som hon själv har erfarit.

Av Rebecca Willén | 31 augusti 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd KvartalLästid 11 minSkärmläsarvänlig
I korthet

På statliga SiS-hem bedrivs ”individuellt anpassad tvångsvård” av barn och ungdomar med allvarliga psykosociala problem och unga som dömts till sluten ungdomsvård.

Vanvårdsutredningen visade på omfattande statlig vanvård av omhändertagna barn och unga mellan 1920 och 1980. Enligt Barnombudsmannen fortgår alltjämt den svenska statens vanvård.

Det förekommer fysisk och verbal vanvård. Sexuella trakasserier och ett grepp som kan leda till kvävning är några exempel. Rebecca Willén har själv upplevt greppet.

Riksdagens socialutskott krävde våren 2021 att bristerna på SiS ska åtgärdas: ”målet bör vara att användning av tvångsmedel ska upphöra”. Men regeringen anser att dagens åtgärder räcker.

Varför finns det inte forskningsstudier som faktiskt tagit reda på hur utbredd vanvården är på SiS eller vilka alternativ som fungerar bättre?

Statens fokus, utöver kriminalvård, bör begränsas till tillsyn och kontroll. 100 år av vanvård innebär att staten har förbrukat sitt förtroende som vårdnadshavare.

“Hellre fängelse i tre år än SiS i sex månader.”Så sa Rebecka i våras till P4 Väst efter att nyligen ha vistats på ett ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).1 SiS driver 23 ungdomshem med drygt 700 platser. Där bedrivs ”individuellt anpassad tvångsvård” av barn och ungdomar med allvarliga psykosociala problem men även unga som dömts till sluten ungdomsvård.2

Själv var jag 14 år när socialtjänsten i mitten av 1990-talet placerade mig på två olika SiS-hem. Kollektiva bestraffningar, avsiktliga kränkningar, oprovocerat fysiskt våld från behandlingsassistenter och vid ett tillfälle från en lärare, en onödigt kränkande kroppsvisitation, och indragen medicinering som bestraffning av den medicinska personalen. Det jag var med om på SiS skakade mig i grunden, och det skulle ta många år innan jag började berätta om det jag varit med om.

Idag utsätts barn inte längre för statlig vanvård eftersom staten inte längre ägnar sig åt ungdomsvård. Slutbetänkandet från Vanvårdsutredningen3 visade på omfattande statlig vanvård av omhändertagna barn och unga mellan 1920 och 1980. Det var dessutom många som vittnade om fortsatt vanvård vid statens ungdomshem även efter 1980. Det gick inte längre att blunda, och SiS avvecklades.

Så borde denna artikel ha börjat. Men det gör den dessvärre inte.

 

Statens institutionsstyrelse, SiS, bedriver individuellt anpassad tvångsvård och verkställer sluten ungdomsvård. Foto: Patrik Österberg/TT.

Läs mer Visa mindre